Äkta paret Birgitta och Robert Williams ställde intresserat upp när Ålands skogsvårdsförening en vacker söndag i april ordnade fältdag för deltagarna i föreningens grundkurs för skogsägare tidigare i vinter.
– Jag brukar kalla motorsågen för min bästa vän, skrattar Birgitta.
Hon och maken sköter all avverkning i familjens totalt tjugo hektars skogsskiften i Lumparland.
– Vi hugger från femtio och upp till 130 kubikmeter per år, men lämnar alltid fröträd så för oss blir det aldrig aktuellt med plantering, påpekar Robert.
Virket säljs till Ålands Skogsindustrier som leveransvirke. Hans allra grövsta stockar kan skogsbolaget däremot inte ta emot.
– Så dem sågar jag upp hos kompisen Tage Wilhelms här i Lumparland till vanligt virke för snickerier och byggprojekt.
Men när skogsvårdsföreningens instruktörer Kristian Holmström och Robert Hellgrén stannade till vid exkursionens första besöksobjekt på Stornäset i Sund var det just vid en hundraårig skog där kalavverkning enligt branschexperterna är det enda rätta.
Fast det aktuella skogsskiftet blir förmodligen ändå inte avverkat inom de närmaste åren. Det handlar nämligen om orörd skog som föreningen Stornäsets vänner anser att Landskapets fastighetsverk redan har lovat bevara som äkta ”gammelskog” för bär- och svampplockning samt andra naturupplevelser.
Stora skillnader mellan plantorna
På andra sidan vägen fick exkursionens deltagare i stället se hur en nyplantering i området kan se ut.
Det handlade om fem-sexåriga tall- och granplantor på ett skifte som förmodligen ändå avverkades före den våldsamma stormen Alfrida, som den 2 januari 2019 förstörde över en miljon kubikmeter virke i de åländska skogarna.
Normalt tar det ett par år mellan avverkning och nyplantering eftersom det behövs markberedning för att ge plantorna bästa överlevnadsmöjligheter.
Planteringen har redan slyröjts en gång och om fem-sex år det läge för nästa röjning.
Man ser tydligt hur stor skillnaden i tillväxt kan vara mellan olika plantor av samma art och på en direkt fråga svarade Robert Hellgrén att det kan löna sig att spara träden med den snabbaste tillväxten.
– Men normalt brukar man ändå vid första gallringen när skogen är omkring trettio år jämna ut beståndet genom att ta bort de största och minsta träden, tillfogade han.
Gallrar allra bäst i grannens skog
Holmström och Hellgrén berättade också om skogsplantor och vad man bör tänka på vid planteringen, som många skogsägare sköter själva.
Handgripligen demonstrerades också planteringsrör, som skogsvårdsföreningens medlemmar kan få låna.
Också vid nästa studieobjekt – en cirka tjugoårig ungskog – fick hade Hellgrén ett väldigt konkret och praktiskt tips:
– När ungskogen röjts ska man med utbredda armar kunna ”flyga” mellan träden, förklarade han och påpekade att skogsfackmän brukar säga att man helst ska gallra grannens skog.
Den som röjer åt sig själv tenderar nämligen att ta bort alltför lite.
Första nettot från sista gallringen
En bra uppfattning om hur många träd som behöver gallras bort får man enligt Holmström också genom att titta på trädens och särskilt tallarnas kronor.
Träden får inte stå så tätt att de skuggar varandra så mycket att tillväxten hämmas.
Fältdagens sista studieobjekt före den avslutande i fikapausen var ett cirka fyrtioårigt skogsskifte. Där gör man den sista gallringen om cirka fem år för att sedan om fyrtio år ha fina timmerstockar att sälja.
Samtidigt gäller det vid gallringen att skapa tillräckligt breda körvägar för avverkningsmaskinerna och skotarna som driver ut virket.
– Med dagens virkespriser kan man då äntligen få en ekonomisk avkastning för gallringen, men för all tidigare skogsvård blir nog kostnaderna större än intäkterna, erkände Holmström.
