Bryssel är en smältugn av nationaliteter, åsikter och tankar. Där formas EU:s politik. Där är det viktigt att påverka. Men hur är det möjligt att bedriva intressebevakning i en stad med cirka 30.000 andra som driver sina egna intressen? Problemet är inte att hitta dörrar att knacka på, utan snarare att knacka på rätt dörr.
Bryssel är fullt av människor som brinner för den sak de representerar. Runt deras hals hänger ofta en ”badge”, alltså ett identitetskort, till Europaparlamentet, på den står det ”Lobbyist”.
Alla dessa önskar att lagstiftning och finansiering riktas just till deras sektorer. Vill man alltså säkerställa att finska särdrag beaktas och förståelsen för skogsbruk ökar, hjälper det inte med en cynisk syn på EU utan då krävs lobbning.
Därför hade SLC, MTK och Pellervo redan före Finland gick med i EU grundat sitt lobbykontor i Bryssel. Kontoret har sedan dess haft en växlande bemanning, vilken jag själv var en del av under perioden november-februari.
Välsmord maskin
På kontoret kommer man in i en välsmord maskin där dagarna lätt fylls av program. Ofta tar man hissen till första våningen för att delta i Copa-Cogecas möten. Den europeiska jordbrukarorganisationen breder ut sina nätverk runt om i Europa och dess arbetsgrupper bevakar det mesta man kan tänka sig.
För egen del som skogsombudsman är skogsarbetsgruppen den viktigaste. I arbetsgruppen syns de skogliga ländernas närvaro och ordförandeposten innehas av Marko Mäki-Hakola, MTK:s skogsdirektör.
Viktiga poster vinns inte på lotto, utan de förtjänar man genom aktiv närvaro och lobbning för skogsägarnas bästa. Copa-Cogecas övriga arbete färgas av de skillnader som finns både i jordbruk och kultur inom EU.
För att bedriva frågor i EU behövs ändå en gemensam linje, ensam är det svårt att övertyga majoriteten av 720 europarlamentariker eller att vända de stora medlemsländernas linje.
I Bryssel flyter arbete och fritid lätt samman. Möjligheterna att påverka och bidra till den gemensamma linjen följer på varandra.
EU-institutionernas rapporter tyder på att totalt cirka 79.000 personer jobbar i de olika institutionerna. Kommissionen som är den största enskilda arbetsgivaren sysselsätter dryga 32.000 personer. Detta enorma maskineri kan göra en uppgiven, samtidigt så vittnar den om möjligheter att påverka.
Av drygt 32.000 är endast 497 från Finland
Av de dryga 32.000 är endast 497 från Finland och av dessa är 51,1 procent över 55 år. Å andra sidan kan man se på Helsingfors stad som har 38.595 anställda, alltså några tusen fler än kommissionen. Dessutom har Sverige 13 personer färre i kommissionens tjänst.
Ett sätt att påverka vore ändå att öka antalet finländare. Sker ingen ändring kan förståelsen för finska förhållanden i kommissionen minska inom kort.
Tidpunkt och budskap är A och O
Tidpunkt och budskap har stor betydelse i lobbning. Då frågor om Grönland och viktiga handelsavtal ligger på bordet är avverkningar i häckningstid och förordningen om restaurering av natur betydligt mera nischade problem.
Dessa frågor har ändå kontaktpunkter till kommissionens målsättningar, ökad konkurrenskraft och förenkling. Förenkling av lagstiftning behövs akut för att förbättra lantbruksnäringarnas konkurrenskraft.
Ändå är det inte minskade utgifter och mindre byråkrati som ensamt räddar konkurrenskraften. Det är vad vi kan producera och erbjuda som är av intresse både för producentens och EU:s konkurrenskraft.
Cynism hjälper ingen
För att främja konkurrenskraften också inom jord- och skogsbruk har kommissionen presenterat sin bioekonomistrategi och förslag till konkurrenskraftsfond.
Nu är det dags att säkerställa att dessa verktyg är användbara för skogsägare och jordbrukare. Slutligen är det upp till oss att ta i bruk de verktyg som finns.
Inte heller då hjälper cynism utan aktivt arbete och samarbete, annars är verktygen snabbt formade och i bruk enligt någon av de andra 30.000 lobbarnas önskemål.
Att vända på EU:s linje och åstadkomma ändring går ofta smärtsamt långsamt. Ibland känns det som att skogen växer snabbare än det tar för EU att hitta en gemensam linje.
Men när viljan hittas hos rätta personer, kan saker och ting ändra. Detta kunde vi bevittna då vargen flyttades från en bilaga till en annan i art- och habitatdirektivet. Den ändringen lade grunden för vårens vargjakt i Finland.
Liknande fenomen vore välkommet i diverse andra förordningar och direktiv. Detta lär dock inte ske utan att man träget berättar om de problem som skogsägarna i Finland möter.
Onödig pessimism
En del av mina insikter från tiden i Bryssel kanske strider mot den i mig och oss finländare ibland inbyggda pessimism och jantelag. Men vårt jord- och skogsbruk behöver man inte skämmas för.
EU sätter nog ibland onödiga käppar i hjulet för jord- och skogsbruk, vilket lätt leder till onödig pessimism. I stället borde sådana käppar och en kritisk syn på EU sporra till att öka närvaron och lobbandet i Bryssel.
Redan i dag torde majoriteten av lagstiftning inom jordbruk, miljö och klimat få sitt ursprung från EU. Använder man lite av den avrådda pessimismen kanske man kan förutspå att den andelen möjligen ökar.
Men ser man positivt kan kanske den lagstiftningen framöver bättre stöda våra näringar. Kanske också fler tjänstemän inom EU skulle vara från Finland om vi fokuserade på de många fina möjligheterna att påverka.
Det är nämligen helt klart att det finns många andra tjänstemän och lobbare från andra länder och branscher som gärna arbetar i Bryssel ifall vi inte önskar göra det.
Mats Holmgård
biträdande skogsombudsman
SLC