Den totala fångsten av granbarkborrar på Åland har i år minskat med hälften enligt landskapsregeringens övervakning med hjälp av feromonfällor. Men landskapsforstmästare Mikael Sandvik betonar att det är alltför tidigt att ropa faran över.
– Eftersom det var stora skillnader mellan våra tre fångstplatser och för att antalet fångstplatser är litet går det inte att säga säkert om populationen minskat eller om det är slumpen som påverkat resultaten, säger Sandvik, som är chef för landskapsregeringens skogsbruksbyrå.
Efter den förödande stormen Alfrida tog skogsbruksbyrån initiativ till att placera ut totalt nio feromonfällor på tre olika platser för att följa upp hur de väldiga volymerna stormfällt virke påverkade förekomsten av granbarkborrar.
Feromonfällorna placerades ut våren 2020 och på nya platser våren 2021. Medelantalet barkborrar per fälla var i år betydligt lägre än i fjol och den totala fångsten på de nio fällorna var bara hälften jämfört med 2020.
Men de lokala variationerna är stora. I Lumparland var fångstnivån låg, medan toppnoteringen för en enskild vecka i Finström i stort sett höll samma nivå som året före.
– Men eftersom svärmningen i år började två veckor tidigare och dessutom hade två toppar är det svårt att jämföra veckovisa toppnoteringar, påpekar Sandvik.
Andra svärmning senare på sommaren
Både i år och i fjol inträffade svärmningstoppen vecka 22. Båda somrarna noterades också en liten ökning ett par månader senare vilket kan tolkas som en kombination av första och andra generationens barkborrar.
– Antalet nykläckta insekter i fällorna var lågt under den andra toppen, men granbarkborrarna anses vara svårare att locka med feromonfällor senare på säsongen, förklarar Sandvik.
Han betonar att det krävs längre tidsserier än enbart två somrar för att med säkerhet veta hur stammen av barkborrar har utvecklats på Åland.
Granbarkborrarna förekommer naturligt i skogarna och utgör normalt inget problem för växande skog. Problemen uppstår när det blir ”massförökning” till följd av stora mängder ”yngelmaterial” vilket blev fallet på Åland efter stormen Alfrida den 2 januari 2019.
– Granbarkborrarna blir då så många att de även ger sig på och dödar träd i växande skog.
I första hand angriper skadeinsekterna ändå träd som är ”stressade” på grund av ålder eller torka.
– Men ibland angrips även granar som verkar vitala. Den extrema torkan 2018 i kombination med stormen Alfrida utsatte de åländska skogarna för betydande stress och gjorde dem därför mera mottagliga för angrepp, konstaterar landskapsforstmästaren.
Svårt upptäcka skador genast efter angreppen
Bekämpningen av granbarkborren beror enligt Sandvik på hur bra man lyckas med att ta bort angripna träd. Mycket beror också på väderleken de kommande somrarna och om Åland som Sandvik formulerar saken ”förskonas från nya naturkatastrofer som tillför nytt yngelmaterial”.
För att effektivt bekämpa insekterna ska angripna träd avverkas och transporteras bort från skogen medan barkborrarna ännu är kvar i stammarna.
Nya angrepp är svåra att upptäcka de närmaste veckorna efter svärmningen och då kan man lätt få uppfattningen att skadeläget inte är så farligt. För att konstatera tidiga angrepp måste man därför noggrant inspektera varje enskild stam och leta efter små borrhål i barken. Man kan också titta efter om det samlats ”gnagmjöl” i barksprickor på trädets stambas.
Senare under sommaren får angripna granar plötsligt gul eller rödbrun färg och då blir skadorna synliga på långt håll. På foton som tagits med drönare och genom analys av satellitbilder kan omfattande beståndsskador ses främst i Eckerö på västra Åland.
– Mindre utbrott finns i princip över hela landskapet och situationen är fortsatt allvarlig, poängterar landskapsforstmästaren.
