Arrendefrågor och det aktuella spannmålsläget var några behandlade huvudämnen under några fältträffar i Österbotten. Att det gäller att vara noggrann när arrendeavtal tecknas var ett huvudbudskap som förmedlades.
Omkring 40 procent av all åkermark i Finland är arrenderad mark.
– Det finns olika utmaningar kopplade till arrenderade åkrar: Ofta kan lägre skördar erhållas på sådana områden. Dessutom kan pH-värdena vara lägre och vattenhushållningen sämre, betonade Anne Antman från BSAG (Baltic Sea Action Group) på en fältträff i Kvevlax i början av juli.
Dessutom tenderar avtalstiderna att vara korta, vanligen mellan 1–5 år, vilket överlag sänker jordbrukarnas motivation att investera. Olika grundförbättringar av arrendeområden kräver en längre återbetalningstid.
Inte mindre än 90 procent av jordbrukarna anser att en lämplig arrendetid borde vara minst tio år, framgick det under Anne Antmans föredrag.
Lönar sig att komma överens skriftligen
Arrendeavtalen regleras juridiskt av jordlegolagen, som textmässigt är både gammal och svårtolkad till sin utformning. Och som också kan bjuda på överraskningar rörande uppsägnings- och hävningsvillkor.
– Så länge båda parterna är överens löper det smidigt. Men det kan bli mera omständligt om man stöter på problem som det inte har avtalats om, sade juristen Ellinor Sundqvist från Arvolex som är en nationellt utspridd byrå specialiserad på juridiska tjänster och fastighetsvärdering.
Om exempelvis ett femårigt avtal har ingåtts ansvarar arrendatorn för markområdets ursprungliga skick och betalar arrende till markägaren under hela avtalstiden.
– Det ska röra sig om större avtalsbrott för att ett arrendeavtal ska kunna hävas: till exempel misskötsel av åkerområdet eller obetalda arrenden.
– Egna hävningsgrunder kan nämnas i arrendeavtalet. Men vissa skyddsbestämmelser i Jordlegolagen kan man ändå inte avvika från.
Ellinor Sunqvist poängterar att det lönar sig för parterna att komma överens skriftligen i samband med att arrendeavtal tecknas. Till exempel kan det stipuleras om att eventuella utförda grundförbättringar, till exempel täckdikningar eller andra åtgärder, av markområdet ska medföra lägre arrenden för jordbrukarens del.
– Om arrendetiden tar slut kan arrendatorn i vissa fall ha rätt till ersättning om denne har gjort förbättringar på markområdet. Ersättningen ska motsvara markområdets värdeökning, men inte överstiga kostnaderna för de verkställda förbättringarna.
– Om arrendet har sänkts efter vidtagna åtgärder fås ingen ersättning.
Om ett arrendeområde ägs av ett dödsbo brukar situationen vara mera komplicerad juridiskt sett. Likaså kan det vara mera knepigt om en markägare säljer fastigheten trots ett befintligt arrendeavtal. Ifall den nya ägaren inte har varit medveten om arrendeavtalet har denne rätt att säga upp avtalet inom tre månader efter affären. I så fall kan ersättningskrav bli aktuellt.
Under mötet i Kvevlax kommenterade den lokala markägaren Anders Hjortman att det inför ingåendet av ett arrendeavtal är viktigt att ta upp och beakta eventuella förbättringsåtgärder som arrendatorn har i tankarna.
– Ofta ligger åkrar intill skogskanter. Behovet av att hålla upp dessa avsnitt är enligt mig en annan viktig aspekt i sammanhanget, tillade Hjortman.
Stigande gödsel- och oljepriser ett oroande inslag
Rikard Korkman från SLC höll en översikt av det aktuella spannmålsläget i samband med fältträffarna i Pörtom, Kvevlax och Bennäs.
Korkman framhöll bland annat gödselpriserna har gått i fel riktning. Och ifall trenden med stigande oljerelaterade priser skulle fortsätta skulle jordbrukarna därtill kunna tappa en tredjedel av sina företagsinkomster i värsta fall.
Den totala uppodlade spannmålsarealen har på sistone minskat med 7 procent i hela Finland och 6 procent i Österbotten.
– Jordbrukarna skulle kunna få en starkare ställning på marknaden genom utökat odlarsamarbete, betonade Korkman.
– Det gäller också att minnas att Finland står för endast 1 procent av den internationella spannmålsproduktionen och därmed inte har något inflytande på den globala prisbilden. Däremot är det möjligt att påverka skillnaderna mellan globala och inhemska spannmålspriser, tillade Korkman.
De österbottniska fältträffarna, som arrangerades av Baltic Sea Action Group, ÖSP, ProAgria Österbottens Svenska Lantbrukssällskap och Pro Agria Svenska lantbrukssällskapens förbund, inkluderade åkerbesök.
I bespisningsväg serverades både grillkorv och kaffe. Förstås fanns en hel del diskussioner och socialt umgänge också på kvällsprogrammen.