Vid justitieministeriet pågår ett lagstiftningsprojekt, där man gör en utredning om straffen för djurskyddsbrott, bedömer möjligheten att förlänga djurhållningsförbud och effektivera tillsynen, samt bereder lagförslag som gäller detta.
Ministeriet publicerade i våras en bedömningspromemoria, där man granskade gällande lagstiftning och rättspraxis. I promemorian föreslogs inga ändringar i djurskyddsbrottens straffskalor, men man identifierade möjliga åtgärder som gäller djurhållningsförbud, till exempel att i större utsträckning än i dag meddela om djurhållningsförbud och att förlänga förbudet. Dessutom föreslås det att hot om fängelse fogas till straffskalan för brott mot djurhållningsförbud.
Lagstiftningsprojektet rör både sällskapsdjur och produktionsdjur. Bedömningspromemorian var på remiss i somras, och justitieministeriet fick 29 utlåtanden.
Ur produktionsdjursperspektiv kommenterades promemorian av Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK, Finlands Fårförening, Suomen Sikayrittäjät, Atria Finland, HKFoods, Snellman och andelslaget Maitomaa.
Djurskyddstillsynen bör vara sakkunnig…
MTK ansåg att det är viktigt att beakta de särskilda förhållandena som gäller professionell djurhållning. Bedömningen av hur djurvälfärdslagstiftningen uppfylls bör göras av en veterinär med sakkunskap om den aktuella djurarten. Detta är enligt MTK viktigt både för rättsskyddet för den person som är föremål för tillsynen, för enhetliga tolkningar och för att säkerställa en jämlik behandling av de som omfattas av tillsynen.
Suomen Sikayrittäjät framförde sin oro över att det minskade antalet svingårdar lett att veterinärer som utför tillsynen besöker svingårdar mer sällan, och har mindre erfarenhet av svinproduktion. Tillsynen borde dokumentera observerade brister noggrant, så att förhållandena och djurens tillstånd kan bedömas igen vid en rättslig prövning. Vid rättsprocessen borde man också kunna använda flera experter för bedömningarna.
Atria, HKFoods och Snellmans angav att man identifierat exempel där myndighetens tolkningar i enskilda tillsynssituationer inte motsvarar branschens goda och etablerade praxis, utan där vissa av de framförda tolkningarna kunde ha påverkat hela produktionsgrenens fortsatta verksamhet.
Därför anses det motiverat att överväga ett separat organ eller en möjlighet att begära ett andra myndighetsutlåtande för att bedöma en given tolkning av ett misstänkt djurskyddsbrott. Dessutom bör djurägaren ha en faktisk möjlighet att använda en stödperson vid en tillsynssituation.
MTK konstaterade att för lantbruksproducenter medför djurskyddsbrott, eller redan misstankar eller förundersökningar om sådana, betydande ekonomiska konsekvenser i form av potentiell förlust eller återkrav av jordbruksstöd samt förlust av kommersiella avtal.
Även tillfälliga ekonomiska störningar kan leda till oöverstigliga problem, risk för livslång skuldsättning samt bristande rättssäkerhet, om producenten inte har råd eller möjlighet att anlita juridiskt ombud.
… och rättvis
Andelslaget Maitomaa påpekade att för närvarande varierar myndigheternas uppfattningar om hantering av djurskyddsbrott avsevärt, även om bedömningen borde vara enhetlig över hela Finland.
Samma sak togs upp av Finlands Fårförening, som konstaterade att promemorian inte lyfter fram att de bestämmelser som definierar djurskyddsbrott innehåller värderingsmässiga inslag, som är problematiska ur kriminaliseringssynpunkt. Värderingsmässiga begrepp leder till oförutsägbarhet, och likartade handlingar kan dömas olika. Eftersom ett djurhållningsförbud är en sträng påföljd bör de handlingar som leder till straff preciseras.
Ett djurhållningsförbud kan de facto innebära en strängare följd för lantbruksproducenten än det straff som döms för djurskyddsbrottet, påpekar MTK. Om en lantbruksföretagare, vars huvudsakliga verksamhet är husdjursproduktion, åläggs ett djurhållningsförbud, innebär detta i praktiken att produktionen av produktionsdjur måste upphöra.
Även juridisk expertis tog upp den nuvarande oenhetliga tillämpningspraxisen gällande djurhållningsförbud, och ansåg att praxisen bör klargöras. Åklagarmyndigheten ansåg i sitt svar också att ett djurhållningsförbud skulle kunna vara mer flexibelt, så att den som omfattas av förbudet fortfarande skulle kunna ta hand om djur, även om det rör sig om en helt annan djurart eller ett avsevärt mindre antal djur, och att domstolarna i detta avseende skulle kunna ges större prövningsfrihet.
Satsa på förebyggande åtgärder
MTK framförde i sitt remissvar att i stället för att skärpa straffskalorna är mer centrala åtgärder för att förebygga djurskyddsproblem att säkerställa att lantbruksproducenterna har tillräcklig inkomstnivå samt tillgång till social- och hälsovårdstjänster som är tillräckliga och lättillgängliga.
Dessutom kan problem som rör djurskydd förebyggas genom att förbättra samarbetet och informationsutbytet mellan myndigheter.