Eva-Linn och Rasmus Sahl driver Bisa gård i Vanda. I våras blev också gårdens husdjursproduktion ekologisk, växtodlingen har varit det sedan 1994.
Det är ett böljande landskap med kullar och dalar som öppnar sig nordost om förorten Håkansböle i Vanda. Byn heter Sottungsby, och trots att man enbart befinner sig ett stenkast från Ring III och Helsingfors-Vanda flygplats så ser det här ut som var som helst på landsbygden i Finland.
På Bisa gård odlar man 160 hektar, har 40-45 dikor och 40 tackor.
– Vi har flyttat djuren till ekocertifieringen den här våren, åkrarna har odlats ekologiskt sedan 1994, säger Eva-Linn Sahl.
Djurenhetskraven viktiga att hålla koll på
I synnerhet sedan man överförde husdjuren till ekologisk produktion har man på Bisa gård börjat oroa sig för att man faktiskt uppfyller byråkratins alla krav, att man gör allting rätt.
Den främsta oron handlar om djurenhetskraven.
– Djurenhetskravet i LFA:s husdjurstillägg, ekocertifieringens djurenhetskrav och djurenhetskravet i stödet för husdjurens välfärd, alla är aningen olika och så finns det också tidsgränser att beakta, säger Eva-Linn Sahl.
För gården var det överlag ingen dramatisk sak att flytta över husdjuren, dikorna och fåren, till ekocertfieringen. Tvärtom så känns det som att ekologisk odling och husdjur går hand i hand.
– De djuren vi har nu passar väldigt bra som eko och alldeles särskilt fodersidan passar bra ihop med ekologisk odling, säger Eva-Linn Sahl.
Kravet på fast golvyta var ändå ett kriterium som krävde en del ombyggnad i ladugården från 2001, ursprungligen avsedd för mjölkproduktion.
– Vi flyttade nackbommen 30 centimeter framåt och uppfyller på det sättet kravet om fast golvyta. Men nu har vi alltså då dikorna 30 centimeter längre fram, vilket betyder att de ofta skiter i liggbåsen i stället för direkt i rännan, så nu får man gå där och skrapa ner skit i rännan, säger Rasmus Sahl.
Utöver det så tillkom givetvis en hel del pappersarbete och byråkrati med ekocertifieringen.
– Varför ska till exempel eko ha dubbelt karenstidskrav på alla djurmediciner? Det borde ju vara medicinfritt efter att karenstiden är över hur som helst, säger Rasmus Sahl.
Ett långsiktigt synsätt
Eva-Linn och Rasmus Sahl har ett långsiktigt synsätt på sitt lantbruk. För dem är fem år en kort period och ofta planerar de längre än så.
– Våra åkrar och dess arrondering lämpar sig bra för ekologisk odling, men det är inte något absolut krav för oss, trots att vi har långa traditioner på den punkten. Det som är avgörande är trots allt lönsamheten. För oss är ekostöden droppen som får bägaren att rinna över till ekologisk odling, säger Eva-Linn Sahl.
Sedan så medför ekoodlingen också konkreta fördelar i vardagen och odlandet.
– Det är skönt att inte behöva bekämpa kemiskt om natten. Växtföljden har stor betydelse och här hos oss är vallinslaget högt. Tre år vall och två år spannmål är utgångsläget. Vi har också testat plöjningsfritt och det fungerar ganska bra på våra lerjordar. Det kräver tid och pengar att göra olika åtgärder så därför försöker vi låta produktionsgrödan göra det mesta arbetet. En konkurrenskraftig produktionsgröda är A och O i ekoodling, säger Rasmus Sahl.
De har också hunnit bekanta sig en del med utkastet till den nya gemensamma jordbrukspolitiken, nästa CAP.
– Tanken om att man bara uppfyller djurtäthetskravet till en viss del, så är man djurgård till den delen och växtodlingsgård på resten av arealen, den låter förnuftig. Det ger också bättre möjlighet till att utveckla gården och verksamheten an efter, säger Rasmus Sahl.
Närheten till konsumenterna i huvudstadsregionen ger goda möjligheter till direktförsäljning för gården.
– Men i köttförsäljningen, där frågar folk nuförtiden mera efter om djuren gått på bete och om köttet kommer från gården eller om det är närproducerat, än om det är ekologiskt. För de kunder som köper direkt av oss så har ekologiskt egentligen aldrig varit det viktigaste värdet, säger Eva-Linn Sahl.