Granbarkborren 1 C Webben
Landskapsforstmästare Mikael Sandvik (till vänster) och skogsbruksingenjör Mats-Johan Flinck kontrollerar feromonfällor i Hammarland på västra Åland. Fällorna har placerats på färska hyggen där det också finns växande granar nära intill.
Skogsbruk Tema

Granbarkborren växande
problem på Åland

I spåren efter stormen Alfridas förödelse den andra januari i fjol börjar det nu märkas att granbarkborren blivit ett växande problem i de åländska skogarna.

– I mindre omfattning har vi fått hugga bort en del skog på flera ställen, berättar Ålands skogsvårdsförenings verksamhetsledare Torbjörn Björkman.

Mest har skadeinsektens angrepp drabbat överåriga skogsbestånd där träden redan tidigare varit försvagade. Det har också anmälts fler angrepp i södra Åland, där granskogen är vanligare än på norra Åland där tallen dominerar.

Någon klar uppfattning om i vilken mån just Alfrida har ökat granbarkborrens angrepp är det enligt Björkman svårt att ha.

– Det har alltid funnits angrepp på enstaka träd, men efter Alfrida har man mera ögonen med sig när man rör sig i skogarna.

Feromonfällor på tre olika platser

Ett positivt resultat av landskapsregeringens försök med feromonfällor är däremot att granbarkborren endast svärmade en gång den här sommaren.

Efter Alfrida har landskapsregeringen i år testat feromonfällor på två olika platser för att dels övervaka svärmningstidpunkten och på sikt också få en uppfattning om granbarkborrens populationsnivå.

Bland skogsfolket finns nämligen en rädsla för att de åländska skogarna ska få liknande massiva angrepp av granbarkborre som drabbat granskogar i Sveriges södra delar.

I slutet av april 2020 placerades nio barkborrefällor ut på tre olika platser i Hammarland på västra Åland och i Finström centralt på fasta Åland. Fällorna som togs bort i mitten av september placerades på färska hyggen där granbestånd har avverkats, men med solbelysta granbestånd i direkt anslutning. För att locka till sig granbarkborrar förses fällorna med ett doftämne (feromon).

Svärmningstoppen redan i slutet av maj

I början av september när feromonfällorna kontrollerades en av de sista gångerna konstaterade landskapsforstmästare Mikael Sandvik, som är chef för landskapsregeringens skogsbruksbyrå, att granbarkborren den här sommaren bara hade en svärmning.

– Men förmodligen tar det flera år innan vi vet om det finns mer eller mindre granbarkborre än normalt på Åland och om skadeinsekten hotar att bli en stor riskfaktor för skogsägarna.

I år kom svärmningen igång under vecka 21 i mitten av maj. Toppen inträffade sista veckan i maj då det i medeltal fångades 5.700 granbarkborrar per fälla.

– Men antalet säger ingenting om vad som är den kritiska massan för granbarkborre på Åland. Vid motsvarande tester i Sverige noterade man samma vecka på olika platser både högre och lägre värden, berättar skogsbruksingenjör Mats-Johan Flinck som skött det praktiska arbetet med fällorna.

Torbjorn Bjorkman
– I mindre omfattning har vi fått hugga bort en del skog på flera ställen, berättar Ålands skogsvårdsförenings verksamhetsledare Torbjörn Björkman.

Skogsägarna själva behöver hålla koll

Det behövs mätningar under flera år för att få en klar uppfattning om förekomsten av granbarkborre på Åland.

Redan nu vet man ändå att åländska skogar inte alls är lika hårt drabbade som omfattande skogsområden i mellersta och södra Sverige.

– En orsak är kanske att Åland inte på samma sätt har stora sammanhängande granskogar, påpekar Flinck.

På Åland är blandskogar vanligast.

– Dessutom har skogsägarna och virkesköparna varit mycket duktiga på att reda upp den skog som skadades av Alfrida, och på det viset fått bort potentiella yngelplatser för granbarkborrarna, berömmer Flinck.

Flinck och Mikael Sandvik känner dock till två skogspartier på Åland som har varit utsatta för lite större angrepp från granbarkborrar.

– Det viktigaste är att skogsägarna själva följer med vilka skador granbarkborren åstadkommer. Det är ju de som bäst känner sina skogar, betonar Sandvik.

”Gnagmjöl” avslöjar angripna granarna

Redan i juni konstaterade Mats-Johan Flinck angrepp på enstaka friska granar i kanten av feromonfällornas fångstplatser.

Han berättar att nya angrepp känns igen på det rödbruna ”gnagmjöl” som faller ner och fastnar på trädens stambas och rotansvällning.

– I det skedet bör man ta bort skadade träd. Då följer barkborrarna med eftersom de huserar under barken. När man senare tydligt ser att träden är döda och barken har ramlat av har granbarkborrarna redan flyttat bort. Då är det lika bra att låta drabbade träd stå kvar till nytta för andra insekter och fåglar och för att gynna den biologiska mångfalden, förklarar Flinck.

Fällorna liten kostnad men egenkontroll bäst

De feromonfällor av norsk modell som använts på Åland kostar cirka femtio euro per styck och en sats feromon kostar cirka femton euro.

För landskapet handlar det alltså inte om några stora pengar för utrustningen, men det krävs en del tid och arbete för att sköta fällorna.

Även enskilda skogsägare skulle i teorin kunna placera ut feromonfällor, men Flinck påpekar att det behövs ett väldigt stort antal fällor för att få någon inverkan på mängden barkborrar.

– För en skogsägare blir det alldeles för dyrt och arbetskrävande med fällor.

Det är betydligt effektivare att med någon veckas mellanrum gå ut i skogen och leta efter angripna träd.

Granbarkborren 2 Webben
Mikael Sandvik kontrollerar en angripen gran som barkborrarna redan har lämnat.