Under SLC:s fullmäktigemöte kom Hanna Leiponen-Syyrakki från Brysselkontoret att berätta om det politiskt aktuella inom EU. Presentationen skapade även en omfattande debatt om bland annat marknaden, skogen och djurtransporter.
– Vi på Brysselkontoret påverkar beslutsprocessen i EU-kommissionen, rådet och parlamentet. Målet är att medlemmarnas röst skall höras i alla steg av EU:s beslutfattande direkt och indirekt genom våra nordiska och europeiska organisationer.
Det konstaterade Hanna Leiponen-Syyrakki, som är kontorschef för SLC:s, MTK:s och Pellervos gemensamma kontor i Bryssel, då hon under tisdagens fullmäktigemöte redogjorde för EU-politiken.
Leiponen-Syyrakki underströk vikten av ett gemensamt Bryssel-kontor genom att peka på det faktum att unionens politiker uppvaktas av 25.000 lobbyister.
Vidare härstammar upp till 70 procent av lagstiftningen från EU, medan CAP-planen tar upp en tredjedel av unionens budget.
Den nya kommissionen respekterar jordbruket
– Den nya kommissionen i Bryssel har en betydligt mera positiv syn på jord- och skogsbruket än den förra. Man vill nu förbättra konkurrenskraften och se till livsmedelssäkerheten i ett osäkert världsläge, inledde Leiponen-Syyrakki.
De strategiska målen för kommissionens nya vision för jordbruk och livsmedel handlar om att stärka konkurrenskraften för EU:s jordbruk, säkerställa dess produktionspotential och garantera livsmedelsförsörjningen. Man vill säkra och förbättra jordbrukarnas inkomster och jordbrukets lönsamhet och garantera jordbrukarnas ställning i värdekedjan.
– I Finland har vi en pågående diskussion om rättvisa stöd, och kommissionen säger i visionen att framtida CAP-stöd kommer att vara mer inriktade på jordbrukare som aktivt bidrar till livsmedelstryggheten och jordbruksföretagens ekonomiska livskraft och miljöskydd.
Kommissionen hyser även ambitioner om att genomföra en förenkling inom lantbrukspolitiken med en tydligare balans mellan reglerande och incitamentbaserad politik. Förenklingslagstiftningen kommer under år 2025.
– Här hoppas vi att förenklingen i praktiken även innebär avreglering. Det förs även en diskussion om att också avskognings- och restaureringsregleringarna borde förenklas och omvärderas.
I slutändan avgör pengarna
Kommissionen påtalar i den nya visionen för jordbruket att det existerar en obalans i livsmedelskedjan och att jordbrukare inte borde tvingas att systematiskt sälja sina varor under självkostnadspris.
– I visionen efterlyser man mera öppenhet i livsmedelskedjan och en rättvis global konkurrens exempelvis gällande växtskyddsmedel och djurens välfärd, förklarade Leiponen-Syyrakki.
Målet är att förbättra lönsamheten genom att tackla otillbörliga handelsmetoder (UTP) och förbättra jordbrukarnas position på marknaden.
Leiponen-Syyrakki poängterade dock att det trots de goda målen blir svårt att förverkliga något utan pengar, vilket betyder att den framtida budgeten är avgörande.
Säkerhetspolitiken slukar allt mer resurser, men å andra sidan uppfattas livsmedelssektorn i nuläget utgöra en del av den säkerheten.
– Förslag till EU:s fleråriga budgetram kommer att publiceras i juli. Kommissionen vill reformera strukturen och lägga över ansvaret för hur pengarna skall användas på medlemsländerna, som dock är ansvariga för resultaten, berättade Leiponen-Syyrakki.
Beslut om den nya CAP-planen fattas fram till år 2028 för att implementeras året därpå.
Skogsfrågorna skapade diskussion
Leiponen-Syyrakki framförde även att den nya kommissionen har en mera holistisk syn på skogen, men att tjänstemannamakten fortfarande skapar vissa svårigheter eftersom den inte skiftat.
– Den förra kommissionens förslag gällande skogs- och miljöpolitik ligger således kvar på bordet. Vi har ett stort arbete framför oss med att få positiva lagstiftningsförslag från kommissionen tjänstemän som är i linje med den nya kommissionens mål. Exempelvis är LULUCF-målen något som visat sig vara omöjliga att nå.
Skogsfrågorna väckte diskussion bland mötesdeltagarna. Jan Salmén undrade om inte kommissionens förändrade inställning till skogsbruket borde innebära mindre intrång i skogspolitiken då denna de facto hör till medlemsstaternas gebit.
Leiponen-Syyrakki svarade att det här kommer att bli viktigt att stöda den svenska kommissionären Jessika Roswall som ansvarar för miljö, vattenresiliens och cirkulär ekonomi.
– Roswall talar mer om bioekonomi än om skog, vilket är bra eftersom bioekonomi är ett ekonomiskt begrepp och därmed för tankarna i en bättre riktning.
Niclas Sjöskog välkomnade kommissionens förenklingssträvanden, men påpekade att nya förordningar skapar ny reglering samtidigt som annan möjligtvis faller bort. Han undrade dessutom hur och om resten av världen alls kommer att godkänna avskogningsförordningen.
Enligt Leiponen-Syyrakki väntar man som bäst på instruktioner från kommissionen.
– Vi har tid till december i år. Kommissionen måste nog åtgärda det här på något sätt, och förordningen är aktuell beträffande förenklingspolitiken, men mycket är ännu oklart.
Det hördes även en kommentar om att EU:s olika reglementen strider mot varandra exempelvis då skogsbeten blir underkända på grund av träd samtidigt som avskogningsförordningen stipulerar att träden inte får plockas bort.
Här tog SLC:s skogsombudsman Mats Holmgård till orda och kunde konstatera att detta stämmer, men att det finns förutsättningar att kringgå regleringen.
– Angående betesmarker fick vi i januari lite klarhet i saken. Det är genom ett kryphål möjligt att restaurera betesmarker för att främja naturens mångfald. Men lagstiftningens är fortfarande ett problem.
Reglering av djurtransporter irrationella
Leiponen-Syyrakki berättade under sin presentation även om djurtransportdirektivet som för tillfället behandlas i parlamentet och rådet, och som ur Finlands synvinkel skapar problem beträffande vinterförhållanden.
– Problemen handlar främst om temperaturbestämmelserna eftersom temperaturen mäts utanför bilen och i praktiken omöjliggör transport vintertid. Det här måste vi få en ändring på, konstaterade Leiponen-Syyrakki.
Ola Sandberg framförde att förslaget om en förhöjning av minimiåldern för kalvar som får transporteras ställer till stora problem för köttproduktionen och måste motarbetas. Sjöskog tillade att förslagen gällande djurtransporter påvisar hur verklighetsfrämmande förslagen från EU är.
– Varifrån kommer att detta? För jordbrukaren verkar det som om de här förslagen kommer från sådana som vill begränsa djurproduktionen.
SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback påpekade att incitamenten till regleringarna uppenbarligen kommer in i ett tidigt skede genom olika intressegrupper.
– Därför är vår närvaro väldigt viktig. Gällande just djurtransporterna jobbar vi med ärendet och det ligger högt på agendan.
Låga priser trots tomma butikshyllor
Under slutet av anförandet kom frågan om marknaden och producentens ställning inom värdekedjan på tal. SLC:s ordförande Mats Nylund påpekade att Finlands situation uttryckligen är den som i den nya jordbruksvisionen karakteriseras som osund, nämligen att producenterna tvingas sälja sina produkter till priser som understiger produktionskostnaderna.
Nylund pekade på Irland där priset på nötkött är betydligt högre än i Finland trots att butikshyllorna i vårt land gapar tomma.
– Alla våra tre stora kötthus fokuserar på den inhemska marknaden, medan irländarna exporterar sitt och tar EU-marknadspris. Även vi måste börja fokusera på priset.
Anders Abrahamsson påpekade att de irländska exportfrämjande verksamheten har en tiofalt större budget än Business Finland, vilket skapar en stödstruktur för producenterna på Irland.
Henrik Holm pekade på kötthusen.
– Slakterierna vågar inte exportera av rädsla att hamna på kant med de två stora handelskedjorna. Vi är helt enkelt bundna till dem, det är där prissättningen börjar.
Nylund förhöll sig ändå hoppfull beträffande de politiska möjligheterna.
– Den nya visionen för jordbruk och livsmedel är det bästa dokument vi har fått från EU under våra 30 år som medlem. Här ser vi också vikten av intressebevakning eftersom dess avtryck tydligt syns i dokumentet.
Detta var även kontentan av Leiponen-Syyrakkis anförande.
– Den nya perioden är mycket positiv för oss i Finland. Det finns en bättre förståelse för att jord- och skogsbruket inte är ett problem, utan en del av lösningen.