Trindsäd hotas av ärtrotröta (Aphanomyces euteiches) och bondbönans rotröta (Phytophthora pisi). 2019 och 2020 inventerades förekomsten av dessa patogener i Nyland, Åboland och Österbotten.
Prover togs från 68 fält där ärt och/eller bondböna under de senaste 10-20 åren har ingått i växtföljden; undersökningen omfattade 34 gårdar. Ärtrotröta påvisades på 21 gårdar och 38 fält, bondbönans rotröta upptäcktes däremot inte.
Ärtrotröta angriper i Nordeuropa tillsvidare ärt, men inte bondböna, medan bondbönans rotröta angriper både bondböna och ärt.
Vid angrepp av ärtrotröta blir rötterna brunfärgade. Finrötter och rothår ruttnar, den ovanför fröet belägna rothalsen smalnar, bladen gulnar, tillväxten stannar upp och plantan vissnar bort (Hossain m.fl. 2012; bilderna 1 och 2).
Också Fusarium-svampar orsakar en brunfärgning av rotsystemet och stjälkbasen; vid kraftiga angrepp och torr väderlek gulnar beståndet fläckvist (Rajala 2002). Bondbönans rotröta resulterar i att rötterna blir svarta; plantornas tillväxt hämmas och grödan vissnar i förtid (Heyman m.fl. 2013).
Markburna sjukdomar
Ärtrotröta och bondbönans rotröta är markburna sjukdomar; Fusarium-svampar däremot sprids förutom via marken också med utsädet.
Ärtrotröta och bondbönans rotröta trivs bäst i vattenmättad mark (Hossain m.fl. 2012, Heyman m.fl. 2013). Fusarium-angrepp är däremot vanligare om försommaren är varm och torr (Borgström m.fl. 2019).
Ärtrotröta och bondbönans rotröta bildar vilostadier i form av äggsporer; dessa kan dröja 10-20 år kvar i marken (Pfender & Hagedorn 1983). Då en värdgröda odlas bildas svärmsporer; sexuell reproduktion resulterar i bildningen av nya äggsporer (Riesinger, Landsbygdens Folk 20.11.2020).
Äggsporer och svärmsporer kan påvisas i jordprov, antingen genom att odla en värdgröda eller genom genetisk analys.
Provtagning och analys
Förekomsten av ärtrotröta och bondbönans rotröta kartlades genom provtagning från fält där ärt och/eller bondböna hade odlats minst två gånger under de senaste tio åren, eller minst tre gånger under de senaste 15 åren.
Gårdarnas kontaktuppgifter förmedlades av de i regionerna verksamma växtodlingsrådgivarna. En orienterande undersökning företogs 2019 i västra Nyland (24 fält, åtta gårdar). 2020 utökades kartläggningen till att omfatta regionerna Nyland, Åboland och Österbotten (54 fält, tio gårdar var).
Provtagningen utfördes 2019 första veckan i juni, 2020 tredje och fjärde veckan i maj. Varje åker representerades av 20 delprover; samlingsprovet bestod av sammanlagt en liter jord. Beroende på åkerns form togs proverna enligt ett mönster som antingen motsvarade ett enkelt eller dubbelt V.
Provtagningen utfördes med en för markkartering avsedd jordborr. Vid tidpunkten för provtagningen låg vattenhalten på åkrarna vid fältkapacitet. Provtagningen omfattade matjordslagret (0,2-0,25 m djupt); alv och växtrester avlägsnades.
Biologiskt test
Förekomsten av markburna skadegörare i jordprov kan detekteras genom odling av värdgrödor (biologiskt test). Värdgrödans rotavsöndringar stimulerar patogenernas vilostadier till groning och de utgör sedan också värdar för deras angrepp. I vårt fall användes ärtplantor som lockbeten och indikatorer.
2019 utfördes ett biologiskt test på förekomsten av ärtrotröta. Jordproverna såddes med ärt; två veckor efter att jordproverna hade såtts med ärt undersöktes ogrodda frön, grodda frön, rötter och jorden på förekomsten av äggsporer respektive svärmsporer (HortiAdvice, Danmark). 2020 undersöktes förekomsten av ärtrotröta och bondbönans rotröta.
Ett genetiskt test kunde inte detektera ärtrotrötan (Magnus Karlsson, Sveriges Lantbruksuniversitet). Därpå utfördes ett biologiskt test (Mariann Wikström, Agro Plantarum, Sverige). Varje jordprov delades upp på två krukor i vilka tio ärtplantor per kruka odlades.
Odlingen av testplantorna påbörjades 13.1.2021. Från sådd till avläsning gick fyra veckor. Ärtrotrötans äggsporer fastställdes med hjälp av mikroskop; dessutom sattes ärtrötter i ett för ärtrotröta selektivt odlingsmedium. Rötterna tilldelades ett sjukdomsindex mellan noll och 100, där noll innebär helt friska och symtomfria rötter och där ett index på hundra är lika med döda plantor.
De sjuka ärtplantorna på bilderna 1 och 2 graderades till sjukdomsindex på 90 respektive 96.
70 procent av fälten angripna
2019 påvisades förekomst av ärtrotröta i tio av sammanlagt 24 fält (fyra av åtta gårdar); två av dessa tio fält (två gårdar) bedömdes vara kraftigt smittade. På var och en av de fyra drabbade gårdarna var drygt hälften av de undersökta skiften smittade.
2020 inventerades 54 fält på 30 gårdar. På tre av gårdarna hade lantbrukarna enbart odlat bondböna. Ärtrotröta förekom på 21 gårdar och i 38 fält (70 procent var). På 28 av de 54 fälten översteg sjukdomsindexet 50, på 35 fält låg indexet över 15.
Angreppen av ärtrotröta var mera omfattande och kraftigare i Nyland, men höga sjukdomsindex fastställdes också för många fält i Åboland och Österbotten (figur). Bondbönans rotröta förekom inte.
I sin kommentar till analyserna rekommenderar Mariann Wikström att ärt inte bör odlas på fält där ärtrotröta har påträffats och där sjukdomsindexet överstiger 15. När ärt inte odlas sjunker sjukdomsindexet enligt hennes erfarenhet med omkring fem enheter per år.
Vid ett sjukdomsindex på 65 krävs det således 10 års uppehåll i odlingen av ärt innan smittan har kommit ner till en acceptabel nivå (sjukdomsindex 15).
Åtta år mellan ärt! Bondböna däremellan?
Ärtrotröta förekommer i Sverige ända upp till Norrland (Ericson & Arvidsson 2017). Den senaste inventeringen av rotrötor i Sverige utfördes 2020; jord- och växtprov togs från 50 fält. Ärtrotröta hittades i 21 fält, bondbönans rotröta bekräftades i 14 fält; i 12 fall förekom båda sjukdomar i samma fält. Bondbönans rotröta påträffades i så gott som alla landskap från Skåne till Uppland (Wikström 2020).
Enligt den föreliggande undersökningen förekommer kraftiga angrepp av ärtrotröta i Finland, åtminstone vad gäller Nyland, Åboland och Österbotten. Detta innebär att vi borde tillämpa tillräckligt långa uppehåll i odlingen av ärt, förslagsvis åtta år.
Lyckligtvis verkar ärtrotrötan spridas av bara ett fåtal växtarter: vicker, lusern, gul sötväppling och Phaseolus-bönor. Bondbönans rotröta har inte påträffats. Detta innebär att regeln ”Åtta år mellan trindsädesgrödorna” (Riesinger, Landsbygdens Folk 20.11.2020) visserligen gäller för Sverige, där både ärt och bondböna angrips av bondbönans rotröta.
I Finland hotas bondböna för närvarande inte i nämnvärd grad av någon jordburen skadegörare: bondbönans rotröta förekommer än så länge inte och ärtrotröta angriper tillsvidare inte bondbönan. Detta innebär att bondböna kan odlas vart femte år.
Inom en tidsrymd av åtta år kan vi på samma skifte odla två trindsädesgrödor, antingen två omgångar med bondböna, eller ärt i omväxling med bondböna, den senare förslagsvis fyra år efter ärt. Vi ska ändå vara vaksamma: en intensivare odling av bondböna leder förr eller senare till att bondbönans rotröta också kommer att sprida sig i Finland.
Paul Riesinger