Elli Valtonen har i sin doktorsavhandling undersökt hurdana djurskyddsbrott som begås och hur de som anklagas för djurskyddsbrott försvarat sig i tingsrätten. Hon har utgått från 1.443 tingsrättsdomar i Fastlandsfinland från 1 januari 2020 till 20 maj 2021. Ungefär en tredjedel av fallen rörde produktionsdjur.
Råmaterialet bestod av 1.443 domar från 19 tingsrätter. I vissa domar dömdes två eller fler personer, sammanlagt 1.628 enskilda åtalade.
I 74 av fallen var samma person åtalad i två rättsprocesser, tio i tre och en person i fyra processer. Alla domar inkluderas i analysen som separata fall. Av alla domar rörde 948 med 1.137 åtalade brott främst eller enbart mot sällskapsdjur, och 480 domar med 580 åtalade rörde brott mot produktionsdjur.
Femton domar med arton åtalade rörde enbart vilda djur och exkluderas från analysen. Det slutliga materialet bestod således av totalt 1.717 fall.
Av de åklagade dömde tingsrätten 91,2 procent som skyldiga till åtminstone ett djurskyddsbrott. Brott som gällde produktionsdjur dömdes oftare som grova, och det var vanligare med ett permanent djurhållningsförbud (i 6,8 % av fallen) och att djuren omhändertogs (i 22,2 % av fallen) än i fall som gällde sällskapsdjur.
En klar majoritet av dem som åklagades för brott mot produktionsdjur var män, 79,9 procent. I fråga om brott mot sällskapsdjur var drygt hälften av de åtalade män. I fall med produktionsdjur varierade antalet djur från 1 till 36.779 per fall, medianen var 50 djur.
62 procent av de personer som åtalades för djurskyddsbrott besvarade anklagelserna med åtminstone en motivering. Den vanligaste orsaken som angavs var utmanande förhållanden, alltså resursbrist.
Svåra förhållanden
Tingsrätterna ansåg brotten mot produktionsdjur i genomsnitt vara allvarligare än brotten mot sällskapsdjur. I 31,1 procent av dessa fall dömdes den anklagade till ett ovillkorligt eller villkorligt fängelsestraff.
Brotten mot produktionsdjur pågick vanligen under en längre tid (1-4.423 dagar, medianen var 307 dagar), berörde ett större antal djur och ledde oftare till att djur dog (i 56,6 procent av fallen).
De åtalade gav oftare förklaringar till brott som riktades mot produktionsdjur.
– Största delen av de åtalade åberopade svåra omständigheter, såsom skilsmässa, stor arbetsbörda, ekonomiska problem eller utmanande väderförhållanden. Nästan hälften av dem ansåg att deras handlingar inte hade orsakat djuren skada. Mer än en tredjedel anklagade tillsynsmyndigheterna för bristande yrkesskicklighet eller oprofessionellt beteende. En del upplevde att ekonomiska skulder förhindrade dem från att upphöra med djurhållningen, berättar Valtonen i ett pressmeddelande från Helsingfors universitet.
Djurets beteende
Våldsamma djurskyddsbrott riktade sig oftare mot sällskapsdjur. De som stod åtalade för denna typ av brott erkände oftare vad de gjort och erbjöd färre förklaringar än andra åtalade i studien.
Nästan hälften av de åtalade motiverade sina handlingar med djurets beteende, till exempel att de måste skola djuret eller straffa det för oönskat beteende.
Andra motiveringar var skador, berusning, sjukdom och självförsvar. Domarna mildrade ändå ofta brottsrubriceringarna eller förkastade åtalen.
Av de brott som riktade sig mot sällskapsdjur var 12 procent sådana där förövaren skötte ett stort antal djur. Förövarna åberopade ofta svåra livssituationer och anklagade myndigheterna för förföljelse och okunskap.
Dessa åtalade hävdade också oftare än andra att djurens skötsel hade varit någon annans ansvar. De drog sig vanligen till minnes att det var partnern som borde ha skött djuren.
Tidigt ingripande
Hur de som åtalas för djurskyddsbrott motiverar sina handlingar eller bedyrar sin oskuld är enligt Valtonen av betydelse för hur vi kan ta itu med brotten och förebygga dem. Valtonen anser att det är viktigt att stärka och utveckla samarbetet mellan myndigheterna, för att kunna ta tag i problemen på ett effektivt sätt innan de orsakar stort lidande för djuren och förövarna.
– Vi får inte se mellan fingrarna om djur behandlas illa, eftersom produktionsdjur och husdjur är helt beroende av oss människor. Producenter och myndigheter måste samarbeta för att försäkra sig om att vanskötta produktionsdjur inte hålls bara för att producenten betalas stöd enligt antal djur. De som patologiskt samlar på sig djur måste få hjälp också av social- och hälsovården, så att problemet inte sköts genom att bara avlägsna tiotals hundar och katter från lägenheten om och om igen, säger Valtonen i pressutskicket.
Vad gäller djurskyddsbrott mot produktionsdjur föreslår Valtonen exempelvis tidigt stöd åt jordbrukare med finansiella eller hälsorelaterade problem.
Den engelskspråkiga avhandlingen ”Neutralisation techniques used by defendants charged with animal welfare offences in Finland” hittas genom att söka med titelns namn på: www.cambridge.org/core/publications/journals.