Inom SLC Åboland är många jordbrukare skeptiska till gips som enda alternativ i satsningen på bättre vattenvård.
– Vi baserar vår skepsis på forskningsresultat från Finland, men också från Sverige där man mer gått in för strukturkalk och också i övrigt på en bredare front försöker upprätthålla markens bördighet, säger ordföranden Mickel Nyström. Det går ofta hand i hand med minskad urlakning.
SLC Åbolands styrelse hänvisar bland annat till Ruraliainstitutets färska rapport, som drar slutsatsen att gips, enligt en gårdsvis kontroll lämpar sig att sprida på upp till hälften av åkrarna. I vissa fall kan det dock vara ogynnsamt för upp till 73 procent av åkrarna. För att kunna dra störst möjlig nytta lönar det sig enligt rapporten att rikta gipsspridningen till leråkrar med högt magnesiumvärde, där det finns brist på svavel.
Mickel Nyström har också vänt sig till projektet Greppa näringen i Sverige och frågat efter forskningsresultat och erfarenheter därifrån.
– Dessutom är vi skeptiska till att våra åkrar skulle användas som dumpningsplats för Yaras gipsavfall, säger han. Enligt rapporten som nyss nämndes här finns det även en risk för att andra näringsämnen, till exempel kalium, urlakas, när man binder fosfor med gips, säger han. Då uppstår brist på näringsämnen vilket sänker skörden.
Mickel Nyström är i alla fall mån om att framhålla att SLC Åboland inte motsätter sig finansiering av projekt som försöker minska urlakningen av framförallt fosfor.
– Absolut inte. Min egen slutsats är att gips har goda verkningar och bör beaktas, men troligt är att den bör användas i kombination med kalk för att upprätthålla näringsbalansen i jorden, säger han.