Sedan februari i år pågår ett nytt gränsöverskridande projekt, MASSIW, som för samman aktörer från Sverige och Finland. En av målsättningarna med det treåriga projektet är att utreda hur man kan främja en hållbar markanvändning och förbättra vattenkvaliteten i områden med sura sulfatjordar, samtidigt som man eftersträvar att bibehålla skördar och öka motståndskraften mot klimatförändringar.
Sura sulfatjordar uppstår när sulfidrika jordar dräneras och exponeras för syre. Det leder till att svavelsyra bildas, vilket förorsakar en väldigt stark försurning av mark och vatten. Ekosystem skadas, fiskbestånd och vattenkvalitet likaså.
Kustnära områden med landhöjning och låglänta områden är särskilt drabbade. Österbotten är det mest utsatta området i hela Europa och sura sulfatjordar kan här förekomma på höjder på uppemot hundra meter över havet.
I tre års tid kommer sex organisationer från Västerbotten i Sverige och Österbotten i Finland att samarbeta för att förbättra vattenmiljöerna i respektive land, inom ramen för MASSIW-projektet.
Målet är att uppnå god vattenstatus i enlighet med vattenramdirektivet, samtidigt som åtgärderna ska stärka landskapens motståndskraft mot klimatförändringar.
Åbo Akademi är projektägare och huvudkoordinator, övriga samarbetsorganisationer från Finland är Geologiska forskningscentralen (GTK) samt Närings- Trafik- och Miljöcentralen (NTM-centralen).
På svenska sidan deltar Linnéuniversitetet, Sveriges geologiska undersökning (SGU) och Länsstyrelsen Västerbotten.
Grundvattnet sjunker
Som huvudkoordinator och projektforskare fungerar Miriam Nystrand (geologi och mineralogi) vid Åbo Akademi.
– Om vi inte använde och bearbetade den här jorden skulle den inte skapa några problem, utan vara täckt av grundvatten, säger hon. Men eftersom vi använder jorden och rör om i systemet sjunker grundvattennivån, vilket till stor del beror på dikning.
När grundvattnet sjunker och sulfidleran, som är gammal havsbotten, kommer i kontakt med syre börjar den snabbt oxidera. Försurningsprocessen leder till att svavelsyra bildas, vilket gör marken sur och får naturligt förekommande metaller att lakas ur. Om dessa metaller når vattendragen är det särskilt skadligt för fiskar.
Markanvändning har kraftigt intensifierat syreexponeringen i både Västerbotten och Österbotten. Situationen förvärras ytterligare av klimatförändringarna, då risken för torka och kraftiga regn kan leda till plötsliga surstötar i vattendrag.
Sura sulfatjordar är en av de största utmaningarna för vattenmiljöer i Västerbotten och Österbotten.
Söker åtgärdningsmetoder
Miriam förklarar att projektet är indelat i fyra huvudpaket.
I det första paketet undersöks jordens totala försurningskapacitet: Hur länge kan dessa jordar försura vattendragen och släppa ut metaller vid oxidation?
Man försöker också besvara frågor som hur olika åtgärdsmetoder kan påverka processen: Kan vi med olika åtgärder snabbare förbättra vattenkvaliteten?
Även scenarier kopplade till klimatförändringar tas i beaktande, som exempelvis hur situationen kan förvärras under torra somrar när grundvattennivån sjunker. Om det då plötsligt kommer kraftiga regn som spolar ut surt, metallrikt vatten kan det orsaka allvarliga problem.
– Vi vill helst undvika att grundvattennivån sjunker ytterligare och att mer av den här jorden kommer i kontakt med syre, säger Miriam.
Heidi Smart, projektkoodinator för NTM-centralen i Södra Österbotten, berättar att GTK ansvarar för ett annat paket där de utvecklar sin karttjänst över förekomsten av sura sulfatjordar som är tillgänglig för alla.
Tanken är att tjänsten ska göras mera användarvänlig och heltäckande, så att även de utan djupgående kunskaper om sura sulfatjordar kan använda den.
– Till exempel ska en markägare som söker stöd för reglerbar dränering ha nytta av den som stöd för vidare undersökningar, säger Heidi.
Vikten av kommunikation
Kenneth Nordberg vid Åbo Akademi i Vasa, samhällsvetare och projektforskare i regionalvetenskap, är projektets länk mellan vetenskap och samhälle och ansvarar för ett av projektpaketen.
Det är viktigt för forskarna att bygga broar mellan det vetenskapliga och det lokala, att få kommunikationen att fungera och att få de som bor och brukar jorden att förstå hur de kan anpassa sig och vad det kan betyda för dem.
– Vi inledde med en intressentanalys och har intervjuat 12-13 markägare för att ta reda på vilka intressenterna i det här är och hur mycket de påverkas, säger Kenneth.
– Markägarna är förstås i centrum, men ser man på landsbygden överlag utgör de bara en liten procent, fortsätter han. Det finns väldigt många andra som också påverkas och en enkät kommer därför att skickas ut till alla intressenter, inte enbart till markägare.
Kenneth kan konstatera att de som har jordbruk som sidosyssla är mer öppna att testa nya saker, medan de som har det som huvudsakligt levebröd förhåller sig mera försiktigt.
– Att göra stora förändringar kan vara en väldigt stor förlust om det misslyckas och så tolkar de informationen de får in på ett annat sätt: Vad betyder det här för mig i reda pengar? Är det lönsamt för mig på sikt?
– När vi känner till deras intressen och synvinkel ska vi tillsammans fundera på lösningsmodeller att studera, säger Kenneth.
Samarbete med markägare
Fem markägare deltar genomgående i projektet.
Deras marker kommer att studeras och en plan göras upp på hur man hanterar vatten och vattennivån för att sura sulfatjordar ska ha så lite inverkan som möjligt på vattendragen, samtidigt som skördarna bibehålls eller till och med förbättras.
– Genom utbildning och utbyte av erfarenhet tillsammans med bland annat markägare, forskare och miljömyndigheter utforskas nu möjligheten till lösningar där miljö och ekonomi går hand i hand, säger Miriam.
– Samarbete och förståelse olika intressegrupper emellan är viktigt och centralt i det här projektet, konstaterar Heidi.
Alla kuststäder påverkas och det är inte enbart de som brukar jorden som drabbas.
– Något som varit återkommande i alla intervjuer med jordbrukarna/markägarna är att de är lite förargade och upplever att enbart de ses som syndabockar, berättar Kenneth. Men markägarna är ofta medvetna om hur dräneringssystemen ser ut, vet varifrån vattnet rinner och tar hänsyn till detta när de bygger nytt och fyller upp mark.
– Det har gått bra att hitta markägare som ställer upp på intervjuer, fortsätter han. Men det finns en viss försiktighet, många vill inte att man ska gräva i deras jordar ifall det kommer fram någonting som begränsar deras möjlighet att bestämma över hur de använder marken.
Gruppen har redan haft en markägarträff i månadsskiftet september/oktober, och delar av projektteamet har besökt några markägares gårdar i Österbotten för att se hur det ser ut och vilka möjligheter det finns att göra små justeringar och åtgärder för att komma åt problemet.
Trion betonar att de planer som görs upp med exempelmarkerna inom projektet inte är något som förpliktar de som deltar.
– Vi vill på inget sätt orsaka bekymmer för någon, säger Heidi. Vi vill att man ska kunna hitta och ta i bruk lösningar som är bra för både producenter och miljö.
– Vi hoppas också att det ska gynna dem, säger Miriam. Vi vill att skördarna ska bibehållas och kanske få dem mera effektiverade med en optimal mängd vatten.
Projektet MASSIW
• Projektet MASSIW (Developing acid sulfate soil management for improved water status) har en total budget på drygt 2,3 miljoner euro, varav drygt 1,5 miljoner finansieras av EU via Interreg Aurora-programmet.
• Övriga finansiärer är Lapplands förbund, Region Västerbotten och Havs- och vattenmyndigheten.
• Samtliga samarbetspartner är medfinansiärer: Åbo Akademi (Lead Partner), NTM-centralen i Södra Österbotten, Geologiska forskningscentralen, Sveriges Geologiska Undersökning, Linnéuniversitetet och Länsstyrelsen i Västerbottens län.
• Projektet pågår 1.2.2025-31.1.2028.