Bioenergibolaget L&T Biowatti har satt in en ny växel för att etablera sig i Västnyland. Ingåbon Thomas Johansson har sedan i våras sysslat med att köpa upp energivirke i trakten.
Thomas Johansson har en bakgrund som skogsmaskinsförare, vilket han tycker är en enorm fördel både i kontakten med kunder och entreprenörer. Själv är han ändå utled på att sitta vid spakarna så där rent praktiskt och njuter i fulla mått av att ha ett rörligt jobb och fria arbetstider.
– Det blev till slut så att jag satt i skogsmaskinen både vardagar och helger och kroppen tog stryk av det stillasittande arbetet. Det är farligt när jobbet blir en livsstil, säger Johansson idag, femtio kilo lättare och på gott humör.
Skogsbranschen kunde han ändå inte lämna utan lyckades övertyga cheferna på L&T Biowatti att ge honom en chans. Efter många år av skogsjobb i de västnyländska skogarna har Johansson bra koll både på markägare och skogar i trakten.
Ger rum åt värdeträd
Biowatti har kontrakt med lokala värmeverk och en del andra kunder som köper flis för uppvärmning. Inom kort kommer två maskinkedjor att sköta avverkningen.
Om avverkningen gäller grövre skog med stock och timmer säljs det vidare till sågar och skogsägaren får då ett bättre pris.
– De stora skogsbolagen är ute efter massaved. Skillnaden i helhetspris blir ändå väldigt liten, eftersom det går lättare att få stora volymer vid energivedsgallring. Till det duger alla träslag och alla kvaliteter, säger Johansson.
Då man avlägsnar sly lämnas mer rum för de värdefullare träden som snabbare kan växa till sig.
Johansson lyfter han fram att en tidigare gallring ger en skog som är bättre anpassad för jakt och rekreation eftersom det helt enkelt är lättare att ta sig fram i den. Dessutom kan samma körstråk användas i en framtida gallring när det görs med skördare med samma bomlängd.
Han påpekar också att många skogsägare prioriterar ett snyggt resultat framom att pressa ur de sista slantarna ur skogen.
Johansson vinnlägger sig också om att kunden inte ska behöva se på rishögarna vid upplaget i åratal utan att flisning och transport sker inom rimlig tid efter avverkning.
Roskisgubben kommer
Eftersom Biowatti ingår i Lassila&Tikanoja-koncernen som också sysslar med avfallshantering får Johansson ibland höra skämt om att han är roskisgubben som ser till att det blir uppstädat i skogarna.
– Det finns så mycket energived att den nog inte tar slut. Ändå importeras stora mängder energived till Finland. Se nu här längs vägrenarna också, säger han och pekar på kraftiga slybestånd som kantar den slingriga väg vi åker längs på väg mot dagens avverkningsplats i Tenala.
– Nu kör regeringen ner både torv- och kolförbränning så efterfrågan på energi från skogen kommer ju bara att öka, slår han fast.
Han säger att fördomarna mot energiavverkning långt handlar om att man tidigare tagit ur för stora mängder.
– En skog ska inte se ut som en äppelträdgård.
Samtidigt finns det många skogar som är i behov av gallring och avlägsnande av sly.
– De flesta markägare är nog medvetna om behovet, säger Johansson.
Snygga spår
Väl framme vid avverkningsplatsen träffar vi far och son Verhola, det vill säga pojoborna Matias och Mauri som jobbar tillsammans med en gallringsyta. Snabbt och metodiskt arbetar Matias med den splitternya skördaren. Han kapar, kvistar och placerar de tunna stammarna i högar som Mauri kör ut med skotaren.
– Här lämnas topparna kvar på marken eftersom markägaren så önskade. I vanliga fall tar vi med dem också så blir terrängen mer framkomlig, säger Johansson.
Matias Verhola sätter en ära i att lämna snygga spår efter sig och han får mycket beröm av Johansson.
– För mig är det viktigt att jobba med duktiga entreprenörer som gör ett bra jobb. På så sätt bygger jag upp förtroendet hos mina kunder.
Trots att energived traditionellt inte varit någon stor inkomstkälla för skogsägarna intygar Johansson att det blir ett plus under strecket. Han uppskattar medelinkomsterna till 500-1.000 euro per hektar för en gallring. Utöver det är markägaren i många fall berättigad till Kemerastöd för vård av ungskog.
– Stödet går förstås till markägaren, men jag tar hand om pappersbyråkratin, lovar Johansson.