Det har gått tio år sedan Klaus Wistbacka i Småbönders, Kronoby, gjorde en generationsväxling tillsammans med sin bror Niklas. Då kändes ett framtida liv som bonde självklart, bröderna hade planer på att successivt utveckla, utöka och modernisera den mjölkgård som föräldrarna grundat och byggt upp. Men för Klaus del fick vardagen en drastisk vändning då han några år efter övertagandet drabbades av kraftiga allergier.
Doften av sommarsötma möter en redan i dörren. Jordgubbsaromen fyller den vita livsmedelshallen som är belägen ett stenkast från Terjärv centrum. Här har det tidigare funnits en bilskola med garage och tvätthall, men nu är lokaliteterna sedan snart tre år anpassade för lemonadproduktion.
Klaus Wistbacka och Kristina Rönnlöf-Wistbacka, två av tre verksamma inom Terjärv läskedrycksfabrik, pressar jordgubbssaft som ska användas till en större leverans av lemonad som ska vara klar lagom till Valborg.
– Jordgubbslemonaden är en klar favorit, säger Klaus. Det är den som folk har tagit till sig mest.
Så är sommarmånaderna också den tid på året som lemonaden har störst åtgång. Andra smaker de använder sig av är lingon och kråkbär. Och så must till påsk och jul, men då används essens från ett anrikt företag i Örebro.
Största delen av de bär som används köps in från odlare i näromgivningen, förutom kråkbären. De har vuxit i Lappland där ett evigt sommarljus och en tidig frost bidrar till att göra kråkbären – som numera klassas som superbär – ännu nyttigare, och köps in via ett bärföretag i Korsholm.
Återupplivad läskedrycksproduktion
Klaus och Kristina driver företaget tillsammans med Mats Granholm. Det är Mats som äger hallen och Mats som först kom med idén att åter börja producera lemonad i Terjärv.
Mats farfar Roger Granholm och dennes bror Runar tillverkade nämligen läskedrycker här redan på 1950- och 60-talen, men allra först ut var Alex Forsén som grundade fabriken på 1930-talet.
Den nutida lemonadtillverkningen är en bisyssla för alla tre involverade. Kristina jobbar varannan vecka som butiksbiträde i Småbönders handelslag, Mats är bilskollärare och Klaus postudelare.
Alla veckans nätter kör Klaus runt i kommundelen Terjärv för att distribuera tidningar och brev till uppemot 900 hushåll. Ett jobb som tar hela natten i anspråk. Den effektiva utdelningstiden är 5-6 timmar, därtill kommer resor och sorteringstid.
Att det blev så här, att Klaus idag producerar lemonad i stället för mjölk och tillbringar nätterna körande 200 kilometer i sin bil beror på att livet, som man ibland brukar uttrycka det, kom emellan.
Hjärtat klappar för hembyn
Småbönders är en tvåspråkig by med cirka 300 invånare i den yttre delen av Kronoby kommun. En landremsa som kilat sig in och gränsar till de finskspråkiga kommunerna Vetil, Evijärvi och Kaustby.
– Jag har Småbönders starkt i mitt hjärta, säger Klaus. Folket här är bra och vi har en speciell sammanhållning. Alla blåser på samma eld då det verkligen gäller.
Klaus är den äldste av fyra bröder, född och uppvuxen på en bondgård. På 1970-talet hade familjen 20-25 kor. Idag finns där 34 kor och gården sköts av bröderna Dennis och Niklas. Klaus berättar att han vid arbetstoppar under sommarmånaderna brukar hjälpa till, exempelvis med att köra balar och med att ta upp gräs, så får bröderna koncentrera sig på arbetet i ladugården.
Men när mjölkgården genomgick en generationsväxling för tio år sedan såg det annorlunda ut. Då var planen den att Klaus och Niklas skulle driva gården.
Men Klaus drabbades av svåra allergier och efter fem och ett halvt år som bonde fick han läkares stränga order om att omgående avsluta verksamheten.
– Jag började få svåra utslag, berättar Klaus. Det kliade och sved och från stövelskaften nedåt var fötter och anklar eldröda.
Klaus fick stora plättar med utslag på hals och rygg. Skinnflagor lossnade, sårvätska rann och klådan sved. Ansikte och ögon var igensvullna.
Abrupt avslut
När Klaus uppsökte läkare, fick han kortison utskrivet och blev genast skickad vidare till hudpolikliniken i Karleby.
– Det första de sa var att jag måste sluta jobba med korna och allt som hade med lantbruksarbete att göra, minns Klaus. Jag hade blivit allergisk mot gummi, träfiber, kutterspån och djurhår. Och så hade jag pollenallergi.
Det var bara att lägga ner. Att det var en hälsobaserad självklarhet att han måste sluta med lantbruket betyder ändå inte att det var ett lätt beslut. Men våren 2018 – ett halvår efter sjukhusbesöket – sålde Klaus sin del åt yngste brodern Dennis som hade behörighet att arbeta som lantbrukare.
Att sluta med arbetet i ladugården gav snabbt resultat och Klaus blev fysiskt återställd.
Däremot var det yrkesmässiga nederlaget tungt att processa och acceptera, det krävde tid.
– Det var en besvikelse, säger Klaus. Jag hade satsat allt på det och levde i hoppet om att det skulle löpa och att vi skulle få bygga vidare på att utveckla gården. Fähuset var gammalt och slitet och att förnya det skulle innebära en stor satsning. Vi hade köpt mer mark och förberedde oss för att förstora. Vi hade planerat för 65 kor, men så blev det inte.
Klaus blick får ett tydligt stråk av ledsnad när han berättar om familjegården och de grusade planerna.
– Det är klart det är en sorg, allt gick i kras.
Så hur gör man då när man kraschar? När det man helhjärtat gått in för och satsat på rämnar? Hur går man vidare?
Klaus sökte jobb och fick anställning på Rani plast i Terjärv, jobbade där med att tillverka blåst sträckfilm i ett par års tid.
Rätt riktning
När Mats Granholm fick höra om att Klaus slutat som bonde ringde han upp och förklarade sin idé om att börja tillverka lemonad. Han sökte en samarbetspartner, men Klaus tände inte på förslaget.
– Vi har inga chanser att konkurrera med lemonad, minns Klaus att han svarade. Men Mats insisterade och sa: ”Vi gör det annorlunda! Vi gör lemonad av äkta bär och inte av extrakt!”
Hustrun Kristina tyckte däremot att det var en riktigt bra idé och inget att fundera på: ”Det är klart att vi ska börja!”
Trion beslöt sig för att prova. Inredde hallen, skaffade rätt utrustning och informerade sig om allt från ansökan av startbidrag till de lagar, hygienregler och bestämmelser som finns för lemonadproduktion.
– Det kräver mycket jobb att etablera sig, säger Klaus. Men det känns som att vi går åt rätt håll. Vi försöker samarbeta med lokala aktörer och har avtal med vissa butiker inom KPO som är vår största kund. Dit går omkring hälften av produktionen.
Många kunder beställer också lemonad med egen etikett. Det kan röra sig om bärföretagare och odlare som vill ha lemonad av egna produkter eller om privatpersoner som ibland önskar något extra till specialevenemang som bröllop och jubileum.
Drömmen finns förstås hos Klaus, Mats och Kristina att utveckla och expandera. Att kanske en dag kunna producera så pass mycket att läskedrycksfabriken bär sig som en huvudsaklig brödföda. Men dit är det ännu en bra bit. Och att vara egenföretagare med en nystartad verksamhet har inte varit lätt anno 2020.
– Det har varit gott om bakslag nu, konstaterar Klaus. Utvecklingen av lemonadfabriken har inte varit lika stor som vi menat. I fjol producerade vi 10.000 liter lemonad, vilket ändå var mera än året innan.
– På grund av pandemin har vi inte kunnat visa upp våra produkter varken på marknader eller ha försäljningspunkter utanför supermarketar, fortsätter han. Allt dylikt som bidrar till mer försäljning har varit borta under det senaste året. Men nu verkar det se lite ljusare ut, så nu hoppas vi att det snart vänder.
