Kan cellulosa, hållbara lösningar och nya förpackningsmaterial rädda den finländska skogsindustrin från att tyna bort tillsammans med tryckpapperet? Svar: ja. Åtminstone om man får tro de tre största skogsbolagen i Finland. De forskar årligen för hundratals miljoner inom de här områdena. Det gagnar inte bara företagen, utan även nationalekonomin och den enskilda skogsägaren.
Den finländska skogsindustrin har satsat stort på forskning och utveckling (FoU) sedan millennieskiftet då det började skymma för tryckpapperet. Enligt statistik, som intresseorganisationen Skogsindustrin rf har samlat in, har den finska skogsindustrin årligen investerat cirka hundra miljoner euro i FoU i hemlandet under de senaste decennierna.
Siffran gäller endast kemisk och mekanisk skogsindustri. Sågarna, maskintillverkarna och andra inom det finska skogsklustret står utanför.
Redan de tre börsnoterade skogsjättarna Metsä Group, Stora Enso och UPM-Kymmene lägger tillsammans ned totalt nästan sju gånger mera på FoU. En stor del av FoU-verksamheten sker utomlands. Skoglig forskning bedrivs också vid andra bolag, universitet, olika forskningsinstitut och yrkeshögskolor.
Statliga pengar på lut
I regeringsprogrammet förbinder sig regeringen Orpo till att öka de nationella utgifterna för FoU till fyra procent av bruttonationalprodukten (BNP) fram till år 2030. Men endast en tredjedel av pengarna kommer från statskassan.
Staten ökar sin andel till 1,2 procent av BNP förutsatt att den privata sektorn hostar upp en summa som motsvarar 2,8 procent av BNP. I fjol var Finlands bruttonationalprodukt 278,6 miljarder euro.
– Initiativet är ambitiöst och viktigt, men det är inte många år till 2030. Uppenbart är att företagen måste satsa mera för att komma i åtnjutande av den statliga matchningen, men hur mycket är omöjligt att uppskatta, eftersom ingen vet hur stor BNP är år 2030, säger Marjaana Suorsa, chef för innovationspolitiken på Skogsindustrin rf.
Enligt henne ligger den totala finländska forskningen och utvecklingen nu på cirka tre procent av BNP, liksom inom EU i genomsnitt.
Hon efterlyser ett aktivare FoU-samarbete mellan den offentliga och privata sektorn. Enligt henne har det minskat betänkligt under de senaste åren. Hon föreslår att samarbetet främjas genom öronmärkta statliga budgetmedel.
– Skogssektorn behöver experter inom olika yrkesområden, säger hon och välkomnar att regeringen i fjol beslutade om ett program som ska ge tusen nya doktorer, 67 för skogssektorn.
Vid en titt på de tre skogsbolagens FoU slås man av att samtliga betonar att de tillverkar produkter av förnybara och återanvändbara material.
Cellulosan är fortfarande en viktig råvara. Av den kan man tillverka bland annat miljövänliga förpackningar och textilier, men ur skogen fås numera också flytande bränslen och batterier.
Fem procent av omsättningen till FoU
Inte överraskande har UPM-Kymmene den största budgeten för FoU, 538 miljoner euro i fjol. Det är ungefär fem procent av företagets årsomsättning på drygt 10 miljarder euro. UPM är den största pappers- och massatillverkaren i Europa, globalt sett ligger företaget på en fjärde plats.
Sin största forskningsenhet har UPM-Kymmene i Villmanstrand, men eftersom bolaget verkar globalt finns andra forskningsenheter närmare marknaderna, bland annat i Tyskland och Kina. Dessutom har bolaget flera mindre forskningsenheter runt om i världen.
Pia Nilsson är direktör för strategi och utveckling vid UPM-Kymmenes teknologifunktion. Hon konstaterar att cellulosatillverkning numera är högteknologi.
– Nya användningsområden för cellulosa upptäcks ständigt, och molekylerna som utvinns ur trä kan användas som råmaterial för plaster och kemikalier.
Som viktiga resultat av FoU-verksamheten nämner hon biobränsle, både förnybar diesel och biobaserade komponenter för bensin. UPM startar ännu i år upp ett nytt bioraffinaderi i tyska Leuna nära Leipzig. Här heter produkterna bland annat biomonoetylenglykol och ligninbaserade funktionella fyllmedel, allt gjort av bokträ. Fyllmedlet används till exempel för att förstärka gummit i bildäck.
Pia Nilsson säger att UPM-Kymmene också har aktivt FoU-samarbete med universitet, både i Finland och utomlands. Hon efterlyser ett aktivare gränsöverskridande forskarutbyte.
– Finland är ett litet land. Som ett globalt företag utvecklar vi lösningar för internationella marknader, även om vi har vårt ursprung i Finland.
Ett måste för konkurrensen
– Om vi inte har en skogsindustri med konkurrenskraftiga fabriker och produkter blir det ingen långvarig efterfrågan på virke. Därför är forskning och utveckling oundvikligt i branschen, säger forskningsdirektör Mikael Hannus på Stora Enso.
Han berättar att Stora Ensos anslag för FoU i fjol var 114 miljoner euro, motsvarande 1,2 procent av omsättningen. Exemplen på vart forskningen inom Stora Enso lett är många, och Hannus betonar att den omspänner hela värdekedjan, där första steget utgörs av solida träprodukter.
Han kan inte låta bli att framhålla sin förtjusning över Stora Ensos nya huvudkontor vid Skatuddskajen, ett stenkast från Salutorget i Helsingfors. Byggnaden består till största delen av CLT (korslimmat trä) och LVL (limmat faner).
– Trä erbjuder fördelar som man inte utnyttjat på flera decennier. Trähus lagrar kol, erbjuder en bättre inomhusluft än stenhus och en lugnare atmosfär, summerar Mikael Hannus.
När det gäller fiberbaserade produkter strävar Stora Enso, enligt Hannus, efter att hela tiden förbättra befintliga produkter, till exempel de fyrkantiga mjölkkartongerna som kom på 1960-talet.
– Tack vare forskning och utveckling kan vi idag göra klart styvare mjölkkartonger som väger endast hälften så mycket som de första, säger han.
Den här typen av utveckling sker kontinuerligt, men konsumenterna märker den knappt.
I produktportföljen finns också bland annat biobaserat träskum, som används för stötdämpning i förpackningar, och formpressade fiberprodukter.
Ytterligare nya möjligheter ger lignin, som utvinns ur ved i cellulosaproduktionen. Lignin kan till exempel användas som bindemedel i spånskivor och vid tillverkning av hartser och lim.
Det kanske mest spännande i Stora Ensos utvecklingsrör är träbaserade batterier. Enligt Mikael Hannus ska de kunna användas som energikälla både i bilar och i stationära funktioner. Företaget driver redan ett pilotprojekt vid Sunila-fabriken i Kotka.
Vad satsningen innebär i pengar eller när träbaserade batterier rullar i bilar, vill han inte uttala sig om. Han bedömer att utvecklingsprocessen är klar om 5-10 år.
Skilt innovationsbolag
Av de tre stora skogsbolagen är Metsä Group det minsta med en omsättning på 6,1 miljarder euro i fjol. Koncernen har också den minsta budgeten för FoU och en betydande del av verksamheten är placerad i ett eget innovationsbolag, Metsä Spring.
Fjolårets FoU-budget gick på drygt 38 miljoner, vilket motsvarar ungefär en halv procent av koncernens omsättning.
– De senaste fem åren har vi strävat efter att öka investeringarna i FoU, säger Niklas von Weymarn, vd för Metsä Spring.
Han berättar att verksamheten dels handlar om att utveckla nuvarande affärsområden, dels om att ta fram ny business. För tillfället har Metsä Group tio FoU-projekt i pilot- eller demoskedet.
I anslutning till bioproduktfabriken, som årligen producerar 1,3 miljoner ton cellulosa i Äänekoski, bygger Metsä Groups samarbetspartner, franska Veolia nu en fabrik som ska ta till vara den metanol som massafabriken producerar.
– Fabriken är ett exempel på hur Metsä Group hela tiden strävar efter få ut mera ur virket, säger Niklas von Weymarn.
Metanolen kan användas i bränsle och kemikalier. von Weymarn bedömer att metanolen och koldioxiden, som Metsä Group även studerar, blir bitar i ett intressant framtidspussel. Metanol kan också fås ur koldioxid och väte.
Ytterligare ett av Metsä Groups FoU-projekt är att storskaligt ta tillvara koldioxid som kommer ur fabrikspipor. Bara Metsä Groups egna skorstenar spyr årligen ut 12 miljoner ton koldioxid. Just nu räknar bolaget på hur detta tillvaratagande kunde ske vid den nya fabriken i Kemi. Nästa år startar en pilotanläggning i Raumo.
– Det här är inte bara en miljöåtgärd. Koldioxiden blir en ny sidoström vid träförädlingen och kan används som råvara vid framställning av bränsle, kemikalier, plaster och även föda, upplyser von Weymarn.
Vid Valmets och Metsä Groups gemensamma demofabrik i Äänekoski har Metsä Spring tagit fram nya cellulosabaserade livsmedelsförpackningar under produktnamnet Muoto. Metsä Spring har i Äänekoski också en demofabrik som tillverkar cellulosabaserade textilfibrer. Om erfarenheterna bland Muoto-produktens pilotkunder blir goda, planerar Metsä Group att bygga en förpackningsfabrik för över 100 miljoner euro i Raumo.
Metsä Spring samarbetar dessutom med unga uppstartföretag kring forskning som berör det egna verksamhetsområdet. Ett sådant är Innomost i Karleby. Företaget håller på att ta fram en process för att extrahera kemikalier ur björkbark för bland annat kosmetikaindustrin.
Kräver stora marknader
Varför vill de flesta stora aktörer ersätta tryckpapperet med förpackningar?
– Alla söker kontinuerligt nya användningsområden för cellulosa. Tillverkningsvolymerna måste vara stora, vilket betyder att också marknaderna måste vara stora. Därför har de flesta troligen kommit till att förpackningar kan vara en bra affär, säger Niklas von Weymarn.
Han noterar att alla stora skogsbolag också har projekt kring textilfibrer.
– Även här krävs en enorm marknad om man ska klara sig i konkurrensen mot oljebaserade material.
Niklas von Weymarn bedömer att marknaden för träbaserade förpackningar och textilier växer länge och mycket.
– Det sker bland annat genom lagstiftning. EU kräver allt mera lösningar som inte är olje- eller plastbaserade. Och faktum är att konsumtionen av förpackningar också ökar i takt med att näthandeln och hembeställningen av mat växer.
– Vi måste ha moderna fabriker och produkter som marknaden vill ha. Därför är det viktigt också för skogsägarna att vi söker nya affärsområden då de gamla krymper.