Förra veckan samlades unga europeiska jord- och skogsbrukare för att diskutera intressebevakningen och hur unga skall få sin röst hörd. Under seminariet hördes erfarenheter från olika unga lantbrukare som är aktiva inom intressebevakningen på olika nivåer i olika länder.
Unga från Finland, Norge och Lettland möttes i Helsingfors för att diskutera intressebevakning inom jord- och skogsbruk i respektive hemland och i Europa.
Tillfället inleddes ändå med några visdomens ord från den äldre generationen. Pekka Pesonen, kanslichef på jord- och skogsbruksministeriet, berättade om hur han kom in i intressebevakningen och med tiden blev generalsekreterare för Copa-Cogeca.
– Om någon för 30 år sedan berättat för mig att jag kommer att börja arbeta med intressebevakning hade jag definitivt styrt om mina karriärplaner. Men de facto visade sig det här jobbet vara väldigt engagerande och viktigt.
Pesonen betonade att EU för hans generation var något nytt och intressant som unga sökte sig till, medan unionen idag uppfattas som tråkig och stel.
– Redan då talade man om vikten av unga jordbrukare, men aldrig i samma omfattning som idag. Bryssel har nu så småningom börjat förstå hur viktiga de unga lantbrukarna är, och att det är till dem resurserna bör styras.
Han påminde ändå om att stödsystemet kommer att förändras och stöden att minska, vilket kräver allt mera uppmärksamhet från intressebevakningens unga.
– Ni måste arbeta tillsammans för att öka er makt på marknaden och få in stabilitet och förutsägelse i verksamheten. Det blir allt mera viktigt att se till att marknaden fungerar på lång sikt.
Unga skördar resultat i Bryssel
Rudolfs Pulkstenis, vice ordförande för European Council of Young Farmers CEJA, berättade därefter om organisationen han jobbar för och sin egen väg till landsbygden.
– Jag jobbade på en bank, men tröttnade på att leva mitt liv mellan kontor och lägenhet. År 2015 bestämde jag mig därför för att bosätta mig på landsbygden och börja med jordbruk.
Idag leder Pulkstenis CEJA, som består av 34 nationella organisationer, bland dem SLC. Organisationen bedriver intressebevakning och fungerar som facilitator mellan olika intressenter, bland annat genom att samarbete med Copa-Cogeca och bedriver lobbning i parlamentet och kommissionen i Bryssel.
– Vi ser att problemen för unga är liknande överallt: otillräcklig tillgång till åkermark och kredit, brist på erkännande i värdekedjan, brist på tillgång till kunskap samt avsaknad av attraktionskraft på landsbygden.
Pulkstenis lyfte också fram det arbete som görs på europeisk nivå för att komma åt otillbörliga handelsmetoder i livsmedelskedjan, och berättade om ett färskt fall i hemlandet Lettland.
– För en vecka sedan fick en stor handelskedja där fick betala nästan 2 miljoner euro i böter för att ha bedrivit otillbörliga handelsmetoder. Det här är ett redskap vi kan använda inom EU.
Enligt Pulkstenis har även jordbrukarnas protester burit frukt i Bryssel. Den strategiska dialogen, omnibuspaketen och unionens nya strategi för generationsväxlingar utgör bevis för en positivare riktning.
– Vår ambition är att ytterligare intensifiera vårt arbete så att vi kan reagera på alla de förslag som kommer från EU-kommissionen gällande CAP-planen och långtidsbudgeten.
Ingo berättade om politiken i Finland
Från den finska sidan var det Christoffer Ingo som i egenskap av ung jordbrukare och riksdagsledamot berättade om sin väg in i intressebevakningen samt om regeringens politik beträffande jordbruksfrågor. Han inledde dock med att kommentera Pulkstenis yrkesbakgrund i positiv dager.
– En bakgrund inom banksektorn är absolut en lämplig erfarenhet om man vill arbeta med jordbruk eller intressebevakning. Alla gillar inte när jag säger det, men det i min mening viktigaste redskapet vi har på gårdarna är Excel.
Ingo berättade att gården han växte upp på var småskalig, och att det alltid stod klart för honom att han behövde sysselsätta sig med annat utöver jordbruket.
– Jag hamnade i ungdomspolitiken och när man landar där och sedan i intressebevakningen är man fast och beroende.
Ingo redogjorde även för regerings jordbrukspolitik med speciell fokus på de unga.
– I och med krispaketet 2023 fick unga jordbrukare ett tilläggsstöd, vilket jag tycker var en bra politisk signal från ministern. Även startstöden har höjts, och så ämnar regeringen ändra Finnvera-lagstiftningen för att möjliggöra jordbruksfinansiering.
Skogsägaren kan påverka genom exempel
Mickel Nyström, skogsägare i Korpo, kom därefter att berätta om sina 200 hektars ägor och hur en enskild skogsägare kan idka intressebevakning i samhället. Han poängterade att skogsägarens största utmaning är det tryck som kommer från samhällets sida.
– Som ung skogsägare försöker jag rikta uppmärksamheten på hur vi sköter våra skogar och bevisa att skogsägandet handlar om så mycket mera än kalytor. Vi måste kunna bemöta majoritetens oro, och jag försöker göra detta genom att visa goodwill och leda med exempel.
Nyström har bland annat uppdaterat skogscertifieringen från PEFC till FSC och skyddat en del av sin skog med hjälp av Metso-programmet. Han påpekade ändå att det finns många problem med skyddandet beträffande skogens värde och markägarens rättigheter.
En skog som skyddas för all framtid ger inkomster endast till den nuvarande generationen, medan marken blir närmast värdelös för kommande släktled.
– Jag gör vinst på mark som vissa människor tycker att borde vara i gemensam ägo. Men det kanske bästa sättet att skydda skog är nog att själv köpa förmånlig avverkad skog och sedan vänta att den växer och blir gammal skog. Som skogsägare kan man då själv inverka, och med sin egen hand påverka det som folk kommer att se under kommande århundradena.
Från internationell karriär till lokalpolitik
Ellen Rydbeck som är jordbrukare och aktiv i lokalpolitiken berättade i sin tur om hur man som ung kan aktivera sig i sitt lokalsamhälle. Efter att ha avlagt sina studier och arbetat internationellt återvände Rydbeck 2019 till sin hemgård i Hattula.
– Jag ville lära känna min hemby igen genom att aktivera mig och träffa människor ur grann- och bondegemenskapen. Det började med att jag aktiverade mig inom lokala MTK och ledde till att jag ställde upp i kommunalvalet, blev invald och utnämnd till ordförande för kommunfullmäktige.
Enligt Rydbeck lönar det sig för unga att i mån av möjlighet att testa på olika arbetsplatser, arbetskulturer och länder innan man slår sig ner på gården eftersom man då får med sig olika arbetssätt och erfarenheter till lokalsamhället.
Inom lokalpolitiken betonar hon ändå vikten av pragmatism och småskavande kompromisser.
– Det fina med lokalpolitiken är att den inte är politisk. Människor vill ha samma saker i lokalsamhället, och då kvittar partitillhörigheten. Där man behöver kompromissa är det viktigt att kompromisserna är obekväma för alla – om någon är väldigt nöjd är någon annan väldigt missnöjd, men om alla är lite missnöjda funkar det.
Stark utveckling i Norge
Under evenemanget kom även Sigrid Heringstad, ordförande för Norges Bygdeungdomslag, att tillsammans med kollegan Malin Solberg berätta om organisationsformen i Norge.
– Vi är en fristående ungdomsorganisation trots att vi samarbetar med Norges Bondelag. Vi fungerar som de ungas röst inom samhälle och politik och organiserar dessutom olika aktiviteter och utbildningar, berättade Heringstad.
I Norge har böndernas intresseorganisationer – liksom SLC och MTK – en lagstadgad rätt att förhandla med staten om jordbruksstöden och andra jordbruksfrågor. Detta betyder att även Norges Bydgdeungdomslag ibland hörs i Stortinget.
– Vi har därmed en stark position i samhället. Det är också glädjande att se att antalet unga bönder nu också börjat öka i Norge – idag uppgår andelen bönder under 40 år till 22 procent.
Malin Solberg poängterade för sin del just vikten av att unga engagerar sig i samhället för att kunna påverka.
– Om man inte röstar i val deltar man inte heller i demokratin och då kan man inte klaga heller. Om ingen på samma sätt heller engagerar sig i lokalsamhället eller i jordbruksorganisationer finns det ingen lokal aktivitet eller förändringsprocess. Därför är engagemang så viktigt.