Sedan början av 2010-talet har det ekologiska inslaget i Finland fördubblats i fråga om antalet producenter, areal och konsumtion. Ekoveteranen Steve Nyholm bedömer sektorns framtidsutsikter som ljusa.
Tillväxten inom den inhemska ekologiska jordbruksvärlden har varit betydande under de senaste tio åren. För närvarande är över 11 procent av landets gårdar ekologiska. Av den inhemska jordbruksarealen är 14,5 procent ekologiskt odlad. Medelarealen på 66,4 hektar är något större än inom den konventionella sektorn.
– 2010 arrangerades den första finlandssvenska ekotankesmedjan i SLC:s regi. Tanken var att samla ekoproducenter, byta erfarenheter och kläcka nya idéer, säger Steve Nyholm, ordförande för SLC:s ekoutskott samt EkoNu 3.0:s styrgrupp.
1993 valde Munsalabon Steve Nyholm att byta ut konventionellt mot ekologiskt i sitt spannmålsodlande. Fyra respektive sju år senare hade han även stöpt om sin biffdjurs- och svinköttsproduktion till ekologisk form.
– Jag tänkte och tänker fortfarande att ekologiskt är framtiden. I början av 1990-talet kunde man erhålla statligt stöd på 2.800 mark per hektar. Stödsystemet och utmaningen att odla ekologiskt inspirerade mig att byta bana och sälja bort all den konstgödsel som jag innehade. 1993 hade stödbidraget sjunkit till 2.000 mark per hektar, säger Nyholm.
Nästan trettio år efter starten har Steve Nyholm kvar sin starka tilltro till den ekologiska produktionens utvecklingsmöjligheter.
– Framtiden ser ljus ut, inte minst med anledning av att många unga barnfamiljer väljer ekologiska produkter. Dessa familjemedlemmar kommer knappast att sluta konsumera ekologiskt.
– Med tanke på den pågående klimatdiskussionen kan ekogårdarna dessutom effektivt bidra till att befrämja både kolbindning och pollinering, framhåller Nyholm.
Toppår i ekogrundkursen 2018-2019
Ann-Sofi Ljungqvist och Micaela Ström har varit knutna till det långvariga EkoNu 3.0-projektet sedan 2012. Ann-Sofi betonar att det är givande att arbeta med ekoproducenter och att det alltid händer något nytt och intressant på området.
– Finlandssvenska producenter har haft rollen som pionjärer inom den nationella ekologiska produktionen. Dessa har ofta hämtat intryck från Sverige och övriga Norden.
– I Österbotten har det funnits tidiga förebilder såsom Holmqvist Ekogård i Karleby och Bjarne Back i Rimal. I södra Svenskfinland har bland annat Mörby Gård och Pargas Gård varit profilerade som föregångare, säger Ljungqvist.
Steve Nyholm omnämner att ÖSP redan på 1990-talet hade en ekologisk ombudsman i sin personal. Paula Viertola-Jern axlade uppdraget på den tiden.
Ann-Sofi Ljungqvist poängterar i samma veva finansieringskällornas inverkan och regionala landsbygdsstrategiers inflytande på utvecklingen.
– Landskapen Österbotten och Nyland har förhållit sig positivt till ekonäringen i sina nuvarande landsbygdsstrategier, säger hon.
De årliga ekologiska grundkurserna som EduYA varit med om att arrangera har tidigare lockat 15-20 deltagare i Österbotten. Under toppåren 2018-2019 steg deltagarantalet kraftigt till 50-60, främst på grund av ökande producentpriser på ekospannmål och låg lönsamhet på konventionell spannmål.
– På grund av coronapandemin arrangerade EduYA och lantbrukssällskapen i Österbotten och Nyland en finlandssvensk grundkurs virtuellt förra våren. I våras var uppslutningen nere i 40 deltagare från hela Svenskfinland.
Den totala konsumtionen av ekologiska produkter har i sin tur ökat från 1 procent till 2,6 procent mellan 2009 och 2021.
– Konsumenter återfinns i alla åldersgrupper. En viktig kategori är barnfamiljer som överlag prioriterar produkternas renhet och miljövänlighet framom prissättningen. Men även pensionärer och unga män som är intresserade av matlagning har börjat köpa ekologiskt i högre grad, säger Ljungqvist.
– En del av konsumenterna väljer ekologiskt utan att bry sig om priset. Men priset på ekoprodukter är fortfarande en orsak till att man inte köper ekologiskt, tillägger Ljungqvist.
– Att produktutbudet har ökat – att det till exempel finns fler än en ekologisk ost att välja mellan – har också bidrag till det ökade intresset bland kunderna, säger Micaela Ström, ekologisk rådgivare på NSL.
Ny ekoförordning och ny programperiod i sikte
Stödnivåerna inom den ekologiska sektorn har varit oförändrade sedan den nuvarande programperioden inleddes 2015.
– Nu väntar man med spänning på vad nästa programperiod, som börjar 2023, kommer att medföra i det här avseendet, säger Micaela Ström.
En annan stor kommande förändring är den nya ekoförordning som träder i kraft redan den 1 januari 2022. Enligt den nya förordningen skulle utsädesreglerna inom ekovärlden skärpas så att det skulle ta ett år längre att producera ekologiskt utsäde i egen regi.
– Konventionellt utsäde förbjuds inte i detta skede, men det blir krångligare att få lov att använda denna typ av utsäde. Kraven på en omläggningsperiod för ekologiskt växtförökningsmaterial kommer att vara desamma som för ekologiska växtprodukter avsedda som livsmedel och foder.
Trycket på att övergå till enhetlig ekologisk produktion kan komma att öka framöver. Detta skulle komplicera tillvaron för gårdar som kombinerar ekologiska växtodlingar med konventionell djurhushållning.
– En annan förändring som diskuterats är att gårdar med ekodjur inte skulle kunna ha både ekologisk och konventionell djurinriktning samtidigt, vilket har varit möjligt när det handlat om olika djurslag. Vi får hoppas att detta inte blir verklighet, säger Micaela Ström.
– Det finns ekologiska mjölk- och svingårdar vars produkter inte tas emot av mejerier och slakterier på grund av sviktande efterfrågan. Om kravet på ekologisk djurhushållning kvarstår blir situationen ohållbar, säger Steve Nyholm.
Apropå det allt kärvare ekonomiska läget i lantbruksvärlden på grund av kraftigt stigande energi- och foderpriser påminner Nyholm om att insatserna i ekologiska produktioner är lägre än i konventionella.
– Vi köper inte konstgödsel och växtskyddsmedel. Utgifterna per hektar blir därmed mindre. Tidigare har ekosektorn inte varit så intressant för handeln. Nu har man fått upp ögonen och erbjuder bland annat ekologiska gödselmedel, säger Nyholm.
Texten är producerad i samarbete med EkoNu 3.0-projektet, som inspirerar och stöder den ekologiska produktionen och livsmedelskedjan i Svenskfinland. Bakom projektet står SLC, ÖSP, SLC Nyland och Yrkesakademin i Österbotten. Projektet finansieras med medel från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling: Europa investerar i landsbygdsområden (EJFLU) via NTM-centralerna i Nyland och Österbotten. Projektets hemsida: www.ekonu.fi.
