Stallet och gården i Mårtensby, Sibbo, ser ut som vilket stall som helst. Ponnyer och hästar står i hagarna, barn i olika åldrar kommer och går. Det som inte syns vid en första anblick är att många av kunderna har speciella behov.
– Den första ponnyn dök upp på gården för cirka 25 år sedan, berättar Aila Kajander, stallets ägare. Det var den klassiska orsaken, mitt barn ville ha en egen ponny och på den vägen är jag.
Den första ponnyn har utvecklats till Aika-Talli, ett stall med ett tjugotal ponnyer och hästar. Jämte vanliga ridlektioner för barn, unga och vuxna, satsar Kajander på socialpedagogisk hästverksamhet. Målgruppen för den här verksamheten är barn och unga med speciella behov. Behovsgaffeln är stor, det handlar om allt från små barn med ADHD-diagnos till unga som tappat tron på livet.
– Jag är inte så intresserad av eventuella diagnoser, säger Kajander. Det är klart att jag tar till mig den information som föräldrar och myndigheter delar med mig, men jag vill alltid bilda min egen uppfattning om varje ny kund.
Kajander har arbetat som lärare i drygt 40 år och blev färdig speciallärare år 2010. Utöver magisterexamen i pedagogik har Kajander också utbildat sig till neuropsykiatrisk coach och handledare för socialpedagogisk hästverksamhet. I drygt tio år har Aila Kajander erbjudit också socialpedagogisk hästverksamhet vid sitt stall.
– Med lång erfarenhet av arbete med både specialbarn och hästar, ville jag kombinera dessa två. Hästen är en perfekt beteendevetare och den bästa kollega jag kan tänka mig.
Dagens känsla är spänning
En tidig lördagsmorgon samlas Elsa, Monna och Henna på stallet. Gruppen samlas kring ett bord i stallet och Aila Kajander kollar i vilken sinnesstämning flickorna är. Flickorna får välja ett bildkort som bäst beskriver hur de känner sig. Glad, lycklig och jätteglad är de ord flickorna använder då de berättar på vilket humör de är.
– Den känsla jag tänkte att vi skulle fokusera på i dag, säger Kajander, är nervositet. Hur känns det då man är nervös?
I stället för att prata sönder känslan och ordet nervös gör Aila en övning med flickorna. Med slutna ögon får barnen sätta ner händerna i några tygpåsar. Flickorna berättar hur det som är i påsen känns och gissar vad det eventuellt kan vara.
För barn med speciella behov är det här en övning som kan vara svår, att förlora kontrollen i form av att sluta ögonen kan vara ett stort steg. Övningen går bra och nervositeten smälter i form av glatt samtal och skratt.
– Vilka ponnyer får vi i dag? Får vi välja själva? Flickornas iver är påtaglig.
I dag är det Kajander som bestämmer vilka ponnyer flickorna får. Lila, Ebba och Ewe – flickorna reser sig för att rykta och tränsa de ponnyer de fått.
– Den viktigaste egenskapen för hästar som jobbar med specialbarn är nyfikenheten, säger Aila Kajander. Alla våra hästar är lugna och pålitliga.
Alla som rider och handskas med ponnyerna och hästarna på Aika-Talli måste följa de säkerhetsföreskrifter som Aila Kajander lagt upp, verksamheten är godkänd av Finlands Ryttarförbund och personalen är utbildad i första hjälp.
– Hästen är så otroligt ärlig, säger Aila Kajander. Hästen berättar genast om något är på tok, om barnet är argt, på dåligt humör eller för oroligt. Om hästen signalerar att allt inte är som det ska, så rycker någon av oss fullvuxna in, vi övervakar barnen hela tiden.
Svårt att hitta bra hästar
Det har under flera år varit svårt att hitta hästar som passar för ridskoleverksamhet, än svårare att hitta hästar som passar Aika-Tallis verksamhet.
– Jag har fött upp cirka fyrtio gotlandsruss, berättar Kajander. Det är främst russ och shetlandsponnyer som används i den socialpedagogiska verksamheten, men jag har också hästar för större ryttare.
Monna har ryktat och tränsat ponnyn Lila och beger sig tillsammans med de övriga ryttarna till ridplan. Monnas mamma, Anne Pulkkinen, berättar att det varit svårt att hitta en hobby som passar barnet. Monna har bland annat en intellektuell funktionsnedsättning samt en kromosomavvikelse som bara konstaterats hos två personer i världen.
– Utmaningarna i vår vardag är många och den här verksamheten har hjälpt oss mycket. Framför allt har Monnas sociala förmåga blivit mycket bättre, det att flickorna bildar en egen grupp hjälper Monna också i kontakter med kompisar utanför stallet.
– Jag har själv ridit som barn, säger Satu Nurmentaus, Hennas mamma. Att umgås med hästar kräver full koncentration och är samtidigt avslappnande, så jag tänkte att det här kunde stödja Henna. Henna har diagnostiserats med autism och ADHD och den här verksamheten har en lugnande inverkan på Henna, hjälper henne att koncentrera sig.
Både Pulkkinen och Nummentaus säger att de valt att själva betala för lektionerna, utan stöd av till exempel FPA. Bägge säger att verksamheten är så viktig för flickorna att de inte vill riskera att hobbyn skulle avbrytas på grund av indragna stöd.
– Det här är som en kombination av hobby och terapi, säger Nummentaus.
Ett växande behov
Antalet barn med speciella behov och diagnoser ökar stadigt, psykiskt illamående bland barn och unga blir allt vanligare och allvarligare. Aila Kajander har sett den här utvecklingen under sina år som lärare.
– Jag är inte bara orolig för barnen och ungdomarna, situationen är otroligt svår för hela familjen då en mår dåligt. I den här verksamheten försöker jag bidra till att också familjens vardag ska vara lite bättre.
Före en ny elev får en plats i en grupp, träffar Kajander eleven och dess familj eller stödperson. Eleven lär sig grunderna och hur man handskas med djuren. Tillsammans med eleven bygger Kajander en plan med tydligt utstakade mål. Den här utvecklingen samlas i stallhäftet, varje elev har ett eget häfte.
– Då eleven läser häftet ser hen tydligt hur utvecklingen ser ut. Varje elev ser att det går att lära sig vad som helst bara man är villig att träna. De här barnen är tyvärr ganska vana med negativ feedback, så det är väldigt viktigt att se att de också är bra på något.
Ridlektionen lider mot sitt slut. Nu är det ponnyernas tur att välja bland bildkorten och Monna, som sitter på Lilas rygg, konstaterar att både hon och ponnyn är glada.
