Som politiker får jag allt oftare höra av familjer och unga som skulle vilja flytta ut på landsbygden. Man drömmer om att jobba på distans och samtidigt bo tryggt, på en plats där man känner gemenskap och där naturen finns nära.
Ofta ställer ändå utmaningar med att få banklån till det. Bankerna granskar förstås riskerna vid bostadsköp noggrant, och i en tid då många unga har visstidsavtal kan det vara svårt att få lån. Speciellt om man vill köpa bostad på landsbygden.
Det här begränsar människors möjligheter att välja var de vill bo.
Det som förvånar mig är att vårt samhälle på många sätt stöder boende i städer, medan landsbygden och mindre orter tvingas klara sig själva.
De största städerna har avtal med staten om hur markanvändning, trafik och infrastruktur ska utvecklas. Genom dessa avtal får man finansiering för att utveckla sina områden.
Likaså styrs en stor del av de offentliga medlen till att stödja höghusbyggande i städerna. I dag står flera av dessa lägenheter tomma, bland annat då det byggts för många små bostäder som inte motsvarar efterfrågan.
I de utmanande ekonomiska tider vi har är det inte realistiskt att tänka sig att Finland skulle ta efter t.ex. Norge här det gäller stöd för att främja boende utanför städerna.
Men jag tycker ändå att vi borde stanna upp och fundera på vad som kan göras för att främja boende också i glesbygden – speciellt när indirekta stöd till de största stadsregionerna finns.
Därför föreslår jag att man i samband med nästa regeringsförhandlingar kommer överens om ett åtgärdsprogram för att främja boende på landsbygden, i skärgården och på mindre orter. Vi måste kunna tala om förutsättningarna för att bo i hela landet. Att hela Finland hålls bebott är i högsta grad också en fråga om vår beredskap.
När urbaniseringen är så stark som den är i Finland krävs nya åtgärder för att stärka möjligheterna att leva också på landsbygden. Människor behöver kunna välja. Och att bo på landsbygden ska också vara ett realistiskt alternativ.
Henrik Wickström
Riksdagsledamot, SFP
Ingå