I över tjugo år har Greger Spik i Kronoby odlat timotejutsäde. Det som enligt honom krävs för att odla vallfrön är ett stort intresse för växtodling. Just nu råder ingen brist på vallfrön i Finland, men fler inhemska utsädesodlare av röd- och alsikeklöver samt ekologiskt vallfrö efterlyses.
– Vill man odla något enkelt ska man satsa på korn eller annan spannmål. Men för att hålla på med utsädesodling, så krävs nog att man är lite speciell. Det som åtminstone krävs är ett genuint odlingsintresse, för det kan vara ganska utmanande att odla vallfrön, säger Greger Spik.
Sedan början av 2000-talet har Spik odlat timotejutsäde i Kronoby. Det började i mindre skala och under de senaste åren uppgår odlingsarealen av vallfrön till cirka 20 hektar.
– För österbottniska förhållanden är det ganska mycket, för här finns ganska få utsädesodlare. Men jämfört med de södra delarna av landet finns det utsädesodlare som har betydligt större arealer än jag, säger han.
Tanken att börja odla timotejutsäde föddes i början av 2000-talet. En kollega hade erfarenhet timotejodling och samtidigt höll Spik på att avveckla sin egen köttproduktion.
– Vi avslutade mjölkproduktionen 1997 och därefter höll vi på med slutuppfödning av nöt, men valde sedan att satsa helhjärtat på pälsfarmning. Jag ville ändå behålla växtodlingen och eftersom spannmålspriset alltjämt är ganska lågt tänkte jag att vi ska prova på att odla timotejutsäde. Dessutom är våra jordbruksmarker i Kronoby bättre lämpade för växelbruk, berättar han.
Ogräsbekämpningen en utmaning
En stor utmaning för utsädesodlingen är ogräsbekämpningen. För att utsädet slutligen ska klara certifieringskraven måste det vara helt fritt från ogräs.
Till de värsta ogräsen hör kvickrot och baldersbrå.
– Innan utsädet sås måste man ha besprutat med Roundup på hösten. Allt potentiellt ogräs måste fås bort och därefter gör jag ytterligare en ogräsbekämpning före midsommar. Jag brukar också använda stråstärkande medel och något som ytterligare motverkar baldersbrå. Det krävs en del insatser, säger han.
Den största utmaningen med timotejutsäde är att tajma tröskningen rätt. Tröskningen infaller vanligen i andra halvan av augusti. Enligt Spik är den optimala tidpunkten bara några dagar då timotejutsädet bör tröskas.
– Just under den här korta perioden lossnar fröna lättast och då får utsädet också en bra grobarhet. Vi brukar tröska mellan den 20 och 26 augusti, vilket också är en tid då risken för regn är stor. Så man måste ha lite tur med vädret. Är jag för tidigt eller för sent ute med tröskningen kan det påverka slutresultatet mycket, förklarar han.
Innan tröskningen görs alltid en noggrann fältgranskning av hela arealen. Det är någon från Lantbrukssällskapet som kontrollerar förekomsten av ogräs.
Efter att utsädet har skördats och torkats testar Livsmedelsverket grobarheten, som måste vara minst 80 procent. Flyghavre får inte förekomma på odlingen och om det hittas vid fältgranskningen, så underkänns den.
– Det ställer naturligtvis krav på odlaren och på att alla nödvändiga insatser sköts. Hittills har jag varje år lyckats uppnå kvalitetskraven, trots att det vissa år har varit en utmaning att nå upp till kraven på grobarhet.
Trots att ogräsbekämpningen och tröskningen kan vara en utmaning finns det också fördelar med utsädesodling. Vid en lyckad insådd kan man räkna med årliga skördar i upp till fyra år.
– När etableringen väl har lyckats så behöver man inte göra så mycket annat än att övergöda en gång på våren och därefter bekämpa mot ogräs en gång per år. Då kan man producera skördar i upp till fyra år, vilket minskar körandet avsevärt eftersom åkern inte behöver plöjas upp varje år.
Bra pris – men små hektarskördar
Något som också sporrar Spik att fortsätta med timotejutsäde är priset, som i normala fall är betydligt jämnare än exempelvis spannmålspriset. Däremot är hektarskördarna betydligt mindre.
– Priset kan ligga på omkring 1,5-2 euro per kilo, men hektarskörden varierar också mycket. Min medelskörd brukar ligga på 250-600 kilo per hektar. Inbitna odlare i Södra Finland kan komma upp till medelskördar på 800-900 kilo per hektar, säger han.
Och fortsätter:
– Jag upplever ändå att utsädesodling ger lite bättre lönsamhet än spannmål, och priserna fluktuerar inte heller lika mycket.
Som utsädesodlare är det viktigt att ha kontrakt med ett packeri. Spik har kontrakt med Jan Käldman i Pedersöre, som är utsädesodlare och har eget packeri som hör till Peltosiemen. Enligt honom råder det ingen brist just nu på vallfröutsäde.
– Det finns tillräckligt med inhemska utsädesodlare av timotej, ängs- och rörsvingel samt engelskt rajgräs. Det går i cykler och blir det några goda skördeår ökar lagren snabbt, men det kan också bidra till att odlingen minskar snabbt. Men någon brist på vallfrön har jag inte upplevt under den senaste tiden, säger Käldman.
Vill se större inhemsk produktion
Det som det däremot råder brist på är utsäde för baljväxter och klöver samt ekologiska vallfrön.
– Jag skulle gärna se att utsädesodlingen av röd- och alsikeklöver skulle öka. Här finns stort utrymme för att öka den inhemska produktionen. Det gäller också ekologiska vallfrön. Just nu importerar vi på tok för mycket ekologiska vallfrön, vilket inte alls är bra, menar han.
Orsaken till varför utsädesodlingen av klöver är liten i Finland är det finns risk för nollskörd.
– Det måste vara varmt vid pollineringen och övervintringen måste också lyckas. Sedan är ogräsbekämpningen alltid en utmaning och det är svårt att hitta fungerande medel. Andra utmaningar är att tröskningen kan bli sen, förklarar Käldman.
Men det finns enligt honom förutsättningar för utsädesodling av röd- och alsikeklöver i de södra delarna av landet.
– Den egna produktionen av utsäde av röd- och alsikeklöver har tyvärr körts ner i Finland. Det är billigt att importera och packerierna har inte haft något större intresse av att göra inhemska kontrakt. Det är synd för vi har blivit mer beroende av import, konstaterar han.
Han tillägger också en annan viktig sak:
– De senaste åren har hönshirs blivit ett allt större problem och det beror delvis på att vi importerar utsäde där risken för ogräs är större. Av den orsaken skulle jag vilja få upp den inhemska produktionen. För det är på många sätt idiotiskt att ha en så här stor import med tanke på riskerna det medför. Det är också dumt att ha överproduktion på foderspannmål och samtidigt importera dyra klöverfrön, säger han.