I lördags den 1 augusti upptäcktes närmare 20 rivna och döda får efter ett misstänkt vargangrepp i Eckerö på västra Åland. Redan i tisdags tre dagar senare beviljade landskapsregeringen tillstånd för skyddsjakt på två vargar som man känt till på Åland ända sedan slutet av mars i år.
– Det mest kontroversiella i sammanhanget är att det måste ske skador på tamboskap förrän man får inleda skyddsjakt. Helt galet, kommenterar Roger Gustavsson som är vikarierande jaktförvaltare vid landskapsregeringen.
Totalt 17 av 24 får som fårfarmaren och jordbrukaren Jonas Grönlund hade på ett bete vid vandringsleden Långnäs i Eckerö Kyrkby hade dödats eller måste avlivas av veterinär efter vargattacken.
Han tog över gårdsbruket i fjol med totalt 94 får i fjol och konstaterar att det både psykiskt och fysiskt var en jobbig helg medan han försökte hitta alla sina döda och skadade djur.
På söndagen hittade han ett skadat lamm som kunde räddas till livet, men ännu på onsdagen saknades fortfarande ett av fåren från betet.
– Vargen tog i första hand avelstackorna och de stora fåren, berättar han.
Eftersom det var helg hann jaktförvaltaren Roger Gustavsson inte inspektera kadavren på plats innan Jonas hade ”städat bort dem” med hjälp från Eckerö frivilliga brandkår vars ”landstigningsbåt” har en öppningsbar klaff i fören.
– Men på bilderna ser man helt klart att det är en varg som varit i farten. De rivna fåren hade enorma kliniska bett på halsen. Sådana sår kan inte göras av en hund, förklarar Gustavsson.
Hoppas på tips
Beslutet att ge Eckerö jaktvårdsförening rätt att skjuta två vargar fattades av Ålands närings- och miljöminister Jesper Josefsson på föredragning av naturvårdsintendent Maija Häggblom. Hon konstaterar att det kanske inte är helt lätt att spåra upp och skjuta vargarna när det inte finns spårsnö i naturen.
– Men tillståndet för skyddsjakt räcker till årets slut och kan förlängas om det behövs, påpekar hon.
Rätt att bedriva skyddsjakten har Eckerö jaktvårdsförenings med ordföranden Joel Karlsson som högsta ansvariga jaktledare.
– Det blir tufft att hitta vargarna. Vi är beroende av tips från allmänheten ifall någon ser vargarna och hundar brukar bli helt vilda när de känner lukten av varg, säger Karlsson som uppskattar att det finns 40–50 aktiva jägare i kommunen.
Kan finnas tre vargar
Karlsson har själv tidigare sett ett foto med två vargar på samma bild i norra Eckerö och dessutom har en ensam varg setts röra sig på annat håll i kommunen.
– Så risken finns att det är tre vargar i kommunen, men man kan ju hoppas att det inte är så.
Den ena av de två vargar som man med säkerhet känt till spårades i Sund på nordöstra Åland redan i vintras. Spillningsprover som skickats till Naturresursinstitutet Luke för analys bekräftade enligt Roger Gustavsson att det rör sig om en hane som är släkt med vargarna i sydvästra Finland.
Eckerös jägare hade redan på onsdagskvällen en första träff för att diskutera hur jakten och de villkor och krav som gäller.
– I första hand blir det tornjakt och när bockjakten inleds den 15 augusti blir det fler jägare i skogen, påpekar Joel Karlsson.
Växande vargstam
Landskapsregeringens beslut om skyddsjakt omfattar hela sex (!) A4-sidor där villkoren noggrant preciseras. Dessutom betonas att avskjutning av två ”individer” inte kan anses hota den finländska vargstammen, som enligt Naturresursinstitutets Luke beräkningar i år omfattar 51–58 vargrevir fördelade på uppskattningsvis 408–462 individer.
Sedan EU i fjol lättade på skyddet för varg har ju Finland som känt också beslutat om kvotjakt på 100 vargar under 2026.
– År 2018, när Ålands landskapsregering första gången beviljade tillstånd för skyddsjakt på varg fanns det 47 vargrevir och uppskattningsvis 185–205 individer i Finland. Vargstammen har alltså ökat betydligt sedan dess, framhåller ministern i sitt beslut om skyddsjakten.
Rovdjurssäkra stängsel övermäktigt på Åland
Där lägger han också fram detaljerade förklaringar till varför man på Ålands naturbeten i terräng inte kan kräva rovdjurssäkra stängsel utan att det förekommer luckor där rovdjuren ändå kan ta sig in när betet angränsar mot vatten eller elstängslet går över berg.
– Eftersom varg endast sporadiskt förekommer på Åland är det inte heller aktuellt att kräva att rovdjurssäkra stängsel skulle börja användas, är slutsatsen.
Enligt landskapsregeringen är det inte heller geografiskt möjligt att driva vargarna till obebodda områden eftersom att Åland är så pass litet och tätbefolkat.
– Och användning av stora vaktande herdehundar som ovtjarka eller komondor för att skydda flockarna är inte försvarligt på grund av den risk det skulle medföra för allmänheten. Inte heller användning av lamor kan ses som ett gångbart alternativ på grund av oskäligt höga kostnader för inköp och träning för de förhållandevis små fårbesättningarna på Åland, påpekar landskapsregeringen också.
Skyddsjakt trots besvär
Ändring av beslutet om skyddsjakt kan enbart sökas hos Högsta förvaltningsdomstolen, men jakten får fortsätta trots eventuella besvär såvida inte HFD beslutar något annat.
Ersättningen till fårfarmaren för de rivna fåren blir enligt Maija Häggblom en senare fråga. Tidigare har rivna får värderats enligt regelverket på fastlandet och förslaget om särskilda åländska riktlinje för ersättningarna finns tills vidare endast som ett utkast.