Åländska Louise Karlsson, 74, har själv skrivit historia under SLC:s 75-åriga historia. För 24 år sedan var hon var nämligen den första kvinnan att ta plats i förbundets styrelse.
– Fast det var nog mera omgivningen än jag själv som tyckte att det var något speciellt med den saken, kommenterar Louise Karlsson.
Inte heller SLC:s övriga styrelsemedlemmar verkade fästa någon större uppmärksamhet vid att hon då blev den första kvinnan i det väldigt mansdominerade förbundets styrelse.
– Det var mest som hej på dig! Det här kommer du nog att klara! Det var bara stöd för hela slanten, berättar Louise.
När hon kom in i centralstyrelsen var det bara två år sedan Finland och även självstyrda Åland efter sin egen folkomröstning beslutat att gå med i Europeiska Gemenskapen EG, som sedan byte namn till EU, Europeiska Unionen.
EU-frågor hängde kvar
Inför EG-inträdet hade Göran Helling som ordförande för Ålands Producentförbund skött det mesta av förhandlingarna för det åländska jordbrukets del. Men ännu länge efter att det finländska EU-medlemskapet trätt i kraft ”släpade många frågor kvar”.
– Oron var stor hur det finländska jordbruket skulle klara den nya situationen. Vilka grödor skulle det löna sig att odla? Hur många jordbruk skulle försvinna eller i värsta fall gå i konkurs och hur skulle de jordbrukare som inte längre behövdes klara sin försörjning, nämner Louise som exempel på frågor som bekymrade jordbrukare och inte minst producentrörelsens ledare ställde sig.
En direkt följd av EU-medlemskapet var att Finland skulle delas in i olika stödzoner. Där blev det förstås också i SLC:s styrelse dragkamp mellan regionerna samt skilda produktionsinriktningars intressen och kommande förutsättningar.
– Vi styrelsemedlemmar matades med massor av siffror om hur skördarnas storlek skiljer sig i olika delar av vårt land. Det kunde vara hårda diskussioner, men de baserades alltid på kunskap och bra argument. Så när vi lämnade styrelserummet fanns det inget groll mellan oss styrelsemedlemmar. Och dåvarande ordföranden Ola Rosendahl var mycket skicklig på ett sätt som kanske inte märktes så bra just då.
Louise Karlsson erkänner att det inte alla gånger var lätt att hävda Ålands och skärgårdens intressen och att hitta ”en medelväg”.
– Men verksamhetsledaren Tage Ginström från Kimitoön var väldigt insatt just i skärgårdsfrågor. Utan honom skulle resultatet inte ha blivit så bra som det sedan blev för Åland och de åboländska skärgårdskommunerna.
Prisad som Ålands bästa miljögård
Hemma på Åland drev Louise tillsammans med maken Bror-Erik Karlsson hans släktgård Seffers i Jomala Ytterby som en mjölkgård ända till generationsskiftet 2005. När sonen Tommy tog över gården efter utbildning till lantmästare i Sverige behöll han korna några år innan han gick över till växtodling.
Både Louise och Bror-Erik var tidigt intresserade av miljöfrågor och 1991 fick de exempelvis landskapsregeringens och ÅPF:s pris som Årets miljögård på Åland.
– I mitten på 80-talet satsade vi på gödselbassäng och skaffade sedan också en gödseltank med nermyllningsaggregat. Det ena gav det andra, kommenterar hon blygsamt.
Desto mera vill hon lyfta fram och betona det frivilliga miljöprogram med många punkter som SLC tog fram redan före Finlands medlemskap i EU.
– Förbundet fick ingen riktig erkänsla för det, men när EU flera år senare kom med sina miljökrav var det bara att fortsätta med programmet som redan fanns!
Tillsammans med Berit Häggblom från mjölkgården Södergårds i Jomala Ulfsby var Louise också tidigt på barrikaderna för att säga nej till GMO-modifierade produkter.
– Vi fick tillsammans uppdraget att göra en redogörelse om GMO och det gjorde vi med nej till allt!
Hemläxa från SLC-kurs om jämställdhet
Louise Karlsson har alltid varit en person med åsikter och hon har också vågat säga vad hon tycker. De första närmare kontakterna med SLC fick hon efter att som medlem i den åländska semesternämnden för lantbrukare ha föreslagits till medlem i SLC:s socialpolitiska utskott.
Tillsammans med väninnan och bondmoran Anne-Marie Karlsson anmälde sig Louise då också till en lantbrukspolitisk kurs som SLC ordnade för kvinnor.
– Som hemläxa från kursen fick jag uppdraget att på Jomala lokalavdelnings nästa möte höra efter hur många av de närvarande som hade frågat om deras fruar ville komma med på mötet. Gubbarna skruvade besvärat på sig i bänkarna och erkände till slut att det hade nog ingen gjort och att det aldrig varit förr hade varit två kvinnor på deras möten.
För Louise som var och fortfarande är en stark förespråkare av det traditionella familjejordbruket var det förstås helt galet att jordbrukarkvinnorna inte alls var involverade i beslutsprocesserna.
En av hennes teser är att den bästa garantin för att produktionsdjur tas om hand på ett bra sätt är att inte ha fler mjölkkor än man kommer ihåg namnet på.
– Och i den mån det förekommer vanvård av djur beror det nästan alltid på djurens ägare av olika anledningar inte själva mår bra. Därför klarar de inte av sina djur och vågar inte heller be om hjälp. Men alltid när det dyker upp fall av vanvård blir djurägaren uthängd å det allra värsta. Djuren tas om hand eller måste i värsta fall avlivas, men för den stackars djurägaren finns ingen hjälp!
”Lilla pojken Mats” med stor potential
Sedan Louise under sin ordförandeperiod i ÅPF ”gett järnet” och betat av de frågor hon ville driva trappade hon ner med många positiva minnen.
– Vi ordnade flera stora evenemang som exempelvis SLC-kongressen på Åland 1998. Och som föreläsare på de åländska lanthusmorsdagarna i Godby med flera hundra deltagare hade superkända svenska opinionsbildaren och sedermera EU-parlamentarikern Marit Paulsen som kom med privatflyg till Åland.
– Hon gick fram som en bulldozer, men det var lärorikt och underhållande.
Med sitt perspektiv från Ola Rosendahls tid på 90-talet via Holger Falck till nuvarande SLC-ordföranden Mats Nylund följer Louise Karlsson som pensionär fortfarande det som händer inom SLC.
– Jag minns när Mats kom in i fullmäktige. Då tyckte man att han var en liten pojke med stor potential att driva sina österbottniska frågor, skrattar SLC-pionjären Louise Karlsson.
