Grisbonde från Pedersöre
deltog i The Voice of Finland
Till vardags arbetar han som svinproducent. Samtidigt som han gör får hans grisar ta del av mycket sång. Vilhelm Lillmåns från Pedersöre har alltid tyckt om att sjunga och i höstas testade han sina vingar i det populära tv-programmet ”The Voice of Finland”.
– Det var en häftig upplevelse att få sjunga i tv. Plötsligt står jag framför flera kameror och ljuset riktas mot mig. En häftig upplevelse på alla sätt, säger Vilhelm Lillmåns.
Det blev en något annorlunda höst för Lillmåns, som till vardags arbetar som svinproducent i Forsby i Pedersöre. Utan hans vetskap hade äldre systern skickat in ett bidrag med hans röst till det populära tv-programmet ”The Voice of Finland”.
– Hon berättade på fasters 60-årsfest att hon hade skickat in ett bidrag, men det var förstås en överraskning att jag blev antagen. I det skedet var det bara att börja förbereda sig på att ta sig till Helsingfors för att sjunga, säger han.
Lillmåns klarade två gallringar och tog sig vidare till en så kallad audition, som sänds i tv. Programmet går ut på att fyra domare ska imponeras till den grad att de vänder sig i sina stora stolar mot deltagaren.
Men ingen domare vände sig om och därmed tog hans resa i tv-programmet snabbt slut.
– Jag var själv nöjd med mitt framträdande, men något som inte var till min fördel var att jag blev tilldelad den svenska låten ”När vindarna viskar mitt namn” av Roger Pontare. Jag hade inte själv valt den låten och en svensk schlagerlåt i ett finskt program är inte den lämpligaste.
– Jag tror låtvalet påverkade domarna ganska mycket för ingen här känner igen den låten. Jag hade gärna sjungit något annat. Men inte stör det mig så mycket att jag inte gick vidare utan jag är mest tacksam för upplevelsen, säger han.
Har alltid tyckt om att sjunga
Att han kvalificerade sig till en audition är i grunden ingen överraskning. Ända sedan liten har den närmaste familjen – och grisarna – i stort sett dagligen fått ta del av Vilhelms sångröst.
– Jag har alltid haft ett öra för melodier och nynnar nästan alltid på någon låt när jag jobbar. Intresset för musik har alltid funnits och främst är det sången som har varit min starka sida, berättar han.
Att hans andra syster, Caroline Lillmåns, är sångpedagog underlättade. Hon märkte tidigt att brodern har en fin stämma och sporrade honom att ta sånglektioner och utveckla rösten.
– När jag blev äldre och vännerna började gifta sig blev jag ofta tillfrågad att sjunga på deras bröllop. Så det har blivit en del uppträdanden och jag har också några evenemang på agendan till sommaren. Att sjunga inför publik är en passion för mig så det ska bli kul att uppträda igen i sommar, berättar han.
Enligt honom finns det fördomar mot att pojkar sjunger. Att man dessutom är en sjungande bonde underlättar inte heller.
– Det är lite tabu att vara en unge pojke från landet och ha ett intresse för sång och musik. Att jag dessutom var bondpojke gjorde att jag som ung höll tillbaka mitt intresse. Att sjunga är inte tufft i tonåren, men efter att jag sjöng på en julkonsert inför tusen personer, blev jag mera självsäker och vågade börja sjunga ännu mera.
Att det blir fler försök i sångtävlingar är inte heller uteslutet. Det finns många som backar upp honom att göra ett försök i något av de liknande tv-programmen i Sverige.
– Mina systrar vill att jag söker till svenska Idol, men vi får se hur det blir med det. Just nu gör jag också egen musik i en studio och jag har också en dröm att få vara med i YLE:s ”UMK”, Tävlingen för ny musik.
Efter deltagandet i ”The Voice of Finland” har det kommit mycket positiv respons från kompisar och lokalsamhället.
– Jag har definitivt fått litet blodad tand efter mitt uppträdande och många har hört av sig och tyckte jag gjorde bra ifrån mig. Det återstår att se hur långt det bär i framtiden, säger han.
Tror på framtiden som svinproducent
Vilhelm Lillmåns tycker om arbetet som svinproducent. Han övertog gården genom en generationsväxling för tio år sedan och har i dagens läge cirka femhundra grisar.
– Vi har dragit ner på produktionen på grund av stigande kostnader och sämre lönsamhet. Jag och min fru har också haft små barn de senaste åren och det var först i fjol som jag kunde återgå till jobbet på allvar igen. Min far har under den tiden skött mestadels av verksamheten, men det är en orsak till att vi inte har haft full produktion, berättar han.
Gården har integrerad produktion, vilket innebär att de betäcker suggorna och föder upp smågrisarna till slaktsvin. Det finns inga planer på att avveckla verksamheten utan i stället har man renoverat inredning och förbereder sig på att gradvis öka produktionen på sikt.
– Det har varit bra läge för renovering av inredning och vi har investerat i nya boxar och konstruktion och grindarna ska också bytas. Framtidstro finns och jag tycker mycket om att arbeta som grisbonde.