I många år försökte ÖSP och SLC bromsa strukturomvandlingen inom jordbruket. Men när de flesta andra ville annorlunda var det svårt att bibehålla det traditionella familjejordbruket. Det säger Stefan Thölix, som blickar tillbaka på sin mycket aktiva tid inom producentrörelsen.
För två år sedan avslutade Stefan Thölix, ekologisk spannmålsodlare och aktiv skogsägare från Tölby i Korsholm, sin gedigna karriär som förtroendevald huvudsakligen inom SLC. En karriär som inleddes 1995 när han som ordförande för Korsholms södra lokalavdelning av ÖSP höll sitt första linjetal.
– När jag läser det talet och minns tillbaka så är de linjedragningar som var aktuella då giltiga än i dag, över 25 år senare, säger han.
Något som präglade det talet var EU-inträdet som på kort tid bidragit till sjunkande producentpriser för i stort sett alla jordbrukets sektorer. I kombination med höga kostnader och sjunkande produktpriser, var situationen synnerligen svår, vilket påminner mycket om läget som jordbruket befinner sig i nu.
– Något som vi då arbetade hårt för från ÖSP och SLC var att få balans mellan produktion och inhemsk efterfrågan och att få ekonomisk realism i investeringarna. Och därför var vi också starkt emot en snabb strukturomvandling och många upplevde oss som en bromskloss i maskineriet, säger Thölix och minns tillbaka.
Tidigt ute med samarbete
Det fanns också andra orsaker till att den finlandssvenska producentorganisationen ville ha en behärskad strukturomvandling för sina medlemmar. Enligt Thölix kunde nysatsningar kanaliseras genom gemensamma projekt i högre grad på SLC:s område för att samarbetet var mera utpräglat.
– Ett väldigt stort antal av husdjursgårdarna som investerade då hade flera delägare och kunde därmed dela på finansieringen och arbetsbördan. Gårdarna på våra områden var litet av pionjärer på den tiden jämfört med övriga Finland.
SLC hade därmed fokus på att bibehålla familjejordbruket, men i och med att de flesta andra aktörer inom livsmedelsproduktionen ville annat gick det inte att stå emot den utvecklingen.
– Statsmakten ville ha höga tak på investeringsstöden samtidigt som finansiärer, förädlingsindustri och handel också ville se stora enheter. Vi gav inte upp, men resultaten för ett bibehållet familjejordbruk blev nog magra med facit på hand för motståndet var för starkt, konstaterar han.
Thölix ser inte enbart negativt på strukturomvandlingen som skett. Större enheter kan skötas rationellare genom att effektivare arbete och kapitalhantering.
– Men däremot blir driften känsligare, menar han.
Just handeln har enligt Thölix drivit hårt på strukturomvandlingen och vill att den ska fortsätta och till och med påskyndas. Det vill man för att stora enheter producerar till ett lägre pris, vilket betjänar just handeln.
– Förädlingsindustrin har tvingats spela med och det har inte varit så lyckat. Som jag ser det borde vi i Finland försökt bibehålla mindre enheter och skapat starkare brand och kvalitetsmedvetenhet som hade gjort att vi kanske skulle ligga prismässigt bättre till.
Viktigt med många medlemmar
För SLC har det också varit viktigt att så många jordbrukare som möjligt fortsätter inom yrket. En krympande medlemskår blir automatiskt svagare när det gäller inflytande.
– En organisation behöver sina medlemmar och det är lika viktigt fortfarande. Dessutom har utvecklingen bidragit till att medlemsgårdarna blivit mer specialiserade och diversifierade, vilket också påverkar den gemensamma intressebevakningen.
Men trots att antalet jordbrukare och gårdar fortsätter minska har inte behovet av en enad bondekår försvunnit enligt Thölix. Tvärtom ökar betydelsen av en gemensam front när kåren minskar.
– Vi har fortfarande utmaningar inom till exempel beskattning och markrättsfrågor. Och EU-politiken behöver alltid bevakning och nuvarande samhällsdebatt mot jord- och skogsbruket visar hur viktigt det är med en medlemsorganisation som för fram våra frågor, säger han.
Har SLC och landskapsförbunden lyckats anpassa sig till förändringen hittills?
– Jo, det tycker jag. Vi har i dag starkare utskott med förtroendevalda som har god specifik branschkännedom. Jag tycker att vi har sammanjämkat olika inriktningar på ett bra sätt och kan svara mot ett fält som är mera specialiserat, säger Thölix.
En del framgångar
Mycket av intressebevakningen som sker syns inte utåt. Därför är det också svårt för den enskilde medlemmen att se alla resultat. Men Thölix lyfter några konkreta frågor där SLC och MTK lyckats väl.
– Att vi i dag har ett fungerande avbytarsystem är något som vi jobbat hårt för. Det är ett system som inte är vanligt på andra håll i Europa. Sedan på stödsidan tycker jag vi nått framgångar i miljöstödet och LFA-stödet. Vi ska komma ihåg att stödsystemet fortfarande innebär en grundtrygghet för många, säger han.
En besvärlig diskussion som förs i dag inom producentrörelsen är den mellan aktiv och passiv odling. Thölix ser det som självklart att aktiva jordbrukare ska gynnas, men här finns också utmaningar med ökande produktion.
– Aktiv odling får inte innebära att det blir överproduktion eftersom det – utan lönsam export – leder till att producentpriserna sjunker. Vi måste hitta stödmodeller som inte rubbar balansen i produktionen så att vi inte producerar livsmedel till vilket pris som helst. Det är en mycket skadlig attityd, anser Thölix.
Skogen ett tyngdpunktsområde
Thölix var invald i SLC:s fullmäktige 1998-1999 och blev efter det invald i styrelsen 2000-2003. Därefter fungerade han som ordförande för SLC:s fullmäktige i hela tretton år mellan 2005 och 2017.
Ett annat tungt förtroendeuppdrag var när han var med i MTK:s skogsdirektion 2008-2017. Under den tiden var han också ordförande för tidigare Kustens skogscentral 2010-2015.
– Skogsfrågor blev ett av mina tyngdpunktsområden under mina avslutande år som aktiv. Just samarbetet med MTK tycker jag har fungerat ypperligt.
Något han tycker SLC lyckats väl med är att bevaka medlemmarnas intresse gällande jaktfrågor och i den pågående klimatdebatten. Även när det gäller utbyggnaden av vindkraft har SLC haft en betydande roll.
Det var SLC som implementerade den svenska modellen med att alla skogsägare inom vindupptagningsområdet ska få ersättning.
– I början försökte nästan alla bolag köra över markägarna, men här jobbade vi hårt för att alla markägare som berörs ska gynnas. Och i dag tillämpar nästan alla bolag den ersättningsmodell vi förde fram.
– Också i jakt- och viltfrågor har vi också vunnit gehör, men efter att vargen blev en del av problematiken har det försvårats, säger han.
Thölix avslutade sitt sista förtroendeuppdrag som ordförande för SLC:s skogsutskott som han hade under åren 2006-2019. På frågan vad arbetet som förtroendevald givit honom, svarar han så här:
– Det som varit mest givande för mig har varit att se att det genom samarbete går att lösa olika typer av problem och få till stånd sådant som är viktigt för en själv och de man representerar. Utöver det har jag fått många vänner och fått samarbeta med många olika personer. Engagemanget har varit mycket givande och lärorikt.
