Det är knappast någon som avundas Sanna Marins regering som fått hantera både en global pandemi med efterföljande ekonomisk kris och ett fullskaligt krig i Europa. Den politiska basen var inte den enklaste från början, men på något sätt har regeringen lyckats klara sig genom alla kriser hittills.
Men den senaste tiden har problemen växt sig allt större. Redan tidigare märktes tydliga motsättningar mellan Centerpartiet å ena sidan och De gröna och Vänsterförbundet å andra sidan. Motsättningarna visade sig bland annat nu i höstas i den mjäkiga responsen på EU:s förslag till restaureringsförordning. Alla riksdagsutskott som nu behandlat ärendet har krävt kraftigare respons mot Bryssel än vad regeringen gjort.
Centerns ständigt sjunkande popularitetssiffror tycks nu ha fått till stånd ordentliga rytmstörningar i partiet, speciellt som det inte är många månader kvar till riksdagsvalet. Under den senaste veckan har olika politiska frågor friskt blandats ihop till en sådan drink att ingen vill smaka på den. Sametingslagen som hängt med under flera riksdagsperioder har rörts ihop med det senaste krispaketet till jordbruket och tilläggsmedel till hälsovården.
Just nu verkar det som om de värsta knutarna har löst upp sig – för tillfället åtminstone. Jordbrukarna får vänta på sina krispengar ett tag, men de verkar ändå vara på kommande. Alternativet att regeringen skulle avgå tjänar få i nuläget. Det skulle leda till en expeditionsregering som inte kan göra politiska beslut. I detta världsläge är det inget att rekommendera. Även en regering som är internt splittrad kan säkert förhandla bättre nere i Bryssel än en expeditionsregering. Det ligger många tunga frågor på bordet i EU som berör jord- och skogsbruket och som kommer behandlas under de närmaste månaderna.
Oppositionens senaste interpellation om jordbruksstödet kommer som en extra utmaning för regeringen, men må inte regeringen överlever den också.