I dagens värld är det lätt att köra in på det pessimistiska spåret. Världsläget är osäkert och beredskapen är viktigare än någonsin, sjukdomstrycket ute i Europa har ökat markant och klimatförändringens effekter är oundvikliga. Ingen löser dessa utmaningar över en natt.
Men mitt i allt detta finns något vi alltför sällan lyfter fram. Vall och betesgång kan, kanske överraskande, vara en del av lösningen och bidra till både beredskap, djurhälsa och klimatnytta. Den betesbaserade utfodringen är i själva verket ett av våra starkaste trumfkort.
Ur ett beredskapsperspektiv är det svårt att överskatta vallens betydelse. Våra idisslare omvandlar inhemskt gräs till högvärdigt protein, och därmed minskar behovet av importerat kraftfoder.
Djuren fungerar som ett levande beredskapslager – en resurs som sällan syns i statistiken, men som i praktiken är helt avgörande i en krissituation. Skulle det uppstå brister i distributionsleden vet du att dina kor eller får klarar sig i huvudsak på vallskörden.
I Sverige har Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien lyft behovet av att stärka mjölkproduktionen just ur beredskapssynvinkel. Finland borde ta fasta på samma insikt och i högre grad beakta det levande beredskapslagret.
Mindre insatser, välmående djur
En välskött vall ger flera skördar per sommar, vilket ofta räcker för hela vintern. Till skillnad från ettåriga grödor kräver vallen färre arbetsinsatser då den inte förnyas varje år.
Det innebär också ett lägre behov av insatsvaror som bränsle, gödsel och andra produktionsmedel – en styrka som blir allt tydligare i tider av energikris och osäkra marknader.
För djurhälsan har betesgång och vallbaserad utfodring en central betydelse. Tillgång till bete ger djuren möjlighet att utöva sitt naturliga beteende, vilket är en grund för gott välbefinnande.
Vallbaserad utfodring stödjer en stabil matsmältning och god fysiologisk balans. Samtidigt kan utevistelse och lägre djurtäthet bidra till att minska spridningen av vissa sjukdomar. Utmaningar som parasiter eller luftburna virus finns, men kan hanteras med god beteshantering och förebyggande åtgärder.
Resultatet är friska, välmående djur och produkter av hög kvalitet. Det som utomlands marknadsförs som ”grass fed” är hos oss ofta en självklarhet.
Bättre klimat och miljö
Vall och bete spelar också en avgörande roll för klimatet och miljön. Våra betesmarker och kulturlandskap är bland de mest värdefulla, men också mest hotade livsmiljöerna i jordbrukslandskapet.
Fleråriga vallar binder kol, förbättrar markstrukturen och stärker den biologiska aktiviteten i jorden. Samtidigt är en betydande del av de hotade arterna beroende av öppna, betade marker, och utan djur växer dessa snabbt igen.
Genom bete, tramp och naturgödsel skapas ett rikt och varierat landskap som inte kan upprätthållas på andra sätt.
Ambitionsnivån för att höja den biologiska mångfalden är hög, både nationellt och inom EU, men aktiv betesgång är helt avgörande för att nå målen. Vill vi bevara miljöerna krävs djur på bete, men det förutsätter att det finns fungerande stöd, rimliga ersättningar och en helhet som gör det möjligt att fortsätta.
Vall och betesgång en strategisk resurs
I en tid präglad av osäkerhet behöver vi också bli bättre på att se helheten. Vall och betesgång är inte bara en produktionsform, utan en strategisk resurs som stärker både beredskap, djurvälfärd, klimat och biologisk mångfald.
Därför borde den betesbaserade produktionen få en tydligare plats i både beredskaps- och klimatdiskussionerna. Samtidigt bygger hållbara lösningar i lantbruket på engagemang och långsiktighet.
I Finland har vi en modell som bygger på frivillighet, där incitament och ersättningar skapar ekonomiska förutsättningar för att ha djur på bete och stärka djurvälfärden. För att lyckas också framöver behövs fungerande stöd och en rättvis fördelning av ansvar och kostnader i hela värdekedjan.
Då kan vi säkerställa att vall och bete fortsätter vara ett av våra starkaste kort – även i framtiden.