De svenska och finländska modellerna för försörjningsberedskap uppvisar både likheter och olikheter. Det nordiska samarbetet på området kunde förstärkas framöver, understryks det i en färsk rapport från den svenska konsultbyrån Macklean Strategikonsulter.
Under webbinariet ”Sveriges livsmedelsberedskap från jord till bord”, som arrangerades i Kungliga skogs- och lantbruksakademins regi slutet av oktober, kretsade inläggen i huvudsak kring byggandet och utvecklandet av Sveriges försörjningsberedskap, krisberedskap och totalförsvar.
Också Finland uppmärksammades under evenemangets gång. Bland annat jämfördes den svenska och den finländska modellen för försörjningsberedskap under ett anförande av konsultbyrån Macklean Strategikonsulter.
– I båda länderna är det kooperativa inflytandet inom livsmedelsindustrin starkt. I Sverige har de tre största kedjorna 90 procent av dagligvaruhandeln. I Finland är de dominerande K- och S-gruppernas motsvarande andel 84 procent, säger konsulten Jenny Asplund.
– Sedan finns det tydliga geografiska olikheter mellan länderna. Till exempel produceras 60 procent av den svenska spannmålen på områden som ligger söder om Finland. Graden av utländskt ägande i livsmedelsföretagsvärlden är större i Sverige. Men detta är ett fenomen som hela tiden ökar även i Finland, säger Asplund.
Flera aktuella signaler om samhällelig sårbarhet
Konsultbyråns vd, ekonomie doktor Peter Normark, betonar att Sveriges krisberedskap allmänt taget saknar en robust livsmedelsförsörjning.
– Signalerna om sårbarhet i samhället har varit flera på senare tid. Torkan, coronapandemin och olika digitala sammanbrott är några exempel.
– Man undrar till exempel varifrån Sverige ska få tag i tomater i ett krisläge? Det finns några få producerande växthus i landet. Sedan konsumeras det förstås utländska tomater.
– Man bör också fundera över enskilda anläggningars roller och betydelse i värdekedjan. I landet finns det några större mejerier och slakterier och några få kvarnar med kritiska och avgörande funktioner, säger Normark.
Konsultbyrån har i en färsk rapport lagt fram fyra förslag om hur Sverige kan förbättra sin krishantering inom livsmedelskedjan. Det skulle för det första behövas en beredskapsorganisation som är sektorövergripande och som kan både greppa ett helhetsansvar och handha operativa funktioner.
Det gäller samtidigt att kunna övertyga utländska ägare om nödvändigheten att medverka i detta organisationsbygge. Likaså bör man säkerställa, skydda och utveckla kritisk infrastruktur.
– Att fördjupa det nordiska samarbetet är viktigt – inom både privata och offentliga sektorn, säger Jenny Asplund.
Energiomställning och digital sårbarhet bör beaktas framöver
Gentemot den finländska försörjningsberedskapen har nya typer av hotbilder uppenbarat sig efter hand. Det rör sig bland annat om flerdimensionella hot och hybridpåverkan.
– I stället för specifika funktioner tenderar hotbilder ofta att riktas mot gråzoner mellan olika funktioner och ömsesidiga beroendeförhållanden som finns mellan dessa, säger Axel Hagelstam, direktör på avdelningen för planering och analys vid Försörjningsberedskapscentralen i Finland.
– I upplägget av Finlands försörjningsberedskap har frivilliga insatser inom företagsvärlden varit viktigt under lång tid – vid sidan av det lagstadgade arbetet, säger Hagelstam som också betonar vikten av ökat samarbete mellan olika aktörer och sektorer – såväl på privat som offentligt håll.
– Den pågående energiomställningen och den ökade digitala sårbarheten bör beaktas i utvecklandet av den nationella försörjningsberedskapen framöver, tillägger Hagelstam.
– Tidigare har betoningen i beredskapsstrategin legat på materiell beredskap. Med tiden har dock funktionell säkerhet och resiliens ökat i betydelse alltmera.
Axel Hagelstam poängterade vidare att Finland är i behov av att förstärka samarbetet över de nordiska landsgränserna inom de här ramarna i fortsättning. Av grannländerna rankas Sverige som den viktigaste samarbetspartnern.