På årets första Greppa Marknaden-odlarträff i Vanda presenterades bland annat förkalkyler för säsongen 2020. Ekonomirådgivare Krister Hildén från NSL poängterade vikten av att noggrant följa upp sin egen gårds kostnader för att den vägen påverka lönsamheten.
– Uppföljningen vi gör visar att det finns en väldigt stor variation på gårdarna. Det lönar sig att anlita rådgivare om man behöver hjälp med förkalkyler, eftersom man kan få fram riktgivande siffror med ganska enkla medel.
Då det gäller marknadsläget för spannmål och oljeväxter konstaterar Hildén allmänt att terminspriserna ligger på lägre nivå än ifjol, utom då det gäller oljeväxter (368 euro/ton i oktober 2019 och 386 euro/ton enligt Avenas terminspris oktober 2020) samt bondböna (200 euro/ton 2019 mot terminspriset 220 oktober 2020).
Lite dyrare gödsel och utsäde
De förkalkyler för vårvete och raps 2020 som Hildén presenterar är räknade utgående från 60 LIR-gårdars material. En LIR-gård är en gård som är med i Sällskapets individuella rådgivning där rådgivaren tillsammans med bonden bland annat gör upp en växtodlingsplan, besöker odlingarna under växtsäsongen och ger råd gällande växtskyddet och eventuella tilläggsgödslingar.
Efter växtsäsongen följer man upp ekonomin i odlingen genom att göra upp produktionskostnadsberäkningar på gårdarna.
I modellkalkylerna har man använt 40 procents växttäcke som tilläggsåtgärd. Priset man utgått från är i huvudsak Avenas terminspris för oktober 2020 och priset på insatserna är plockade från LIR-gårdarnas resultat 2018 och indexjusterade till dagens nivå.
Skördarna är LIR-gårdarnas medelskördar från åren 2003-2018 och de fasta kostnaderna är LIR-gårdarnas medeltal.
– Jämfört med fjolåret kan nämnas att utsädeskostnaden gått upp en aning, samma sak gäller för gödsel. Kostnaden för växtskydd har gått ner en aning och bränslekostnaderna ligger på samma nivå som tidigare. Arbetskostnaden är i huvudsak räknad för eget arbete där man räknar en ersättning om cirka 16 euro i timmen. Fasta kostnader gäller maskinkostnader med mera och de allmänna kostnaderna är också verkliga kostnader som gårdarna har i form av bland annat olika avgifter. Åkerkostnaden om man arrenderar är ganska klar, men för egen åker räknar man räntan på åkerns värde. Ur lönsamhetsperspektiv borde man egentligen inte betala mycket mer än 200 euro per hektar i arrende.
Nettoförlust för vårvete
Förkalkylen för vårvete 2020 (se bild här ovan) visar att med Avenas terminspris för oktober 2020 på 165 euro/ton blir det en nettoförlust på 172 euro/hektar.
– Med en skörd på 4,1 ton som visas i kalkylen, borde priset vara 207 euro per ton för att man skall göra vinst.
Om man jämför den bästa fjärdedelen av gårdarna med den sämsta är skillnaderna i hektarskördar rätt stor. Den bästa fjärdedelen har en skörd på 4.100 kg/hektar medan den sämsta har 3.700 kg/hektar.
– De bästa gårdarna gör en nettovinst på knappa 40 euro och de sämsta en förlust på dryga 440 euro, så det är enorm skillnad, konstaterar Hildén.
Det som skiljer gårdarna i den bästa fjärdedelen från dem i den sämsta är, förutom en högre skördenivå, också lägre maskin- och byggnadskostnader. De bästa gårdarna har också lyckats få ut ett litet bättre pris för sin produkt och har något lägre arbetskostnader.
– På de gårdar där det går bättre kan man med det pris vi har i dag till och med komma till någon sorts resultat. Det blir kanske inga stora vinster, men man kan klara sig. Den andra halvan ligger tyvärr på en sådan nivå att man med dagens priser producerar på förlust.
Nettoförlust även för raps
Förhandskalkylen för raps 2020 med en skörd om 1,6 ton per hektar och terminspriset 386 euro per ton visar att det blir en nettoförlust på 155 euro.
– Priset man borde få med en skörd på 1,6 ton skulle vara 483 euro/ton. Med den här kostnadsstrukturen skulle en 2 tons skörd ge ett nollresultat. Personligen har jag haft svårt att nå upp till det, men omöjligt är det väl inte, säger Hildén.
Från publiken kommer en fråga om när det då lönar sig att låta bli att så och lämna åkern som naturvårdsåker.
– De riktigt dåliga åkrarna är det bättre att låta bli att odla. Det gäller sådana skiften där man vet att skörden blir under 3.500 kg, säger Hildén.
Då det gäller att dra ner på kostnaderna lyfter Hildén gärna fram maskinkostnaderna som något det lönar sig att se över.
– Genom samarbete med andra gårdar kan man spara pengar på det sättet och även genom att anpassa maskinparken i förhållande till arealen. Vissa kanske kör med onödigt dyra maskiner på en förhållandevis liten areal.
Han betonar också vikten av en mångsidigare markstruktur.
– I min jämförelse om hur skördarna utvecklats under de senaste 15 åren kommer det tydligt fram att det inte egentligen har skett någon utveckling alls. Sorterna har ju gått framåt och borde producera bättre skördar, men som jag tidigare konstaterat är det ofta problem med markstrukturen, som i sin tur hör ihop med en alltför ensidig växtföljd. Vallodling är bra och det skulle vara viktigt med mellangrödor såsom ärter, bondböna, kummin med mera. Att införa bottengrödor skulle vara ett sätt att öka hektarskördarna på sikt. Ett annat problem som bidrar till sämre skördar är markpackning som uppstår genom att man använder för tunga maskiner i dåliga förhållanden.
Ett bättre pris på marknaden
De gårdar som klarar sig bättre får enligt Hildén både bättre skördar, ett bättre pris på marknaden och har lägre kostnader för maskiner och åkrar.
– Materialet berättar dock inte riktigt vad de lägre maskinkostnaderna beror på. Det kan bero på samarbete, men det kan ju förstås också bero på att man har gamla, slutkörda maskiner, vilket ju inte i längden är hållbart.
Summa summarum är läget att med den rådande, låga prisnivån är det få som klarar sig bra.
– Vi borde absolut få ut ett bättre pris på marknaden. Många gårdar har gjort dåliga resultat, så vi borde med det snaraste få upp lönsamheten. Då det gäller enskilda grödor kan man notera att oljeväxterna verkar vara de som har det bästa täckningsbidraget.
En möjlighet är också att binda priserna.
– När prisnivån är någorlunda bra i historiskt perspektiv borde man kanske slå fast en viss andel, t.ex. en fjärdedel.
Hildén uppmanar också bönderna att anlita rådgivare om hjälp behövs.
Han nämner bland annat jordbruksrådgivningsstödet Råd2020, som är en förmånlig tjänst där odlarna endast betalar mervärdesskattens andel av de totala rådgivningskostnaderna.