Det andas framtidstro inom svinsektorn i Nykarlebynejden. En del bygger ut medan andra inleder en helt ny karriär inom sektorn och bygger nytt. En av dem är 22-åriga Eric Lindborg som bygger en anläggning för 1.100 slaktsvin och 3.500 tillväxtgrisar i Jeppo.
De senaste åren har det mestadels varit dystra rapporter om den finländska svinsektorn som genomgått en lönsamhetskris. Men i Nykarlebynejden är det inte negativa stämningar som råder utan här är det många som har framtidstro och satsar.
– Folk ska ju äta mat varje dag och världens befolkning bara ökar, framför allt i Asien. Det betyder att matproduktionen och kött behövs också i framtiden, säger Eric Lindborg.
År 2017 utexaminerades Eric som landsbygdsföretagare från Optima Lannäslund. I dag är han 22 år och hör till de Jeppobor som tror på framtiden och valt att investera i en ny anläggning för slaktsvinsproduktion.
– I samband med att den afrikanska svinpesten bredde ut sig förra året började priserna på griskött stiga internationellt och det var då jag beslöt mig för att satsa. Priserna på griskött har inte varit de bästa, men jag tror att de på sikt också kommer stiga här. Så jag är övertygad om att lönsamheten kommer att förbättras, säger han.
Ska stå klar i november
När beslutet var fattat sökte han om miljötillstånd, som beviljades förra sommaren. Efter det avverkades skogen och grundarbetet inleddes i februari.
Nu är betongelementen, som tillverkats ett stenkast härifrån vid JESIKA, monterade och takstolarna på plats.
– Det blev ett uppehåll i våras i samband med vårbruket så själva bygget kom igång i somras. Men nu går det undan och i november ska anläggningen stå klar. Därefter börjar vi fylla på med smågrisar varannan vecka, säger han.
Anläggningen är 4.000 kvadratmeter, varav själva svinhuset utgör 3.500 kvadratmeter. När produktionen är i full gång finns det plats för 3.500 tillväxtgrisar och 1.100 slaktsvin. Normalt tas smågrisar emot vid cirka trettio kilo, men till den här anläggningen ska de levereras vid en vikt på sju kilo.
– Min pappa är delägare i Jeppo lantgris och därifrån kommer smågrisarna.
-
Själva produktionsanläggningen är indelad i fyra avdelningar för tillväxtsvin och lika många för slaktsvin. Avdelningarna är konventionellt utformade med en skötselgång i mitten, grisarna ska indelas i boxar. I en box kommer det rymmas 24 tillväxtgrisar eller tolv slaktsvin. -
I avdelningarna för tillväxtgrisarna är spaltbredden 14 millimeter, medan motsvarande hos slaktsvinen är 17 millimeter. Grisarna kommer ha en uppvärmd liggyta med halm och kutterspån som strömedel. -
Under skötselgångarna i varje avdelning finns en korridor där luften ventileras ut. En fläkt blåser ut ammoniaken från svämkanalen så att miljön inomhus förbättras. Det gör att det inte luktar lika illa samtidigt som grisarna får bättre luft, säger Eric Lindborg.
Indelade i åtta avdelningar
Själva produktionsanläggningen är indelad i fyra avdelningar för tillväxtsvin och lika många för slaktsvin. Avdelningarna är konventionellt utformade med en skötselgång i mitten och grisarna indelade i boxar. I en box ryms 24 tillväxtgrisar eller tolv slaktsvin.
När smågrisarna har nått en vikt på 30-35 kilo flyttas de vidare till avdelningarna för slaktsvin och föds upp till en slaktvikt på nittio kilo. Det tar ungefär 20-21 veckor innan de är slaktmogna och man tillämpar hela tiden ett rullande system, så att nya smågrisar kommer in när de som är mogna levereras till slakt.
I avdelningarna för tillväxtgrisarna är spaltbredden fjorton millimeter, medan motsvarande hos slaktsvinen är sjutton millimeter. Grisarna får en uppvärmd liggyta med halm och kutterspån som strömedel.
– Smågrisarna måste ha tillräckligt med värme och här kommer de att få det bra.
Luften ventileras genom korridor
I byggandet av anläggningen har det också implementerats några nya innovationer. Ett exempel på det är att det under skötselgångarna i de olika avdelningarna finns en korridor där luften ventileras ut.
– Systemet, som vi utvecklat själva, gör att inomhusluften förbättras. En fläkt blåser ut ammoniaken från svämkanalen effektivare så att miljön inomhus förbättras. Det gör att det inte luktar lika illa samtidigt som grisarna får bättre luft, berättar Eric.
Uppvärmningen är också miljövänligare. Anläggningen tar nämligen tillvara värmeenergin från utgödslingen genom en värmepump som är nedgrävd under gödselkanalen.
– Vi har rör i taket och golvvärme med värmen som kommer från gödslet. Det valde vi att satsa på i stället för flisvärme eller värme från brännolja som de flesta börjar överge som energikälla.
Något som grisproducenterna i Jeppo också gärna lyfter fram är att en stor del av gödseln levereras via pipeline till Jeppo Biogas som producerar biogas av sväm.
– Vi ska gräva ner rör på 700 meter till den närmaste anslutningen och på så sätt har vi inga transporter för gödseln, vilket är miljövänligt.
-
Eric Lindborgs nya anläggning kommer ha fyra buffertsilor för korn, vete, havre och proteingrödor. Därifrån far råvarorna till en dubbelkvarn som mal fodret och vidare till fyra mindre buffertsilor, som i sin tur för vidare mjölet till foderblandarna. -
I foderköket kommer det att installeras tre foderblandare – en för tillväxtgrisar och två för slaktsvin. Det automatiska utfodringssystemet ska levereras av Big Dutchman. -
Eric Lindborg har satsat på en tornkran med plåt runt eftersom elevatorn är trettio meter hög av den enkla orsaken att endast rören far ner till silorna. Därmed behövs inga skruvar utan spannmålen rinner rakt ner till silorna.
Tre foderblandare
I anslutning till produktionsanläggningen färdigställs sociala utrymmen och foderkök. I foderköket ska det installeras tre foderblandare – en för tillväxtgrisar och två för slaktsvin. Det automatiska utfodringssystemet är levererat av Big Dutchman.
– På utsidan kommer vi att ha fyra buffertsilor för korn, vete, havre och proteingrödor. Därifrån far råvarorna till en dubbelkvarn som mal fodret och sedan vidare till fyra mindre buffertsilor, som i sin tur för vidare mjölet till foderblandarna. När fodret är färdigblandat utfodras grisarna automatiskt med blötutfodring.
Råvaran levereras först till kippfickhuset som har en något okonventionell konstruktion.
– Vi har en tornkran med plåt runt eftersom elevatorn är trettio meter hög av den enkla orsaken att endast rören far ner till silorna. Därmed behöver vi inte ha några skruvar utan spannmålen rinner rakt ner till silorna, säger Eric.
I samband med planeringen har han fäst stor vikt vid biosäkerheten. Risken för smittspridning ska vara obefintlig och till exempel måste varje person som vistas inne i produktionsanläggningen först ta en dusch.
– Det är ett krav för att minimera riskerna för smittspridning in till svinhuset. Ett bra sätt att minimera riskerna för att gnagare tar sig in i byggnaden är att gjuta en platta runt huset för på så sätt hålls byggnaden också ren från växter och buskar. I samband med att vi tar emot nya grisar och levererar slakmogna svin ska vi också bygga en ordentlig lastbrygga så att lastbilen inte kommer i kontakt med svinhuset, så att risken för att smitta sprids minimeras, förklarar han.
Efter att produktionen kan inledas i november räknar Eric med att ha full besättning efter sexton veckor. Om allt går bra finns redan planer på att bygga ut för en jämförbar anläggning till.
– Foderköket har kapacitet att betjäna en nästan lika stor anledning till. Så planer på att utvidga finns redan, säger Eric.