På Backa gård i Ekenäs skärgård har betesdriften pågått i flera hundra år. Många bönder känner dock inte till möjligheten att ingå miljöavtal – särskilt i skärgården. Det säger Tarja Lahtinen Collin som bor på Backa och arbetar som sakkunnig inom landskapsvård.
Gården Backa ligger på Skåldö i ett vackert kulturlandskap i Ekenäs skärgård. Väl inne på gårdsplanen bemöts besökaren av traditionella trähus belägna i ett landskap av historiska betesmarker.
Backa bebos av Markus Collin, Tarja Lahtinen Collin och deras barn. Tarja Lahtinen Collin har engagerat sig både professionellt och privat i att värna om de historiska betesmarkernas fortlevnad och utveckling. Enligt henne handlar det både om en miljö- och en kulturfråga.
– Om man vill bevara och sköta sitt eget traditionella kulturlandskap och vårt gemensamma arv är betesmarkerna en central del av arbetet. Det handlar både om produktion och om att bevara naturen för kommande generationer. I dag verkar ändå många bönder vara omedvetna om att de kan få stöd för att sköta om dessa värdefulla miljöer.
Miljöavtal och rådgivningspengar obekanta för många bönder
Lahtinen Collin arbetar som sakkunnig inom landskapsvård på Maa- ja Kotitalousnaiset-avdelningen MKN Maisema Etelä-Suomi, som utgör en del av rådgivningsorganisationen ProAgria Etelä-Suomi.
I arbetet har hon på senare tid märkt att många jordbrukare verkar vara omedvetna om de stöd som finns att tillgå för skötsel av vårdbiotoper och kulturlandskap.
– Jag har blivit kontaktad av många svenskspråkiga odlare, främst från skärgårdsregionerna, som är omedvetna om att det finns miljöavtal eller att de har möjlighet att ingå dem. Det här är något jag vill ändra på.
Jordbrukarna har i många fall inte heller känt till det rådgivningsstöd som kan fås för att ta fram skötselplanen som måste bifogas ansökan om miljöavtal.
Enligt Lahtinen Collin beror ovissheten delvis på att den svenskspråkiga kommunikationen är bristfällig. Hon uppmanar ändå alla att ta kontakt på sitt modersmål.
– Jag verkar själv främst i svenskspråkiga områden och förstår svenska bra och vill därför gärna att odlare talar svenska med mig. Ringer man till oss kan vi hjälpa både med miljöavtalsansökan och skötselplanen.
Stort behov av betande djur
Enligt Lahtinen Collin inleds rådgivningsprocessen med att jordbrukaren tillsammans med rådgivaren funderar över vilka områden som kunde passa för miljöavtal. Därefter görs ett terrängbesök för att inventera arealen i fråga.
– Ofta behövs röjning och slåtter i området. Men artrikedomen är oftast god om marken tidigare varit ett bete.
Efter detta görs skötselplanen, varefter odlaren ansöker om ett femårigt miljöavtal i samband med åkerstödet.
Miljöavtalet går sedan till Livskraftscentralen, som fattar det slutliga beslutet utifrån naturvärdena på området. Dessa inverkar även på de hektarbaserade stödnivåerna, som nyligen höjts till 550 euro för naturbeten och 650 euro för vårdbiotoper.
Lahtinen Collin lyfter även fram webbtjänsten Laidunpankki, som upprätthålls av ProAgria och som är ett annat sätt för jordbrukare att bedriva landskapsvård. Tjänstens syfte är att föra samman djur- och markägare.
– I det här fallet är det djurägaren som ingår miljöavtal. Exempelvis i Nyland finns det gott om marker där behovet av djur är mycket stort.
Men hårdare krav skapar problem
Landskapsvården har under senare tid dock stött på vissa hinder. På myndighetsnivå har det nämligen skett en tolkningsförändring av EU:s direktiv för miljöavtal, vilket lett till att stora arealer fallit utanför stödsystemet.
– Karga områden, klippor, svagvuxna men också tätbevuxna områden har fallit bort från de stödberättigade arealerna. Detta är en stor förändring som i skärgården har lett till att arealer som tidigare kunde omfatta hela öar skurits ner till en bråkdel, vilket gjort landskapsvården olönsam, säger Lahtinen Collin.
Hon berättar att nästan alla hennes kunder i södra Finland fått delar av sina stödberättigade arealer borttagna.
Även på Backa, där betesmarkerna klassificeras som nationellt värdefulla, har minskningen uppgått till 15 procent.
– Även de mest värdefulla områdena drabbas. Det här är något vi lever med nu, men hoppeligen kommer situationen att åtgärdas.
Fem sekel av landskapsvård
Betesgången på Backa har fortgått sedan 1500-talet – även efter att släkten Collin tog över gården 1912.
– Markus köpte gården av sin far i början av 1990-talet, och då byttes mjölkkorna ut mot köttkor. År 2007 bildades Skärlandet, Finlands första landskapsvårdsområde, som består av de gamla betesmarkerna här i trakten.
I dag omfattar gården, förutom 39 hektar betesmark, även 90 hektar vall- och foderspannmålsodlingar. Tre hästar – en finsk häst, en estnisk, en islandshäst och en polsk korsningsponny samt 26 dikor sköter landskapsvården.
– Hästarna och korna betar tillsammans och kommer bra överens – hästarna bestämmer och korna viker undan. Överlag ser jag hästar som väldigt underskattade när det gäller landskapsvård. Här finns en potential som borde utnyttjas bättre.
Variationen på Backas marker är stor. Skog, hagmark, klippor, ängar och strandängar bildar enligt Lahtinen Collin en mosaikliknande helhet som upprätthåller artrikedomen.
Av alla utrotningshotade arter i Finland lever 25 procent i dessa miljöer.
– Därför är det viktigt att vi fortsätter med djurproduktionen – annars växer landskapet igen. Här har vi ännu en orsak att hålla kvar djuren efter generationsväxlingar.
Miljöavtal kan sökas nu
Den kraftiga minskningen av betande djur under 1900-talet har lett till att de traditionella jordbrukslandskapen försvunnit i snabb takt.
I slutet av 1800-talet uppgick arealen vårdbiotoper till 1,8 miljoner hektar. I dag omfattar den 50.000 hektar, varav 30.000 hektar är skötta. Sedan 1960-talet har över 90 procent av vårdbiotoperna försvunnit.
– Vi har ett skriande behov av djur, särskilt då allt fler djurgårdar lägger ner och gårdsenheterna blir allt större, vilket gör betesgången svårare. Mjölkgårdar skulle dock ha potential att ge sig in på betesverksamhet tack vare gårdarnas stora antal kor, säger Lahtinen Collin.
Hon understryker vikten av att föra samman djur och betesmarker samt identifiera potentiella områden som kunde återställas.
– Nästan alla äldre gårdar har haft betesmarker. Om man vet att det funnits naturbeten på den egna gården som man vill röja upp är miljöavtal vägen framåt. Just nu är det en ypperlig tidpunkt att ansöka, och därmed ansluta sig till det samarbete som värnar om att bevara de gamla jordbruksmiljöerna!