Har jordbruket en framtid? Det var frågan då jordbrukare och sakkunniga tillsammans med jord- och skogsbruksminister Sari Essayah samlades på Lärkkulla stiftsgård förra veckan.
Förra veckans onsdag gick värdeakademin 2024 av stapeln på Lärkkulla stiftsgård under rubriken Har jordbruket en framtid i Finland? Under kvällen samlades traktens jordbrukare tillsammans med jord- och skogsbruksminister Sari Essayah och andra sakkunniga för att diskutera frågan.
Kvällen inleddes med ett bibliskt perspektiv på jordbruket framfört av Björn Vikström, som är före detta biskop vid Borgå stift och nuvarande professor i teologi vid Åbo Akademi. Vikström lyfte fram jordbruksyrket som en kallelse, och påtalade betydelsen av förtröstan och insikt om att allting inte är i våra händer.
– Jordbrukarens roll kan sägas vara att bruka och vårda – ett uttryck taget från det uppdrag som tillgavs Adam och Eva. I bibeln finns tanken om att människan är en förvaltare av Guds goda gåvor som vi bär ansvar för.
– Jag tror att de flesta jordbrukare ser sitt yrke just på detta sätt. Men det som stressar oss idag är de ofta oskäliga förväntningar som det omgivande samhället har på jordbruket. Vi skall producera på ett hållbart sätt, ta fram rena livsmedel och vårda miljön. Detta klarar vi dock inte av om vi inte får betalt för det, kommenterade Thomas Blomqvist, som deltog i evenemanget i egenskap av lokal bonde. Den före detta ministern för nordiskt samarbete och jämställdhet påtalade vikten av att inte bli ensam med sina bekymmer.
– Det är viktigt att vi kan komma samman på det här sättet och diskutera hur man kan orka bättre och ta sig framåt.
Jordbrukets framtid måste aktivt skapas
Där Vikström framförde den spirituella synen på jordbrukets framtid kom jord- och skogsbruksminister Sari Essayah att redogöra för politiken.
– Ikväll frågar vi oss om jordbruket har en framtid. Mitt svar är att Finlands framtid hänger ihop med jordbrukets framtid. Jordbruket är inte bara en näring utan en livsstilsform i vårt land. Därmed är det vår uppgift att se till att det har en framtid.
Essayah lyfte fram den förändrande geopolitiska situationen och behovet av livsmedelssäkerhet i landet. Ministern framförde även att de åtgärder som lyfts fram i MAKA-rapporten nu håller på att genomföras.
– I enlighet med regeringsprogrammets tillväxtprogram vill vi också satsa på hållbarhet, lönsamhet och konkurrenskraft samt öka livsmedelsexporten. Målet är att fördubbla värdet av livsmedelsexporten fram till 2031.
Vidare påpekade Essayah att jordbrukarna bör förstå vikten av att påverka EU-politiken eftersom det är Bryssel som i sista hand avgör politiken.
– Problemet med EU:s nuvarande jordbrukspolitik är att den är överdriven, detaljorienterad, byråkratisk och stelbent. Jag hoppas att alla finländare som värdesätter vårt jordbruk röstar i det kommande EU-valet.
Essayah fick även svara på en del frågor. Blomqvist undrade vad ministern har uppfattat som det mest frustrerande beträffande sitt uppdrag.
– Det mest frustrerande är säkerligen att CAP-planen är så strikt. Spelrummet är begränsat. I nuläget går det att göra förändringar en gång per år, men det måste godkännas av EU-kommissionen. Även när det finns pengar är det svårt att betala ut dem på ett sådant sätt att jordbrukarna gagnas exempelvis genom särskilda bidrag.
– När börjar man lägga samma krav på myndigheter som på producenter gällande stödutbetalningstidtabeller? hördes en annan fråga.
Här kunde dock Essayah endast svara att hon är medveten om problemen, samt att de tekniska problemen främst handlar om att den nya CAP-planens första säsong varit krånglig.
Polariseringen mellan jordbrukare och miljörörelsen
Kvällen avslutades med en paneldebatt där jord- och skogsbruksministern fick sällskap av två sakkunniga för att diskutera hållbarhet och värderingar inom lantbruket.
De medverkande utgjordes av Hanna Westman som är landsbygdsombudsman och driver Jeggars gård med ekologisk diko- och fårproduktion. Samt Anne Antman som är projektchef för organisationen Baltic Sea Action Group.
Inledningsvis diskuterades konflikten mellan miljörörelsen och jordbrukarna. Antman poängterade att konflikten är beklaglig eftersom hon uppfattar att bägge grupper har samma målsättningar.
– Exempelvis kan jordbrukaren göra vissa saker för att hejda klimatförändringen som också är till nytta för jordbruket, exempelvis förebyggande av extremväder och förbättring av markhälsan. Regenerativt jordbruk är ett annat sätt att stöda miljön.
Westman framförde att det ekologiska odlandet är ett sätt för jordbrukaren att vara miljövänlig, men att inriktningen inte passar alla gårdar.
– För oss fungerar det bra. Vi har ett fungerande kretslopp på vår gård och försöker arbeta med fånggrödor och växttäcke och åtgärder som gynnar miljön. Samtidigt måste vi stöda djurhushållningen med annan affärsverksamhet. Man skulle ju vilja kunna fokusera endast på att producera mat.
– Polariseringen är beklaglig, men samtidigt ställer jordbrukarna och miljörörelsen olika villkor för hur målen skall uppnås. Här måste vi stöda varandra, förklarade Essayah.
Är kraven på jordbrukaren för hårda?
– Det här med krav är en svår ekvation. Men att vi tvingas fullfölja vissa krav samtidigt som det importeras mat som inte uppfyller samma krav känns orättvist, sade Westman.
– Här måste vi se till att den offentliga upphandlingen sätter sådana kriterier så att upphandlingen i praktiken styrs mot finländska produkter, konstaterade Essayah.
Antman påtalade att kraven som ställs på jordbruket i sista hand stöder jordbruket.
– Om vi inte tar hand om marken har vi inget jordbruk i framtiden. Men vi behöver en systemförändring så att inte jordbrukarna i stället ser sig motiverade att kringgå systemet.
Även den tungrodda byråkratin inom jordbruket kom på tal. Westman konstaterade att byråkratin på den ekologiska sidan främst inom husdjursproduktionen får bonden att se rött.
– Man skall till och med anteckna det man inte gjort och varför, vilket är besvärligt, sade Westman, som även själv jobbar inom byråkratin.
Ministern tillfrågades huruvida det är möjligt att banta ner det idag omfattande regelverket. Essayah påpekade dock att orsaken till byråkratin beror på södra och norra Finlands olika stödnivåer.
– Detta har gjort stödsystemet otroligt komplicerat. Då vi gick med i EU försökte vi få hela landet inom stöd för svåra nordliga produktionsförhållanden, men det lyckades inte. Allt beror dock inte på EU, utan ofta lägger vi själva till ett ”Finlandstillägg”.
Hot och möjligheter
Då panelisterna slutligen diskuterade hoten och möjligheterna inom jordbruket uppfattades kontinuiteten, det vill säga de unga, som det viktigaste.
– Den dåliga lönsamheten och bristen på unga jordbrukare hänger ihop. Är det inte lönsamt är det få som vill fortsätta, summerade Westman.
Essayah framförde att unga människor utgör det största hoppet för jordbruket och att jordbruksyrket därför måste göras attraktivt.
– Problemet handlar till stor del om lönsamhet, men här finns också en kulturfråga. Unga ser annorlunda på arbete och fritid och uppfattar bristen på en klar gräns mellan dessa inom jordbruket som skrämmande. Unga känner också att de skuldbeläggs och görs till klimatbovar om de fortsätter idka jordbruk. Vi måste därför tänka på hur vi talar om jordbruket, eftersom en dyster bild av framtiden får en negativ effekt.
Antman konstaterade att skuldbeläggande av unga är något som inte borde få förekomma.
– Unga har möjlighet att vara miljöhjältar istället för miljöbovar, och på så vis blir ju övertagandet av gården en möjlighet att göra verksamheten ännu bättre.
I slutändan hann ministern inte stanna till kvällens slut, utan tvingades rusa tillbaka till Helsingfors för ramförhandlingarna för att dryfta landets kärva ekonomiska tillstånd. Hon framförde dock ett klart budskap till de samlade bönderna.
– Vid sådana här tillfällen handlar det om att bevaka jordbrukets intressen och se till att de ekonomiska utsikterna blir möjligast goda. Och jag lovar att kämpa som ett lejon!