Spannmålspriserna har stigit de senaste åren, vilket gläder odlarna. Men för köttproducenterna innebär det samtidigt ökade kostnader. Kostnader som känns för i synnerhet svinproducenterna som inte åtnjuter tillräckligt höga priser.
– Som svinproducent börjar man vara trött på att priserna för det vi producerar sänks och är på en för låg nivå. Det höjer inte självkänslan och framtidstron för oss som arbetar i den här sektorn. Vi borde åtnjuta de högsta priserna i Europa om man utgår från vårt höga djurskydd, men i stället ligger vi under medeltalet, säger Jonny Kronqvist, smågrisproducent i Nykarleby och tillika ordförande för ÖSP:s köttutskott.
Jämfört med ett år sedan har Atria och därigenom hans eget andelslag Österbottens Kött sänkt priset på smågrisar på 30 kilo med cirka 6,50 euro per styck. Kilopriset för slaktsvin har i sin tur sänkts med 9 cent per kilo under samma tidsperiod.
– I kombination med höjda spannmålspriser, vilket ökar kostnaderna för köttproducenterna, gör det situationen ännu svårare för oss, konstaterar han.
Enligt Kronqvist innebär en höjning på 10 euro per ton spannmål cirka 1 euros kostnadshöjning per smågris. På slaktsvinsidan medför samma ökning cirka 2 euro i högre kostnader per djur.
– Det är inte bra för en sektor som inte har tillräckligt hög lönsamhet. Dessutom kom priset för smågrisar ned en euro till för en vecka sedan och vi har inte sett några höjningar på några år. Sista året har priserna bara kommit ner och det är mycket beklagligt, säger han.
Hög djurvälfärd ger inte högre priser
Det som enligt Kronqvist irriterar honom och många av hans kolleger är att den höga djurvälfärden i Finland inte verkar ge ett högre pris.
– Våra grisar har knorrarna kvar och vi hör till de länder som använder minst antibiotika i Europa. Vi uppfyller en hög djurvälfärd, men samtidigt importeras en del griskött som produceras på ett sätt som inte är tillåtet i Finland, säger han.
Och fortsätter:
– Därför känns det fel att vi har ett lägre pris än medeltalet för EU. Vi borde ju ha högre priser för annars går det inte. Det gäller också med tanke på att det nationella stödet för enmagade sektorn har minskat. Vi har stödet säkrat för de två kommande åren – men vi vet inte hur det blir efter det.
Från fältet har producenterna ropat sig hesa under en längre tid. Kronqvist tror att det är många som funderar på att avsluta sin produktion.
– När lönsamheten är bristande finns det inte intresse från producenthåll eller från finansiärer att satsa. Och låter vi gå det så långt så är det mycket svårt att öka självförsörjningsgraden i framtiden. I det här fallet vill vi verkligen inte gå i Sveriges fotspår där självförsörjningsgraden på griskött ligger på drygt femtio procent, förklarar han.
Han är medveten om att en prishöjning på smågrisar drabbar slaktsvinproducenterna.
– Vi sitter i samma båt och det som bör ske är att köttpriserna stiger. Vi måste få in mer pengar i kedjan att fördela också till producenterna och förädlingsindustrin – inte bara till handeln som i dag roffar åt sig den största delen av priset.
Finns mycket att göra
På den punkten finns mycket att göra. Kronqvist nämner bland annat de långa avtalen på kött som handelsaktörerna konkurrensutsätter.
– Klart det måste finnas avtal, men priserna kan inte slås fast för ett år för då drabbas vi producenter när exempelvis spannmålspriserna stiger. Det borde finnas ett system där våra priser stiger när kostnaderna gör det. Så ska det väl fungera i en marknadsekonomi, menar han.
Kronqvist är medlem i Österbottens Kött som hör till Atria. Hur prisläget ser ut för producenter som säljer sitt kött till andra aktörer i förädlingsindustrin vet han inte. Men han tycker att det är märkligt att inte Atrias export av griskött till Kina ger utrymme för prishöjningar.
– Här finns många tankar på fältet. Ger inte exporten ett mervärde när vi får bort detaljer som vi inte använder här? Nya exportrekord slås hela tiden och Atria har gjort ett bra första och andra kvartal, men det syns inte i våra priser.
– Från producenthåll finns definitivt ett krav på höjda priser på grund av att bolagen gör stora vinster, säger Kronqvist.
Något över medeltalet för EU
Enligt statistik från Kantar var medelpriset på griskött 1,701 euro per kilo i fjol vecka 21, det vill säga i början av juni. Vid samma tidpunkt i år hade priset sjunkit till 1,593 euro per kilo. Samtidigt visar statistiken att priserna i övriga Europa har minskat ännu mer under samma period och medelpriset i Finland är nu något över medelpriset för EU.
Statistiken ger också vid handen att prisfluktuationerna i Finland är mindre än i Europa. Finlands medelpriser på griskött följer i stort sett samma utveckling som medeltalet för EU, medan de varierar betydligt mer i många andra länder. Sverige skiljer sig från mängden med ett högt och jämnt pris och är nu uppe i cirka 2 euro per kilo.
Men Tom Åstrand, vd för Österbottens Kött, har förståelse för att det finns en frustration på fältet och en oro för framtiden.
– Ökade kostnader för foderspannmål och övriga insatsfaktorer orsakar ett ökat tryck på gårdarnas ekonomi och lönsamhet i ett marknadsläge där gårdarnas lönsamhet varit utmanande redan tidigare och gårdarnas ekonomiska buffertar är ansträngda, säger han.
Enligt honom är konkurrensen på den inhemska köttmarknaden fortsättningsvis mycket hård och slakterierna gör vad de kan för att skapa förutsättningar för stabila producentpriser.
– I ett marknadsläge där den inhemska produktionen av svinkött också överstiger konsumtionen så blir det allt viktigare att hitta nya avsättningsmarknader utomlands. Och där har Atria framgångsrikt hittat nya marknader bland annat till Kina, men även till övriga länder i Asien.
Men det betyder samtidigt att den andel svinkött som går på export även är mera utsatt för större och snabbare prisförändringar på de globala svinköttsmarknaderna, påminner Åstrand.
– Även om exportvolymerna av svinkött har hållits på en bra nivå har konkurrensen om exportmarknaderna från början av året hårdnat. I samverkan med att de länder dit svinköttet exporteras, till exempel Kina, har ökat sin egen svinproduktion pressas för tillfället priserna på de internationella svinköttsmarknaderna.
Det är därför viktigt att köttbranschen fortsätter fortsätta leta nya avsättningsmarknader och tar fram svinköttsprodukter som marknaden vill ha både på hemmaplan och utomlands.
– Det kommer nog alltid att finnas en marknad och efterfrågan på finländskt kvalitetskött, säger Åstrand.
Snellman höjer med 5 cent
Ronny Snellman, ansvarig för anskaffning och råvarustyrning vid Snellman, sticker inte under stol med att situationen för svinsektorn är utmanande. För att hjälpa sina egna producenter kommer bolaget i Jakobstad att höja priset på slaktsvin med 5 cent per kilo nu i augusti.
– Vi ser inget trendbrott på marknaden, men på grund av den svåra situationen för producenterna och med tanke på stigande foderpriser vill vi försöka hjälpa till med en liten höjning. Höjningen räcker inte till för att kompensera helt för de stigande priserna, men genom den här åtgärden försöker vi hjälpa till lite, säger Ronny Snellman.
Höjningen aviserades till producenterna innan sommaren i och med att en del tvekade på att ta in nya smågrisar på grund av stigande foderkostnader.
– En del meddelade att de inte kommer att ha råd att köpa in foder då det egna tar slut. Därför ville vi kommunicera ut att vi höjer slaktsvinspriset med 5 cent så att produktionen inte skulle bli lidande, säger han.
Snellmans medelpriset hittills i år på slaktsvin ligger på nu på 1,704 cent per kilo, vilket är 1,6 cent per kilo under fjolårets nivå. Smågrispriset har sjunkit med 1,1 euro per styck jämfört med ett år tillbaka och är i dag på 76,60 euro per smågris.
Trots sänkningen har Snellman en prissättning för sina producenter som är över medeltalet i Finland.
– Vårt smågrispris är cirka 10 euro över medeltalet och för slaktsvin har vi ett högre pris på snart 20 cent per kilo jämfört med medeltalet. Men på sikt klarar vi inte att upprätthålla ett högre producentpris än våra konkurrenter så hela kedjan behöver vara med och ta ansvar, säger han.
Och fortsätter:
– Vi måste alla – producenter, förädlingsindustrin, handeln och konsumenter – ta ansvar för den svåra situationen. Det är från marknaden som vi måste få ut ett högre pris.