Nu i augusti börjar skördetiden för våra spannmålsgrödor, en tid som normalt är en tid av tacksamhet. Skörden är för oss en belöning för nedlagd möda, yrkesskicklighet och för insatta resurser i åkermarken och övriga produktionsmedel.
Vädrets makter och skiftningar och dess inverkan på våra grödor är en del av mångfalden i vårt yrke och ger oss ett evigt ”small talk”-ämne, vilket är positivt för vårt välmående. Men inte ens en spannmålsodlare lever av bröd allena, utan vi bör även få ett rättvist pris för våra produkter.
Antalet gårdar minskar årligen och odlarnas medelålder ökar, då lönsamheten i snitt är obefintlig. Hur skall vi kunna svänga trenden i en alltmer integrerad världsekonomi?
Handelskrig mellan USA och Kina, Trumps krav på att även livsmedel skall ingå i frihandelsavtalet med EU, Rysslandsembargot, Brexit med mera påverkar även oss.
På hemmamarknaden har vi ”halpuuttaminen”och brist på konkurrens och en allmänt hög kostnadsnivå som utmaningar.
I takt med att antalet gårdar minskar, minskar även vår politiska tyngd. Vi måste få det övriga samhället att bättre förstå lantbrukets situation och nyttan av att ha ett livskraftigt lantbruk även i Finland. Vi har rena resurser i skog och mark som kan utnyttjas som exportvaror. Vi är en möjlighet för att minska ”flygskammen” då vår näring som baserar sig på fotosyntesen har förmågan att binda kol, både i marken och i produkterna. Nyttan av detta måste även komma näringen tillgodo.
Innovationer och dess förverkligande behöver resurser i såväl forskning som rådgivning. Det får inte gå så att vi lantbrukare är försökskaniner som via kortvariga stödperioder styrs till åtgärder som inte alltid är så utforskade. Vi måste få det övriga samhället att inse att lantbruket är en möjlighet, inte ett hot.
Idag är den vanliga trallen att lantbrukets utsläpp är orsaken till algblomningen. Klimatångesten tror man sig lösa genom att sluta äta kött och att skogsbruket minskar på avverkningen. Vi bör informera att de åtgärder som vi på landsbygden utför och dess inverkan på natur och klimat är ett resultat av samhällets utveckling och krav.
Samhället förändras, människorna flyttar till tätorter, levnadsstandarden har höjts och matens andel av de disponibla inkomsterna är numera endast cirka tolv procent. Lantbruket är endast en liten kugge i maskineriet, vill man ändra riktning måste varje individ inse sitt ansvar.
I statsbudgeten bör finnas behövliga medel för forskning och rådgivning. Livsmedelsindustrin bör även motiveras att satsa på export och marknadsföra ”brand”-produkter och inte nöja sig med den relativt riskfria inhemska marknaden.
På kort sikt gäller det för den enskilda odlaren att känna sina produktionskostnader. Där ingår såväl de rörliga produktionsinsatserna, som de fasta kostnaderna i form av maskiner och byggnader samt markkostnader. Lönekravet bör ju även beaktas.
Följ med marknaden både på insatssidan och produkterna och kom ihåg att även göra köp och säljbeslut. Som verktyg finns Spannmålstorget och handelns olika möjligheter att binda prisen. Spannmålsbranschens samarbetsgrupp VYR:s nätsidor är också bra att bekanta sig med.
Lycka till med skörden och dess marknadsföring!
Minns även att delta i lantbruksorganisationernas möten!