Man kan säga att avbytarsystemet är det som väcker mest diskussion under anförandet av Antti Huhtamäki på SLC:s fullmäktigemöte under veckan. Antti Huhtamäki är direktör för kund-, välmående- och ersättningstjänster vid Lantbruksföretagarnas Pensionsanstalt, LPA.
Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt är i dag en så gott som heltäckande försäkringskoncern. Utöver sin arbetspension får jordbrukarna sjukdagpenning samt ersättning för olycksfall i arbetet och vid yrkessjukdomar. Man kan också försäkra sig mot olycksfall på fritiden.
LPA beviljar arbetspension och ordnar även med rehabilitering och grupplivsförsäkring samt tjänster för välmående som avbytarservice, råd om skydd och säkerhet och företagshälsovård samt arbetshälsotjänster.
De förmåner som LPA kan erbjuda jordbrukarna baserar sig på den så kallade LFÖPL-inkomsten. Förkortningen står för ”LantbruksFÖretagarnas PensionsförsäkringsLag.
Det här påminner Antti Huhtamäki om i sitt anförande till SLC:s fullmäktige.
Den genomsnittliga årliga arbetsinkomsten inom Lantbruksföretagarnas pensionsförsäkringslag är 21.000 euro. Förutom de 54.000 gårdarna, varav cirka 3.000 är skogsbrukare, har LPA också kunder bland renskötarna och fiskarena samt vetenskapsmän och stipendiater. Det är således totalt 110.000 försäkringstagare som försäkrats inom LPA, och av dem har cirka 70.000 också olycksfallsförsäkring.
Kunderna har sitt personliga LPA-ombud, de är sammanlagt 35 med 5 som betjänar de svenska kunderna.
LPA:s inkomster av försäkringspremierna steg tidigare, men sedan 2014 har de börjat minska och den utvecklingen väntas fortsätta. Den är nu sammanlagt cirka 180 miljoner euro och väntas minska till cirka 150 miljoner 2025.
Statens andel av finansieringen har ökat i samma takt, den är nu uppe i cirka 1.000 miljoner euro årligen.
Alternativ finns till avträdelsestöd
Däremot minskar finansieringen av avträdelsestödet. Man kan inte längre få stödet, men det utbetalas till dem som är med sedan tidigare i systemet, i praktiken till slutet av 2020-talet. Förvärvarens förbindelser fortsätter att gälla så länge stödmottagaren får betalt, alltid i minst 5 år.
Det finns i alla fall alternativ också i dag. Till exempel kan man få partiell förtida ålderspension om man fyllt 61 år. För dem som är födda 1964 eller senare blir gränsen 62 år.
– I det här systemet kan man få 25 eller 50 procent av den intjänade arbetspensionen. Samtidigt kan man fortsätta arbeta och pensionen kan tjänas in på normalt sätt.
Enligt Antti Huhtamäki är det här systemet mycket populärt bland jordbrukarna.
– I fjol var det fler än 500 personer som valde det alternativet, säger han.
Åtminstone delvis kan det ersätta avträdelsestödet.
Ett annat alternativ är invalidpension på lindrigare grunder för dem som fyllt 60. Det gäller i övrigt också arbetslivspension.
Enligt Antti Huhtamäki ska man inte räkna med att fler alternativ dyker upp ännu under nästa år. På EU-nivå har man diskuterat olika alternativ, men det tar antagligen tid innan något konkret händer.
Avbytarservicen inför förnyelse
LPA har också hand om avbytarservicen och när det gäller den, så har LPA avtal med dryga 40-talet kommuner i Finland.
En förnyelse av avbytarservicen har länge varit aktuell. Det finns även en skrivning i regeringsprogrammet där det heter att avbytarlagen ska revideras.
– Vi har jobbat med det här väldigt länge, men arbetet har stampat på stället bland annat av den orsaken att avbytarservicen tidigare kopplades ihop med beredningen av landskapsreformen, säger Antti Huhtamäki.
Han tillägger att det inte är lätt att förnya systemet, fastän en förbättring måste verkställas.
– Ifall det inte går att ändra systemet lagstiftningsvägen, måste vi försöka omorganisera verksamheten på annat sätt, säger han.
LPA har inlett diskussioner för att bilda 10-15 större avbytarenheter med målet att en enhet kan leverera mellan 40.000 och 50.000 avbytardagar i året.
– Jag hoppas det också skulle leda till bättre service för bönderna, säger Antti Huhtamäki vidare.
Ta hand om bonden ett uppmärksammat projekt
Ett uppmärksammat projekt inom LPA är projektet ta hand om bonden, som började 2017.
– Det började komma fram allt fler exempel på att många på landsbygden inte mådde bra.
Bland orsakerna återfanns dålig ekonomi, stress, depression och överansträngning.
Så blev responsen också väldigt stor på kort tid. Projektet täcker hela landet och det finns nu 7 landskapsvisa projekt för jordbrukarnas välmående.
– Vi har satsat på förebyggande arbete inom projektet, i praktiken tidigt ingripande.
Finansieringen är tryggad till slutet av 2020, men målet är att systemet ska bli permanent.
De sociala tjänsterna är den klart viktigaste delen. Tidigare handlade det mer om ekonomiska tjänster, men de har styrts allt mer över till Råd2020.
Företagshälsovården släpar efter
När det gäller företagshälsovården så är inte anslutningsgraden tillfredsställande, säger Antti Huhtamäki bestämt.
Nu är anslutningsgraden kring 33,2 procent, vilket är allt för lite, men därtill kommer ytterligare att den sjunkit med 1 procent per år.
För tio år sedan var anslutningsgraden över 40 procent.
– Vi har nu startat ett pilotprojekt i Egentliga Finland, Mellersta Österbotten och Norra Savolax för att hitta de bästa serviceproducenterna i regionerna. Projektet slutar nästa år och vi försöker då få till stånd ett nytt projekt som omfattar hela landet.
Antti Huhtamäki påminner om att jordbrukarna själva kan välja med vem de vill ingå avtal om företagshälsovård.
Fler skogsägare borde vara med
I debatten anser Mats Nylund att fler skogsägare borde vara pensionsförsäkrade i LPA. Det är obligatoriskt för dem som har över 5 så kallade LFÖPL-hektar, det vill säga 50 hektar i södra, 75 hektar i mellersta och 100 hektar skog i norra Finland och om arbetsinkomsten är minst 3.900 euro per år.
– Det är också en bra och förmånlig investering i pensionsåldern, eftersom man betalar bara 13 procent i premie upp till en årsinkomst på 27.000 euro.
Antti Huhtamäki håller med om att skogsägarna borde vara fler.
– Vi hade en telefonkampanj i fjol där vi lyckades försäkra 25 procent av de tillfrågade.
Avbytarfrågan engagerar
Mats Nylund vädjar också till jordbrukarkåren att förhålla sig positivt till en nyorganisering av avbytarsystemet.
– När vi tidigare har ändrat på strukturerna var många skeptiska, men åtminstone när det gäller avbytarverksamheten i Österbotten har vi varit glada i efterhand. Det är viktigt att vi tar en aktiv roll på SLC:s område och söker det goda.
SLC Nylands verksamhetsledare Bjarne Westerlund hänvisar till en färsk enkät om avbytarservicen i södra Finland som SLC Nyland låtit utföra tillsammans med MTK.
Resultaten är rätt nedslående för avbytarenheterna i Salo på jumboplatsen och i Lovisa som får nästsämsta vitsordet. Avbytarenheten i Salo används av husdjursbönderna i både Nyland och Åboland.
Kritiken som kom fram i enkäten avfärdades emellertid, åtminstone i Salo.
– Bland problemen finns bristen på avbytare, och det drabbar särskilt tillgången till vikarie, säger Bjarne Westerlund. Vad kan vi göra för att förbättra situationen?
Antti Huhtamäki anser att man bör sträva efter större enheter som kan producera flera avbytardagar per år.
– Då är det också lättare att hitta lämpliga avbytare för de enskilda gårdarna, säger han.
Tommy Ehrs påpekar att det finns problem med att nyrekrytera avbytare.
– Genomsnittsåldern stiger, säger han. Avbytarförvaltningen borde aktivera sig och ta kontakt med lantbruksutbildningarna.
Jonas Laxåback frågar om det finns en möjlighet att inkludera Åland i avbytarsystemet på fastlandet, bland annat för att villkoren har blivit allt svårare i öriket.
Antti Huhtamäkis bedömning är att det är en fråga som måste avgöras politiskt mellan Åland och Finland.
– Det kunde vara möjligt, men troligtvis måste Ålands lagting komma med ett initiativ i frågan.
Vad är nyttan med företagshälsovården?
Christer Finne frågar vad som är nyttan med företagshälsovården.
– Servicenivån var tidigare bra och nyttig, men den har minskat bland annat efter att vår lokala enhet har slagits ihop med andra, säger han. Nu är vår ända kontakt närmast räkningen. Vad är nyttan egentligen?
Den egentliga avsikten är att förbättra de hälsomässiga förhållandena på arbetsplatsen, får han till svar. Men någon inom företagshälsovården borde specialisera sig på landsbygdsnäringarna.
Antti Huhtamäki medger att frågan inte är lätt.
– Jag har inget enkelt svar heller, säger han. Men den nyttan har man i alla fall att man får 20 procent i rabatt på olycksfallsförsäkringspremien.