Genom att samla odlarna och bygga ut egen infrastruktur har Kevili intagit en stark position inom jordbruket i Estland. I dag kontrollerar kooperativet 28 procent av marknaden och fortsätter expandera.
– Vår verksamhet omfattar förutom uppköp av skörd även försäljning av insatsvaror och bränsle, rådgivning, torkning och rensning av spannmål samt organisering av fältförsök och utbildningar. Dessutom vill vi påverka politiken både nationellt och på EU-nivå, vilket blir allt viktigare i takt med att regleringen skärps.
Det säger Mart Martis på det estniska kooperativet Kevili, som på relativt kort tid etablerat sig som det näst största företaget inom jordbrukssektorn i Estland, med cirka 28 procent av marknaden. Kooperativet har i dag 206 medlemmar som tillsammans odlar omkring 100.000 hektar.
Organisationen har 51 anställda och en omsättning som sedan 2017 har fördubblats till 117 miljoner euro.
Enligt Martis bygger organisationen på jämlikt inflytande.
– Det viktiga i vår organisation är att alla medlemmar har samma möjligheter att påverka. Kevili leds av ett råd med sju medlemmar som väljs vart tredje år. Vår gemensamma uppgift är att skapa mervärde för medlemmarna.
Inspiration från Finland
Kevilis historia inleds med inspirationer från norra sidan av finska viken. Kooperativet grundades 2005, men hade en föregångare i Central Estonian Oil Crops Cooperative som grundats redan 1993.
Initiativet togs efter att finländska köpare efterfrågat odling av oljeväxter i Estland.
– Finländarna bidrog med både odlingskunskap och finansiering, samtidigt som skörden levererades till fabriker i Finland. När verksamheten växte ville medlemmarna även börja sälja andra grödor, vilket ledde till att Kevili grundades, berättar Martis.
Inledningsvis skötte odlarna verksamheten vid sidan av sina egna gårdar och finansierade satsningarna genom lån som de själva garanterade. När volymerna ökade uppstod behov av egen infrastruktur och anställda.
– För att kunna sälja vid rätt tidpunkt och erbjuda torkningstjänster behövde vi helt enkelt en egen terminal.
Terminalen i Roodevälja stod klar 2013 och finansierades till stor del av medlemmarna. Tre år senare byggdes en terminal i Rõngu. Båda har därefter byggts ut i flera etapper.
Sommaren 2024 invigdes ytterligare en terminal i Mäo, samtidigt som planer togs fram för egna lagerutrymmen för utsäde och växtskyddsmedel.
Kooperativet ger marknadskontroll
Under expansionen har också kooperativets ekonomiska principer justerats. Tidigare bidrog äldre medlemmar med större insatser, men systemet har jämnats ut.
I dag betalar alla medlemmar 120 euro per hektar. Nya medlemmar kan fördela sin insats över fem år och får i gengäld en långsiktig köpgräns på 500 euro per hektar för insatsinköp via kooperativet.
– På det sättet får äldre medlemmar tillbaka en del av sina tidigare större insatser. Om en medlem lämnar Kevili får denne också tillbaka sitt insatta kapital samt en andel av vinsten, säger Martis.
Han framhåller att kooperativmodellen ger flera fördelar.
– Vi kan påverka priser och marknader för insatsvaror och sälja direkt till stora köpare utan mellanhänder. Intäkterna går till medlemmarna, men de måste också vara beredda att bära eventuella förluster.
Kevili har även infört ett system där medlemmar kan deponera pengar från skördeförsäljning inom kooperativet.
– De får fyra procents avkastning, och kan vid behov snabbt få ut pengarna igen.
En gemensam vision är avgörande
Enligt Martis är en tydlig gemensam vision avgörande för att lyckas med ett kooperativ.
– Första steget är att samla intresserade, identifiera gemensamma mål och fastställa tydliga regler.
Han pekar också på utmaningar, som att säkra extern finansiering, hantera medlemmar som prioriterar egna intressen eller möta motstånd från etablerade aktörer som försöker sätta käppar i hjulet för kooperativet.
– Här är det viktigt att hålla samman och se till att alla villkor, förmåner och inflytande är lika för alla inom organisationen.
För nya initiativ rekommenderar han att börja med insatshandel eftersom tillräckligt stora volymer kan eliminera mellanhänder. Spannmålshandel kräver mer kunskap och koordinering.
– Här bör man exempelvis fundera på om kooperativet fokuserar på den inhemska marknaden eller export. Genom samarbete och en gemensam vision är dock allting möjligt.