SLC och MTK vill ha en årlig tilläggsfinansiering på 334 miljoner euro till klimatarbetet. Dessutom vill man att pengarna ska frigöras från budgetramen och sättas in en fond som skulle grundas för ändamålet.
Det var stor uppslutning från producenthåll då SLC och MTK uppvaktade regeringen inför budgetrian på Ständerhuset i Helsingfors. Klimatarbetet och den koldioxid jord- och skogsbruket har potential att binda var i fokus och producentorganisationerna vill helt enkelt att de klimatvägkartor de lanserat ska förverkligas.
Men det kan jordbrukarna inte göra enbart med egna resurser och mycket av klimatarbetet riskerar också att tära på branschens lönsamhet, åtminstone tillfälligt.
– Vi vet att jord- och skogsbruket är de enda sektorer som kan binda koldioxid. Vi har tillsammans med forskningen tagit fram mycket trovärdiga klimatvägkartor för jord- och skogsbruket – klimatvägkartor som är praktiskt genomförbara så att vi kan fortsätta att sköta vårt huvuduppdrag – att hållbart producera mat och träprodukter samtidigt som vi gör mera för klimatet. Klimatvägkartorna visar både vägen, metoderna och prislappen, säger SLC:s förbundsordförande Mats Nylund då han håller ett anförande vid tillfället.
Vidare framhöll Nylund de tre punkter som är centrala för de gröna näringarna och för att man ska nå klimatmålen. De är ett lönsamt jordbruk, finansiering för de klimatåtgärder som omfattas av klimatvägkartorna samt satsningar på forskning, utveckling och innovation.
Av de nämnda 334 miljonerna som årlig tilläggsfinansiering skulle 150 miljoner gå till jordbruket och 184 miljoner till skogen.
Ministrar från alla partier förutom ett
Producenterna togs vid Ständerhuset emot av ministrar från samtliga regeringspartier förutom Vänsterförbundet. De grönas partiordförande, inrikesminister Maria Ohisalo var först ut.
– Tack för att ni gjort ett aktivt arbete med att ta fram olika modeller för vad ni kan göra för klimatet. Inom er sektor görs mycket arbete för klimatet redan och många bönder gör det här på egen bekostnad. Sektorn som helhet har ändå inte klarat av att minska sina utsläpp.
Enligt Ohisalo tänker regeringen, odlarna och De gröna ofta på saker på samma sätt, trots att man i offentlighetens ljus ofta fokuserar på konflikterna.
– Politikerna har ansvar för att jordbruksstöden är förnuftiga och politiken som helhet. CAP-reformen är för oss en möjlighet till att bevisa det.
Jord- och skogsbruksminister Jari Leppä (C) var mycket tydlig med en att han inte kommer att acceptera att det i samband med de kommande budgetförhandlingarna läggs ytterligare skatter, avgifter eller pålagor på jordbruket.
– Det är fullständigt oacceptabelt, det anser jag och det anser Centern, säger han.
Vidare berättade Leppä att han kommer att samla handeln, livsmedelsindustrin och producenterna till så kallade runda-bords-diskussioner inom kort eftersom läget inom framför allt producentledet nu är särskilt pressat.
Socialdemokratiska kommunikationsministern Timo Harakka utlovade satsningar på biogas.
– Det är förnuftigt att satsa på biogas, det är en gärning bland annat för bonden, för klimatet och för Östersjön, sade han.
Växande skog och kolbindning går hand i hand
Thomas Blomqvist (Sfp), minister för nordiskt samarbete och jämställdhet, konstaterar att det är viktigt med en inhemsk matproduktion och lyfter också försörjningsberedskapen som någonting som är värt att upprätthålla.
Blomqvist var också en av få ministrar på plats som lyfte upp skogens roll i kampen mot klimatförändringen.
– Det finns ett klart samband mellan växande och välskött skog och kolbindning, konstaterar han.
MTK:s ordförande Juha Marttila uppskattade vid tillfället att de finländska jordbrukarnas utsläppsminskning de facto kunde vara 2,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter i stället för 1 miljon ton.
– Många bönder upplever det som orättvist att inte den koldioxid som binds av de växter som växer på åkern noteras nästan alls i kalkylerna, säger Marttila.
Riksdagsledamöterna Anders Norrback (Sfp) och Peter Östman (KD) fanns också på plats vid Ständerhuset.
– Man kan fråga sig vad jordbrukets roll ska vara i framtiden. Naturbruket, de gröna näringarna, är de enda som kan binda koldioxid och det bör rimligtvis vara utgångsläget. Glöm inte bort fotosyntesen. Jordbrukarna kan ändå inte ensamma finansiera allt som måste göras, det är inte rättvist och det är inte heller möjligt i dagens jordbruk där lönsamheten är oerhört pressad, säger Norrback.
– Vid tillfället här i dag verkar det finnas stor enighet, men tyvärr är det ändå många som glömmer bort jordbrukaren. En rapport från Luke berättade nyligen att jordbrukarens timlön är 5,40 euro och det är dessutom fråga om en väldigt kapitalkrävande bransch. Omställningen till klimatvänligare lösningar kommer att vara krävande och kan inte bekostas av enbart jordbrukarna. Upp till kamp för bonden, säger Östman.
Jordbruket är mångfacetterat
De nyländska bondehövdingarna, SLC Nylands Thomas Antas och MTK-Uusimaas Aleksis Kyrö, fanns också på plats vid Ständerhuset.
– Det är nästan naivt att räkna upp enskilda saker i och med att jordbruket är så mångfacetterat. Allt hänger ihop. Men om man nu ska räkna upp en grej som är positiv, som kunde göra någonting reellt i kampen mot klimatförändringen och som nämnts här i dag så är det biogasen. Om vi vill slippa ettåriga grödor så är vallen det enda realistiska alternativet, men då måste det finnas en marknad, biogasen kunde vara den marknaden, säger han.
Hans kollega från MTK-Uusimaa och Orimattila håller med.
– Jordbruket är både mångsidigt och komplext. En knäckfråga för oss här i Nyland är hur man får lerjordar att binda kol. Svaret på den frågan är kanske igen vallen. Betande djur är också bra för kolbindningen och förstås mångfalden.
Antas och Kyrö påpekar också att informationsbristen och kanske framför allt att få människor att ta till sig ny kunskap är en stor utmaning i dag, både när det producenter och konsumenter.
– Konsumenten behöver inte kunna precis allt, men ändå känna till grunderna och framför allt hur saker och ting hänger ihop, säger de.
