Att hålla markstrukturen i skick förbättrar åkrarnas allmänna bördighet. Att förebygga markpackning genom att tänka på däcktryck, hjullast och olika körningsarrangemang är samtidigt viktigt, framhåller Novia-lektorn Paul Riesinger som höll föredrag på Alla tiders mjölk-seminariet i måndags.
Åkergrödors rotdjup är en viktig faktor i fråga om näringstillförsel, upptagning av vatten och syre samt grödornas tillväxt. Djupen kan variera mellan 50 centimeter för potatis och 250 centimeter för höstraps och lusern.
– Rötterna är av central betydelse för grödorna. Utan fungerande rotsystem blir det inga skott, understryker Paul Riesinger, lektor i växtodling vid Yrkeshögskolan Novia och ledare för projektet Bondenyttan som pågår till utgången av 2023.
– Ju djupare rötter desto större vattenförråd. Är djupet 30 centimeter är förrådet 45 millimeter, vilket räcker i nio dagar. Motsvarande siffrorna för ett 60 centimeters djup är 90 millimeter och 18 dagar. I samband med till exempel perioder av försommartorka är ett större vattenförråd till stor nytta.
– Är rötternas rothår i för dåligt skick kan dessa dö till följd av syrebrist eller dränkning. I det senare fallet tar det en vecka innan en återbildning sker, säger Riesinger.
Strukturbyggande processer och förebyggande av markpackning
Under sina föredrag på Alla tiders mjölk-projektets webbinarium gav Paul Riesinger några matnyttiga tips om hur jordbrukarna kan hålla sina åkermarkstrukturer i ett bättre och mera bördigt skick.
Det handlar bland annat både olika strukturbyggande processer och förebyggande av markpackningens belastande effekter.
– Har man marker med mycket lera och mull finns det anledning att glädjas. Lerandelen kan man inte ändra på. Däremot kan mullhalten ökas även om det inte är någon lätt uppgift och en långsam process.
– Samtidigt bör jordbrukare komma ihåg att stöda förekomsten av nyttiga mikrober såsom bakterier och svampar samt även beståndet av daggmaskar i åkermarken, säger Riesinger.
Markpackning uppstår när allt för stora tyngder pressas mot åkermarkerna eller om markytorna utsätts för alltför ivrig bearbetning. Eller för att tala klarspråk: marken harvas helt enkelt sönder.
I praktiken har ökad markpackning lett till sämre ekonomi och sämre skördar. Sedan 1990-talet har de finländska skördarna stampat på stället. Exempelvis noteras den största minskningen för ärtodlingar. Det är endast potatisskördarna som har gått i rätt riktning.
– Man kan samtidigt fråga sig vad det är för vits att jaga ny odlingsmark om man inte får utbyte av det hela, betonar Riesinger.
Att dräneringen är under kontroll är en grundläggande förutsättning för framgångsrik odling. Paul Riesinger listar därtill några praktiska saker som producenterna bör lägga på minnet.
Det lönar sig bland annat att vid åkerarbetet hålla koll på faktorer som däcktryck, hjullast och axelvikt. Till exempel vid 50 centimeters åkerdjup rekommenderas ett maxtryck på 50 kilopascal vid fuktiga förhållanden. Hjullasten bör inte överstiga tre ton.
Ytterligare några insatser som minskar markpackningen är användning av band samt nyttjande av dubbla standarddäck istället för breddäck.
Likaså kan man försöka optimera körrutinerna på åkrarna. Exempelvis genom begränsningar till olika körstråk och bestämda in- och utfarter. Eller varför inte ta i bruk fasta körspår, tillägger Riesinger.
Många steg mot mera kolbindande odling
Kolbindning eller kolinlagring i marken är ett högaktuellt ämne som behandlades i flera tappningar under det virtuella mjölkseminariet.
Hur kan gårdarna planera effektivt för kolbindande odling? Rikard Westerlund, mjölkinstruktör på andelslaget Länsi-Maito och medlem i Valios Artturi-team, räknade upp några centrala punkter:
– Att skapa mera mångsidiga vallar och samtidigt förlänga åldern på vallodlingar är angelägna satsningar. Antalet arter i vallen bör alltså ökas. Jag har hört om vallar med upp till 14 sorter. Men den mängden är ovanlig, säger Westerlund.
Några andra viktiga åtgärder som rekommenderas i sammanhanget: Högre nivå på skördar, användande av fånggrödor, höjning av stubblängder och förnyad betespraxis.
Mera organiskt material bör tillföras samtidigt som negativa effekter av bekämpningsmedel reduceras. Dessutom bör en höjning av grundvattennivån på torvjordar eftersträvas.
– Därtill bör vallodlingar anläggas istället för ettåriga växter på torvåkrar, säger Westerlund, som också framhåller vikten av att satsa på biologisk/mekanisk djupluckring av packade markskiften.