Opinion

Högsommaren – ett uppsving för den som säljer direkt men ett gissel för den som levererar till handeln?

När den finländska semestermånaden nummer ett, juli, börjar gå mot sitt slut är det skäl att konstatera vilka otroligt goda råvaror det än en gång funnits på matbordet i sommar. Inte minst är det skäl att ta sig en funderare på vad som finns bakom de här råvarorna, varifrån och hur de kommit till just ens eget matbord och vad det innebär?

Sparris, nypotatis, jordgubbar och ärter är några exempel på välbekanta sommarläckerheter för alla nordbor.Under sommarmånaderna blomstrar direktförsäljningen av framför allt grönsaker, rotfrukter och bär i Finland. Under juli månad håller en stor del av finländarna till på landsbygden där produktionen finns och på en del platser också direktförsäljning.

I takt med att närmatstrenden under det senaste decenniet vuxit sig allt starkare har också gårdarna med egen eller gemensam direktförsäljning ökat i antal. För en del gårdar är det här rätt väg att vandra och en avsevärd fördel är förstås att man slipper ett led i livsmedelskedjan.

Samtidigt måste vi komma ihåg att det överlag är fråga om mycket små volymer samt att såväl odlings- som den bästa försäljningssäsongen, högsommaren, är alltför kort i Finland. För konsumenterna finns det däremot nästan enbart fördelar med att köpa direkt av bonden. Man slipper en lång leveranskedja och får tag på garanterat färska, rena och kvalitativa produkter. Konsumentpriset bör inte heller vara högre än i en livsmedelsaffär.

Enligt många bönder har dessutom coronakrisen gett direktförsäljningen en extra skjuts redan tidigt under våren. Odlarna fick uppleva en ökad efterfrågan redan under mars månad, via REKO-ringar och andra kanaler. Vi får se om intresset håller i sig när coronakrisen är över.

Dagligvaruhandeln är däremot en annan historia. Samtidigt som de stora inhemska kötthusen rapporterar om en ökad efterfrågan under sommaren kan frilandsodlarna igen rapportera om minskad efterfrågan och även sämre producentpriser. Yle Österbotten berättar om grönsaksodlaren Christer Finne i Solf som säger att det här är fråga om den försäljningsmässigt sämsta säsongen på trettio år.

Broccoli har gått åt bättre under juni och delar av juli, men nu dalar också priset på den. Till exempel broccoli och blomkål kan man ändå frysa in medan man inte kan göra det med sallat varför sallaten är ett stort bekymmer för odlarna. Den torra juni månaden krävde dessutom mer bevattning vilket gjorde att produktionskostnaderna enbart ökat.

Nu sätter frilandsodlarna sina förhoppningar till restaurangerna och storköken som äntligen börjat komma i gång med sin verksamhet igen. Slutet av juli månad är traditionellt en dålig tid för efterfrågan på inhemska grönsaker hos handeln, men det här året har den svackan i efterfrågan funnits där mer eller mindre hela sommaren. Kanske är det coronakrisens förändrade konsumentbeteende som avspeglas i det här, kanske är det någonting annat.

Hur som helst är halvfabrikat och annan billigmat utan tvivel den stora fienden till odlingen och efterfrågan på kvalitativa, inhemska livsmedel. I Finland har vi på grund av vårt klimat, men också andra odlingsförhållanden, höga produktionskostnader. Råvarorna i billigmaten är så gott som aldrig inhemska, de kommer någon annanstans ifrån. Den finländska jordbruksproduktionens akilleshäl är våra höga produktionskostnader och dem måste vi fortsättningsvis försöka minska på.

Men kvaliteten på våra produkter och livsmedel, den kan vi trots allt inte pruta på. Kvaliteten, och då alldeles särskilt livsmedelssäkerheten, är den finländska jordbruksproduktionens heliga graal och ger vi upp den så har vi få, om ens några, starka kort kvar på hand.