Helsingfors universitets och Honkajoki Oy:s projekt EtäPatoNa utvecklar fjärrpatologi för nötgårdar. I EtäPatoNa-modellen utför en lokal veterinär en obduktion på det avlidna djuret på gården, medan en patolog på distans följer med obduktionen via videokontakt. Patologen ställer i efterhand diagnosen på basen observationerna och inskickat provmaterial.
Tillgången till patologitjänster för produktionsdjur i Finland är begränsad, och erbjuds i dag av Helsingfors universitet och Livsmedelsverkets enheter i Kuopio, Seinäjoki, Uleåborg och Helsingfors. Fördelen med den fjärrpatologimodell som nu utvecklas är att hela djuret inte behöver skickas iväg till ett laboratorium, vilket minskar på arbetsmängden och kostnaderna.
Samtidigt minskar fjärrpatologi risken för eventuell sjukdomsspridning, då kadavret efter obduktionen skickas från gården till Honkajoki för destruktion. Patologen har också möjlighet att via videokontakten se omgivningen och i vilken ställning djuret dött, vilket kan ge en fingervisning om dödsorsaken och hjälpa att ta relevanta prover på djuret.
I somras har tjugo veterinärer runtom i landet utbildats i att utföra obduktionen med distansstöd av en patolog. I höst har man börjat obducera nöt som en del av pilotfasen, under vilken 100 nöt obduceras. Modellen utvecklas och färdigställs för permanent användning på basen av insamlat material.
Samtidigt ska flera veterinärer utbildas. Projektets mål är att fjärrpatologi efter projektets slut ska ingå i veterinärutbildningen och att tillgången till tjänsten ska öka.
Används i andra länder
Fjärrpatologi har inte tidigare testats i finländska förhållanden. Meningen är att undersöka om metoden är pålitlig och ger rätt diagnos.
Trots att fjärrpatologi är nytt i Finland används liknande modeller i andra länder, till exempel i Sverige, Kanada, USA och Nya Zeeland. Särskilt i Nordamerika är modellen etablerad för stora besättningar.
För att fjärrpatologimodellen ska kunna tas i bruk i stor skala i Finland, krävs att man hittar ett sätt att utföra obduktion och provtagning så att undersökningen blir både kostnadseffektiv och tillförlitlig. Inom projektet samlas bland annat delvis överlappande prover in för att kunna utvärdera vilken provtagningsmetod som är mest pålitlig och bäst.
Under projektets gång skickas prover även till två olika platser: histologiska prover till universitetets patologer och mikrobiologiska prover till Livsmedelsverket i Kuopio. Målet är att provmängden i framtiden ska bli sådan att det räcker med att skicka ett prov och att kostnaderna blir så låga som möjligt.
Detta kräver dock fortfarande omfattande utredning, varför många prover samlas in under projektet. Obduktionen och proverna är avgiftsfria för producenten medan projektet pågår.
Webbinarium för producenterna
Projektet har under hösten ordnat webbinarier för nötproducenter som är intresserade av fjärrpatologi. Följande webbinarium ordnas 10.12 klockan 13. Anmälan sker via projektets webbsida, https://blogs.helsinki.fi/etapatona/.
Projektet är också aktivt på Facebook och Instagram.
Studier visar att obduktion är det mest tillförlitliga sättet att fastställa sjukdoms- eller dödsorsak hos nötkreatur. I det finländska Makera-projektet undersöktes 319 mjölkkor åren 2020-2021. Genom obduktion kunde dödsorsaken fastställas hos 97 procent av de undersökta korna. Producenternas uppfattning om kornas dödsorsak skiljde sig från obduktionsresultaten i 57 procent av fallen.
Fjärrpatologimodellen ska ge producenterna snabb tillgång till pålitliga diagnoser. Genom att förstå varför ett djur har dött eller blivit sjukt kan förebyggande åtgärder sättas in, vilket minskar sjukdomsperioder och dödlighet i besättningen.
Snabb och korrekt diagnos bidrar även till minskad risk för antibiotikaresistens.
EtäPatoNa-projektet finansieras av NTM-centralen och Europeiska unionen.