European Forest Institute
kopplar samman skogskunskap
och beslutsfattande

European Forest Institute (EFI) har som ändamål att koppla ihop forskning och kunskap om skogen med politiker och intressenter. Med fotfäste i Joensuu ligger institutets fokus på europeisk nivå, men ambitionerna är globala.

– Vår uppgift är att ta fram ny kunskap om skogen och hur den relaterar till samhälle och ekonomi. Vi fokuserar på att göra informationen tillgänglig på europeisk nivå för beslutsfattare, privatsektorn och den vidare allmänheten.

Det berättade Robert Mavsar, som är chef för European Forest Institute (EFI) då SLC:s unga skogsintresserade besökte institutets huvudkontor i Joensuu tidigare i januari.

Institutet grundades 1993 i Joensuu och har idag 130 medlemsorganisationer i 42 länder. Kontor har öppnats även i Bonn, Barcelona, Rom, Bryssel och Kuala Lumpur. Organisationen eftersträvar dessutom efter att vara verksam även i Afrika och Sydamerika.

Enligt Mavsar vill EFI se skogen från ett holistiskt perspektiv. Han poängterar att institutet inte är en lobbningsorganisation, utan att fokus ligger på forskning och informationsspridning.

– Vi vill lyfta fram skogens ekonomiska aspekter, men också hur man genom skogsskötsel kan skapa klimatmässig resiliens. Dessutom fokuserar vi på beslutsfattande inom och utanför skogssektorn.

Skogskunskap för politiker och diplomater

Under tillfället kom även Helga Pülzl att berätta om policymiljön i EU samt hur informationsspridningen går till i praktiken. Pülzl ansvarar för EFI:s tillhandahållande av stöd för beslutsfattare vilket innebär att hon ofta för politikerna får berätta om utmaningarna inom skogssektorn och hur de förändras över tid.

– Om vi ser på policymiljön i EU ser vi att det hela tiden kommer fler strategier och förordningar från Bryssel. Den förra EU-kommissionen var mycket aktiv, och jag tror att unionens regelverk kommer att bli ännu mera komplicerade under de kommande åren.

Enligt Pülzl handlar kunskapsspridningen ofta om konkreta skogsbesök, men även om olika möten och seminarier både i form av träffar och webbevenemang.

– En ny grej som vi startat är Helsinki Forest Talks där vi diskuterar med diplomater, och försöker föra fram att skogen ser annorlunda ut i olika delar av Europa. Men vi vill också hålla oss neutrala och tar därför inte parti för hur politiken skall se ut.

Forskning om bioekonomins möjligheter

Diana Tuomasjukka, som är ansvarig för EFI:s bioekonomiprogram, presenterade därefter institutets forskningssatsningar gällande cirkulär ekonomi och bioekonomi inom skogssektorn.

– Det handlar om ett forskningsprogram där vi fokuserar på den vetenskapliga förståelsen om vad skogens och skogssektorns roll kunde vara i den cirkulära bioekonomin. Därför behöver vi information om produkter, marknader, konsumenter, beslutsfattande, samhälle samt vad som sker då dessa förändras.

Syftet är enligt Tuomasjukka att utveckla ett ekonomiskt koncept som omfattar hållbarhet och återvinning och möjliggör ett system som inte är baserat på en linjär fossil ekonomi.

Tanken om en bioekonomi utgör en invit till att lägga om processerna på produktionssidan och staka fram hur både traditionella och nya skogsbaserade produkter kan möjliggöra detta.

– Det handlar om att förstå framtida användning av skogsresurser. Skogens art- och åldersstruktur förändras, störningarna ökar och marknaden skiftar, och vi försöker fundera ut hur skogarna kan bli mera resilienta och hur skogsskötseln kan utvecklas.

EFI efterlyser bättre dialog

De tre EFI-representanterna lyfte slutligen fram vikten av en bättre kommunikation mellan fältet och forskningsinstitut som EFI, eftersom syftet med verksamheten är att förse skogsägare med viktiga forskningsresultat och samtidigt låta de som arbetar i skogen vidareförmedla aktuella utmaningar.

– Ni kan alltid meddela oss om det finns ämnen och sakfrågor ni vill att vi tar upp och producerar information och fakta om, framförde Pülzl.

Mavsar poängterade att detta också i längden kan inverka på hur den ständigt ökande regleringen uppfattas inom politiken.

– Jag hörde nyligen någon påpeka hur EU investerar i reglering, medan resten av världen investerar i teknologi. Vi måste börja inse att det måste finnas andra sätt att öka produktionen och samtidigt skydda klimatet än det man nu gör, det vill säga hindrar användningen av resurser.