Förra veckan ordnades en fältvandring i Fiskars i samarbetsprojektet Greppa marknadens regi. Under rundvandringen inspekterades jordbrukare Thomas Björklöfs rågåkrar samtidigt som de närvarande dryftade odlingsfrågor.
Fältvandringen gick av stapeln i Fiskars och inleddes invid en av de åkrar som Thomas Björklöf arrenderar av bolaget. Själv är Björklöf bosatt på Skriks gård i Karis, men under denna soliga vårafton var det rågen i Fiskars som skulle synas.
– Här har vi höstråg som ser riktigt lovande ut. Det är plöjt och ytjämnat och sått i augusti i fjol med två enheter per hektar. Förra året fick vi från snösmältningen till axgång 1,4 millimeter vatten och ändå blev det rekordskörd, så nu har jag höga förhoppningar.
Björklöf odlar med stor mångfald för att sprida risken, och detta tydligt – han odlar både höst- och vårvete, råg, havre, korn, ärter, sockerbetor och kummin. Höstsäden är dock överlägen i fråga om lönsamhet.
– Höstsäden är den enda grödan som går igenom på Excel – den enda som egentligen ger ekonomi, och därför lönar det sig alltid att odla höstspannmål.
I väntan på en god skörd
Trots höstgrödornas goda egenskaper inleddes höstens sådd med vissa motgångar. Enligt Björklöf gjorde torkan att det inte ville gro, vilket ytterligare försvårades av skiftenas kuperade natur och hårda lerknallar.
– Men det kom ändå riktigt bra i gång och som vi vet hade vi ifjol en jättevarm och fin höst. Som man nu märker på de flesta höstgrödor så är de faktiskt fina.
Björklöf gick in med en tidig gödsling i början av april och bekämpade ogräs mot slutet av månaden i kombination med en giva stråstärkare. En andra stråstärkningen gavs en månad senare.
– Vi har egentligen alla åtgärder för skiftet gjorda nu, så det är bara att hoppas på bra väder och vänta på skördetider.
Björklöf berättade även att skiftena i fråga haft en decennielång historia av timotejfröodling, vilket betyder att denna ”naturliga fånggröda” visar sig alla år. Även vitgröe växer här och där, men har hållits i schack. Ett större otyg är dock den starka hjortstammen i regionen.
– Det är på grund av hjorten som jag sått tätare än behövligt. Jag har också märkt att höstsäden skall sås tidigt här på grund av klövtrampet, som är värre än själva betandet. Utan starka rotsystem vill hjortarna söndra och lyfta upp plantorna under vintern.
Höstsådd lönar sig alltid
Björklöf berättar att han så gott som alltid odlat höstsäd. Ibland kan det vara svårt att hitta tid för sådden, men i Björklöfs fall hjälper geografin eftersom Karis där han bor är minst en vecka efter i tillväxt. Därmed kan han odla färdigt hemma och sedan flytta ut till de arrenderade åkrarna i Fiskars.
– Målsättningen är att ha halva arealen i höstsäd. Det är möjligt, men hänger ofta på många olika faktorer. I fjol fick jag exempelvis inte tillräckligt med rågutsäde, vilket begränsade odlingsmöjligheterna.
De samtidiga arbetsmomenten med höst- och vårsäd kan skapa stress, men enligt Björklöf ger höstsäden lönsamhet även om odlaren rekryterar extern hjälp.
– Det lönar sig att hitta den person som kommer och plöjer eller sår åt en bara arbetet blir gjort. Det betalar sig tillbaka.
Vanligtvis odlar Björklöf även höstoljeväxter, men de uteblev ifjol eftersom det inte fanns tillgängliga skiften och oljeväxterna skall sås tidigt. Även här har Björklöf noterat skillnader i väder och vind i jämförelse med hemknutarna.
– Här har jag haft stora problem med oljeväxterna, vintern är hård här i jämförelse med Karis. Hemma har jag aldrig haft problem med höstrapsen, men här dör hälften.
Fin höstsäd – segt vårbruk
Emil Hästbacka, som är växtodlingsrådgivare på Nylands Svenska Lantbrukssällskap, var en av de som deltog i fältvandringen, och han gav även en mera övergripande analys om just höstspannmålets utveckling.
– Höstsäden ser verkligen fin ut. Rågen håller på att gå i ax för tillfället och överlag har den hållit sig ganska frisk. Vi ser att det finns väldigt fina bestånd.
Hästbacka kommenterade även den sega vårsådden.
– Vårbruket blev ju ganska utdraget, vissa höll väl på i upp till sex veckor. De som hade stubb från ifjol som skulle bearbetas på våren hade det nog segt att få allt att torka upp när det inte fanns någon värme.
Problem med markpackning består
Hästbacka förevisade även den penetrometer han hade med sig. Instrumentet används för att mäta marktrycket och kan därmed synliggöra möjliga packningsskador på åkern.
Vissa penetrometrar är även utrustade med GPS och logg för att underlätta överskådligheten.
– Vi har ganska mycket packningsskador i Nyland, och visst har vi ju mycket styva lerjordar också. Den ensidiga spannmålsodlingen är ändå ett stort problem, och så får vi inte in tillräckligt med vall i växtföljden på grund av att vi har så få djurgårdar.
Hästbacka påminde även att det gäller att vara noggrann med att åkern är torr också under ytan då man åker ut med maskiner – sabbas alven kan odlingen äventyras. Därmed är det viktigt för odlaren att följa med vad som sker i marken.
– Man måste inte nödvändigtvis ha en egen penetrometer, det går ju att trycka på åkern med pliktjärn eller kamstål också. Genom att testa på olika ställen på åkern kan man kolla marktrycket. Infarten är säkert packad så börja där.