När marknaden styr priset riktar Ian Strahan på Nya Zeeland sin uppmärksamhet mot de faktorer han kan kontrollera. I över 20 års tid har han utvecklat sin gård och håller stenhård koll på både produktionskostnader och jordbruksmarkens produktivitet. Resultatet är en framgångsrik slutuppfödning av lamm och nöt.
– Gillar du siffror? frågar Ian Strahan när vi möter upp honom på hans gård som är belägen i Kiwitea, cirka 180 kilometer norr om Nya Zeelands huvudstad Wellington.
I handen har han utprintade Excel kalkyler som illustrerar senaste månaders foderbudget. Foderbudgeten ger en överblick över hur mycket hans 400 hektar stora gård producerar och hur stort behovet av foder är under motsvarande tidpunkter.
– Målsättningen är att beroende på årstid hålla en sådan mängd djur så att det matchar mängden foder vi har tillgängligt. Eftersom vi är en slutuppfödningsfarm och köper in alla våra djur kan vi ständigt justera mängden djur vi har på gården i nivå med den mängd foder vi producerar.
Lamm mest lönsamma
Det är i huvudsak lamm som utgör stöttepelaren i Ians verksamhet och årligen omsätter gården cirka 15.000 lamm. Förutom lamm omsätter han också cirka 1.000 nötdjur och har 110 hektar i växtodling.
Det är lammen som är den mest lönsamma delen i verksamheten och avkastar cirka 40-50 cent NZD per kilogram äten torrsubstans.
– Växtodlingen är ett sätt att diversifiera verksamheten. Eftersom vår region inte får tillräckligt med värme före jul kan vi inte producera lika högkvalitativt vete som de kan i till exempel Canterbury regionen på sydön. Därför säljs vårt vete som fodervete. Ärtor som vi producerar går dock på export som livsmedel till Asien.
Gården som är en familjegård har utökats i sex etapper och sysselsätter idag, förutom Ian, en heltidsanställd. När det behövs tar de också in extra hjälp.
Ian själv har varit jordbrukare på heltid i 24 år, men att han skulle ta över gården var aldrig någon självklarhet.
– Jag hade egentligen inga planer på att ta över gården utan tog en examen i skogsbruksvetenskap och jobbade några år i Storbritannien efter min examen. Att ha jobbat inom en annan bransch före jag tog över gården ser jag som enbart positivt. Det gav mig nya insikter och möjligheten att se saker ur andra perspektiv. Att för en tid jobba för någon annan har också varit nyttigt.
Intensivt rotationsbete höjer produktiviteten
På 32 hektar av farmen har Ian implementerat en strategi med intensiv betesrotation som han kallar för ”Techno”. I Techno systemet är betesmarken indelad i 800 meter långa filer som i sin tur, med ett tillfälligt elstängsel, är indelade i mindre celler.
GPS teknik har använts för att få cellerna lika stora och varje dag flyttas flocken av nöt från en cell till en annan.
– Syftet med den intensiva betesrotationen är att boskapen äter en större andel av det gräs som finns tillgängligt och på så sätt effektivare utnyttjas det foder som finns tillgängligt. Systemet ger inte en högre dagstillväxt per djur, men genom betesrotationen kan vi ha ett större antal djur på samma areal. På så sätt höjer vi produktiviteten per hektar.
Ian betonar att det är avkastningen per hektar som har betydelse när man räknar på lönsamheten av ett system. För Ians del resulterar den intensiva betesrotationen i en extra viktökning på 1,5 kg per hektar per dag.
Systemet innebär förvisso även extra arbete. Därför är den intensiva betesrotationen endast något som han implementerar på hans mest produktiva åkrar under den 120 dagar långa våren.
Under denna tidpunkt på året har gräset en snabbare tillväxt och genom en intensiv betesrotation maximerar han nyttan av denna tillväxt.
Gårdens resurser utgör ramarna
Vid en första anblick kan Ians verksamhet framstå som mångfacetterad och komplex. Ian själv hävdar dock att hans upplägg är relativt simpelt och att han undviker att göra svåra saker under de korta vinter- och sommarmånaderna när väderförhållandena är mera utmanande.
Nyckeln till att lyckas är enligt Ian således att hålla systemet enkelt och ägna sig åt få saker – men utföra dem väl.
– Strategin är att jobba inom ramarna för gårdens resurser och producera så mycket gräs som möjligt under den tid på året när vi kan få det högsta värdet ur det. Till exempel har vi nöt endast på våren när det finns ett överskott av foder och undviker att hålla tunga nötdjur på vintern när marken är blöt. Under vintern som är två månader lång har vi således endast lamm och vintervete att fokusera på. Under den lika korta sommaren blir det ofta torrt och då lönar det sig inte heller att göra för mycket.
Tyngdpunkten i hans verksamhet ligger således på vår- och höstmånaderna som i hans region har ett fördelaktigt klimat för produktion av gräs. Ian berättar att det har satsats enormt mycket på forskning och förädling av gräs i Nya Zeeland under de 30-40 senaste åren.
Enligt honom är en av fördelarna med de nya grässorterna att de har en jämnare växtkurva i jämförelse med landets ursprungsgräs. Under våren och hösten finns det även ett stort utbud av lamm att köpa in till slutuppfödning.
Detta beror på att bönder i bergslandskapen då avvänjer sina lamm från tackorna och säljer lammen vidare. På så sätt kan Ian köpa in lamm billigare än under någon annan tidpunkt på året.
– Att jobba med slutuppfödning liknar mångt och mycket en fabrik där mycket handlar om produktionskostnader och värdet av produktionen. Jag kan inte påverka priset jag får för lammen vid försäljning, men genom att så rovor och foderraps nu i november har jag foder till lamm i februari när utbudet på lamm är högt och inköpspriset är lågt.
Marknaden styr utvecklingen
Vid tidpunkten för vårt besök på Nya Zeeland kretsar mycket av diskussionen i landets jordbrukstidningar kring miljöförbättringsfrågor så som biologisk mångfald, trädplantering samt koldioxidskatter och koldioxidkrediter. Så här reflekterar Ian över ämnet.
– Allt vi gör är marknadsbaserat och vi måste förbättra vår produktion eftersom marknaden efterfrågar ännu hållbarare produkter. Det krävs dock en viss balans i frågan och i rådande stund finns det eventuellt en obalans i kommunikationen mellan stad och landsbygd gällande vad vi bönder kan leverera.
Förändringar och förbättringar är dock något som Ian kontinuerligt strävar efter. Varje år ändrar han något och när han reflekterar tillbaka i tiden konstaterar han att det han gör idag är tämligen annorlunda jämfört med det han gjorde för fem år sen.
För att hålla sig ajour med vad som händer inom branschen och riktningen på utvecklingen deltar han i diskussionsgrupper.
– När jag började tog jag i viss mån hjälp av konsulter, men numera är det diskussionsgrupper som gäller. Det finns alltid någon som gör något bättre än en själv så jag ser till att hålla kontakten med kollegor. Jag har även några vänner som har ett liknande upplägg som jag själv och med dessa kan jag ständigt utbyta idéer.