Debatten om statens kostråd och vilken mat som ska serveras på finländarnas tallrik går fortsättningsvis het. Frågan om vilka kriterier som ska användas för att definiera hälsosam och bra mat har tidigare varit relativt enkel, men de senaste närings- och kostråden innehåller problem som måste lösas.
Speciellt eftersom vi i riksdagen ännu i år kommer behandla upphandlingslagen där vi borde stärka de inhemska producenternas ställning i de offentliga upphandlingarna.
Fram till år 2014 hade SLC och MTK representation i näringsdelegationen som behandlar statens kostråd, men organisationerna togs bort med motivering att man endast beaktar matens hälsopåverkan i kostråden. Så har man också gjort, fram till höstens uppdaterade kostråd där också globala klimataspekter med liten relevans i Finland ingår.
Nuvarande näringsdelegation tillsattes hösten 2023 med experter inom kost och i sedvanlig ordning lämnades den politiska styrningen utanför. Enligt min uppfattning har delegationen valt att förutom hälsoaspekter också veva in opportunistisk klimatpolitik i de nya kostråden.
Slutresultatet blev på så vis förödande. Min tolkning är att om vi som land följer rekommendationerna blir vi sannolikt tvungna att drastiskt öka vår import av växtbaserade protein för människoföda, på bekostnad av inhemska protein.
Hur kan vi då lösa denna problematik? Kunde regeringen direkt riva upp den fristående delegationens beslut och skriva om de nationella kostråden? I princip kunde den, men vad tror vi då sker nästa gång då det är andra partier som styr? Det är ingen bra idé.
Däremot kan och borde vi fatta ett principbeslut om vilka aspekter som bör beaktas nästa gång kostråden uppdateras, och därtill låta revideringen ske tidigare än planerat. Det borde vara en självklarhet att de sakkunniga inom jordbruket tas med som medlemmar i nästa delegation.
Den offentliga sektorn serverar 380 miljoner portioner per år så kostrådens betydelse är stor för vårt lands jordbruk och självförsörjning. Aspekter som bör tas med är försörjningsberedskap och självförsörjning. Utöver hälsa och klimat som självklar också är viktiga element då de offentliga tallrikarna serveras.
Då vi under pandemitiden och i början av Rysslands anfallskrig såg en tydlig trend kring att befolkningen, företagen och myndigheterna ställde om sina prioriteringar så att inhemskt, försörjningsberedskap och självförsörjning prioriterades ser vi tyvärr nu några år senare trender i motsatt riktning.
Därför är det bra att påminna om att grundläggande element i vår vardag så som vatten, mat, energi, telekommunikation, medicin och andra livsviktiga förnödenheter så långt som möjligt alltid bör gå att tillgodose befolkningen också om luft och sjövägen skulle vara stängd, för från grannen i öst lär vi inte köpa något på lång tid.
Christoffer Ingo
Riksdagsledamot (SFP), Korsholm