I Österbotten har vi länge varit föregångare inom användningen av energived i fjärrvärmeproduktion. Redan på 1980-talet började oljan fasas ut, på 2000-talet ersattes kolet, och under det senaste decenniet har torvens roll successivt minskat. Skogsbränslet har haft sin självklara plats, som en del av lösningen i omställningen till ett mer hållbart energisystem.
När Rysslands anfallskrig mot Ukraina bröt ut 2022, följde en energikris som lyfte användningen av inhemsk energived till nya höjder. Efterfrågan ökade, priserna steg, och bränslet blev en bristvara. Men som så ofta i energisammanhang är pendelns rörelse snabb och oförutsägbar.
De senaste två åren har utvecklingen svängt i motsatt riktning. Elektrifieringen av värmeproduktionen har tagit fart, elpriserna har pressats ner, om än med stora variationer, och efterfrågan på skogsbränslen har fallit.
Många värmeverk agerar nu efter elmarknadens logik, vilket gör logistik och bränsleanskaffning allt svårare att planera. Behovet kan variera drastiskt från dag till dag, vecka till vecka och från år till år.
Det finns exempel där installation av elpannor och energilager minskat användningen av energived till en fjärdedel. Investeringar i tiden där överskott av el, ofta från vindkraft, kan utnyttjas smart. Samhällsekonomiskt är det en god utveckling, men för skogsbruket innebär det nya utmaningar.
Detta är inte bara en fråga om ekonomi, det handlar även om skogsskötsel. Dikeslinjer, vägar och åkerkanter kräver regelbundet underhåll. Utan en fungerande marknad för detta virke riskerar vi att dessa åtgärder försummas.
Helträd och GROT (grenar och toppar) kommer även framöver ha sin plats i energiproduktionen, men kvistad energived rör sig i allt högre grad mot industrin för förädling. En utveckling som ur nationalekonomisk synvinkel är god, men som ruckar på prisbalansen i virkesmarknaden.
Problemet är att energiveden under en tid nu fungerat som prisbildare för klenvirkessortimenten. Om vi hamnar i ett läge med överutbud av massaved sitter storindustrin med prissättningsmonopolet. Ett icke önskvärt scenario.
Vad kan vi då göra? Vi behöver hitta nya användningsformer för vårt klenvirke till exempel i form av träbaserade flytande bränslen, höja förädlingsgraden och vi behöver utforska nya exportkanaler.
Framtiden kräver anpassning, innovation och ett brett perspektiv. Skogen har mycket att ge, om vi bara vet hur vi vill använda den.
Jan Slotte
verksamhetsledare
Skogsvårdsföreningen Österbotten