– Man betraktar ofta kulturspannmål som något väldigt nischat, men dessa grödor har egenskaper som borde kunna göra dem intressanta för odling på fler gårdar än i dag, säger Tove Ortman som vid SLU disputerat med sin avhandling ”New potential in old varieties : Using landrace cereal to meet food production challenges”.
Tove Ortman har studerat kulturspannmål i fältförsök och intervjuat lantbrukare och andra som använder dessa äldre sorter av grödor.
– Det finns ett speciellt intresse för kulturspannmålen bland ekologiska lantbrukare, bagare och konsumenter. Vi har sett att de gamla sorterna har egenskaper som gör dem intressanta för odling på marginella odlingsmarker och i ekologiska odlingssystem, säger hon.
Tove Ortman och hennes medarbetare har bland annat jämfört kulturspannmål av vårvete med moderna vetesorter, i ekologisk odling.
– Kulturvetet gav lika höga skördar som de moderna ekologiska sorterna när vi gav grödorna väldigt låga nivåer av gödsel. Kultursorterna gav också högre halmskörd. Dessutom har vi sett att de två äldsta sorterna i våra försök, Dala lantvete och Ölands lantvete, konkurrerar väldigt bra med ogräs.
Hon menar att kulturspannmålen öppnar möjligheter till mer odling av spannmål på marker utanför de bördiga slättbygderna.
– De passar vissa typer av gårdar och det finns flera exempel på lyckade lantbruksföretag som odlar kulturspannmål. De kan bidra till att utöka arealerna som går att använda till spannmålsodling.
Ett tvärvetenskapligt projekt
Tove Ortmans doktorandprojekt är en del av ett större forskningsprojekt som SLU Centrum för biologisk mångfald leder: Historiska sädesslag i framtidens mat.
– Det är ett från-jord-till-bord-projekt där jag och min handledare forskar om spannmålens agronomiska egenskaper och lantbrukarnas intressen. Andra forskare i det större projektet tittar på kulturspannmålens näringsinnehåll, smak, och konsumentintresset. Vi har skickat vidare skörden från mina fältförsök för näringsanalyser och smaktester hos de andra forskarna, säger hon.
På projektmötena har deltagarna passat på att provsmaka gröt, tunnbröd, knäckebröd och kakor gjorda på mjöl från kulturspannmål tillsammans.
Tove poängterar att kulturspannmålen i första hand är intressanta för lantbrukare som vill få ut andra värden från grödan, än en så hög skörd som möjligt.
I intervjuer med lantbrukare som redan använder de gamla sorterna har hon kartlagt hur de byter utsäde och kunskaper med varandra.
– Lantbrukarnas erfarenheter och rekommendationer stämmer bra överens med det vi sett i vår forskning. Att man inte ska ge kulturspannmålet för mycket gödsel till exempel.
Frisk utsäde en utmaning
Det är ett problem att växtsjukdomar lätt sprider sig via utsädet. Eftersom det oftast handlar om ekologiskt utsäde får fröna inte skyddas mot sjukdomar genom betning.
– Kan vi lösa det problemet, och hålla utsädet friskt, tror jag att kulturspannmålen har stor potential att utvecklas vidare, kanske med hjälp av växtförädling som bygger på kunskaperna och växtmaterialet som finns hos nätverket av lantbrukare som använder dessa spannmål i dag.
Kulturspannmål karaktäriseras av att de har hög genetisk variation. De är med andra ord inte enhetliga på samma sätt som de moderna marknadssorterna är.
Under åren med fältförsök har Tove utvecklat en hatkärlek till svedjeråg, en gröda som flera lantbrukare använder i samodling med andra grödor.
– Svedjerågen står sig bra på marker där odlingsförhållandena är för dåliga för många andra spannmålsgrödor. Den blir två meter hög, ger jättemycket halm och en hyfsad rågskörd. Problemet för mig var att flaggorna jag placerat ut för att kunna hitta odlingsrutorna bara var 1,5 meter höga och inte gick så lätt att hitta i det vajande rågfältet, säger hon och skrattar.