Förvaltare av Natura 2000-områden runtom i Europa pekar ut jordbrukets intensifiering som den största risken för den biologisk mångfalden i skyddade områden. Samtidigt visar en ny studie av Åbo universitet att just traditionella jordbruksmetoder, som slåtter och hållbar betesdrift, är bland de mest effektiva verktygen för att bevara Europas artrikaste livsmiljöer.
Natura 2000 är världens största nätverk av skyddade områden och har skapats för att bevara EU:s mest värdefulla livsmiljöer och arter. Nu visar en ny forskningsgenomgång av Åbo universitet att områdenas förvaltare i stor utsträckning ser det intensiva jordbruket som en av de största riskerna för den biologiska mångfalden inom nätverket.
Forskarna kartlade hur förvaltare av Natura 2000-områden runtom i Europa ser på skötseln av skyddsområdena. Enkäten undersökte vilka metoder som används, hur arbetet finansieras och vilka faktorer som i dag hotar naturvärdena i områdena.
Resultaten är entydiga. Upp till 60 procent av de svarande nämnde jordbruket som en riskfaktor för mångfalden i skyddsområden. Natura 2000 innebär inte alltid strikt skydd av ekosystemen – nätverket omfattar många artrika områden där markanvändningen kan variera.
– Det största hotet mot den biologiska mångfalden i Europas Natura 2000-områden handlar om jordbrukets intensifiering, som användning av bekämpningsmedel, överbetning och borttagning av kantzoner. Det var oroande att se att förvaltarna upplever att naturvärdena är i fara på grund av dessa skadliga metoder, säger studiens förstaförfattare, doktorand Giorgio Zavattoni vid Åbo universitet.
80 procent i ett ogynnsamt tillstånd just nu
Enligt Europeiska miljöbyrån (EEA) är så mycket som 80 procent av EU:s mest värdefulla och skyddade livsmiljöer i ett ogynnsamt tillstånd.
Nationella rapporter pekar på att orsaken ofta är ett intensivt jordbruk med hög användning av mineralgödsel och bekämpningsmedel samt förändringar i odlingspraxis, exempelvis att fler gårdar övergår till nya grödor såsom höstspannmål.
Studien visar samtidigt att dessa jordbruksrelaterade påfrestningar är svåra för förvaltarna att hantera fullt ut. I praktiken tillåter Natura 2000-nätverket mycket varierande former av skötsel och användning.
– Det understryker att det inte räcker att ett område får status som skyddat. För att arterna och livsmiljöerna verkligen ska bevaras krävs också aktiv skötsel och att olika intressenter engageras, säger Zavattoni.
Traditionellt jordbruk kan vara en del av lösningen
Forskarna betonar att förvaltarna av Natura-områden inte är emot jordbruk. Tvärtom bygger många av de vanligaste åtgärderna för att stärka biodiversiteten på traditionella, småskaliga och lågt intensiva jordbruksmetoder.
Hållbar betesdrift och slåtter lyfts de facto fram som centrala verktyg för att bevara livsmiljöer som är avgörande för många hotade arter.
– Ängar och våtmarker är några av Europas artrikaste ekosystem, och extensiv betesdrift är en effektiv metod för att hålla dem öppna och biologiskt värdefulla. Tyvärr håller dessa traditionella metoder på att försvinna när jordbruket moderniseras och intensifieras, säger Elie Gaget, forskare vid ett franskt institut för skydd av våtmarker i Medelhavsområdet.
EU-lagstiftningen innehåller vissa begränsningar, men många moderna och intensiva metoder är fortfarande tillåtna inom Natura 2000-områden, så länge de inte anses hota områdets skyddsmål.
Samtidigt finns det många platser där markägare och jordbrukare har bundit sig till traditionella metoder just för att värna naturvärdena. Zavattoni lyfter fram att traditionella metoder används brett även i Finland.
– I Skärgårdshavets nationalpark är betesdrift ett centralt sätt att bevara öppna livsmiljöer där hundratals hotade arter lever, säger han.
Liknande lösningar används även på andra håll i Europa. I Camargue i Frankrike, som är en av Europas största våtmarker, används betande hästar och boskap i stor skala för att styra vegetationen och skapa gynnsamma livsmiljöer för ett stort antal vattenfåglar.
CAP-stöden skapar motsägelse
Finansieringen av skötseln i Natura 2000-områden bygger ofta på EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP, som medlemsländerna genomför via sina egna program.
Men samma stödsystem kan också stöda intensivt jordbruk – till och med inom skyddade områden.
– Natura 2000-nätverket har som mål att skydda biologisk mångfald utan att stoppa människors verksamhet i områdena. Men det är motsägelsefullt att offentliga medel samtidigt stöder två helt olika metoder, som har motsatta effekter på biodiversiteten, säger professor Jon Brommer vid Åbo universitet.
Enligt forskarna behöver EU snabbt stärka regleringen av jordbruket i skyddsområden om unionen vill nå sina mål för biologisk mångfald.
– Många av de åtgärder som nu verkar saknas fanns i de ursprungliga förslagen inom Green Deal, men de urvattnades efter lantbrukarprotesterna våren 2024. Bland annat ingick ett förslag om att halvera användningen av bekämpningsmedel fram till år 2050, säger Brommer.
Samtidigt lyfter studien fram att mindre intensiva jordbruksmetoder, både i skyddsområden och i deras närmiljö, är nödvändiga om Europas biologiska mångfald ska kunna bevaras även på lång sikt.