Nya forskningsresultat visar att användningen av vitmossa som växtunderlag kan vara en hållbar lösning med tanke på klimatet och den biologiska mångfalden, uppger Geologiska forskningscentralen GTK. Detta förutsätter framför allt att man reglerar vattennivån på skördeplatsen och ser till att vitmossan förnyas i skördeområdena.
Av forskningsresultaten framgår att miljökonsekvenserna av att skörda och odla vitmossa är starkt beroende av hur fuktig växtplatsen är, växtlighetens utveckling och skördemetoderna. I fuktiga områden är koldioxidutsläppen lägre och kolsänkan större än i torra områden, men samtidigt kan metanutsläppen öka särskilt om tuvull sprider sig till området.
Klimatkonsekvenserna av att skörda och odla vitmossa bedömdes med en livscykelanalys. Resultaten visar att växtunderlaget blir kolnegativt i optimala förhållanden, där man ser till att vitmossan förnyas.
Däremot kan vitmossa som skördats på torra torvmarker utan förnyelseåtgärder till och med vara ett sämre alternativ än växttorv med tanke på växthusgasutsläppen. Att odla vitmossa särskilt på skogsdikade myrar kan minska växthusgasutsläppen.
Att förnya vitmossa kräver planmässighet
Man har undersökt hur man kan förnya vitmossa efter skörd och de faktorer som påverkar förnyelsen med hjälp av drönarfotografering och maskininlärning. I undersökningen observerades att vitmossan förnyas ställvis och påverkas av fuktförhållandena och växtlighetens utveckling. Ny vitmossa förekom ställvis på skördeytor i fuktiga områden, men även där endast i genomsnitt på 7 procent av arealen.
Det bästa sättet att trygga förnyelsen är att reglera vattenytan så att den är gynnsam för vitmossan och återställa livsduglig vitmossa på skördeytorna till exempel genom att sprida ut dem i området.
Att skörda vitmossa kan öka urlakningen av näringsämnen och fasta partiklar i vattendraget, särskilt när skördeområdet utgör en stor del av avrinningsområdet. Det behövs noggrannare mätningar och uppföljningar för att kunna kontrollera konsekvenserna för vattendragen, eftersom urlakningsriskerna enligt resultaten är beroende av skördeförhållandena.
För att minska belastningen på vattendragen krävs noggrann planering och övergripande vattenförvaltning av avrinningsområdet.
Att skörda vitmossa är ett mer hållbart alternativ än växttorv med tanke på sysselsättning, men det kostar tills vidare mera. Verksamhetens ekonomiska lönsamhet skulle förbättras om man gjorde produktionen mer effektiv. Detta kunde uppnås i synnerhet genom att utveckla förnyelseåtgärderna och maskinbearbetningen.
Vitmossa är ett lovande alternativ
En analys av geodata visar att det i Finland finns cirka 241.000 hektar områden som lämpar sig för skörd av vitmossa. Den största potentialen finns i Österbotten och Kajanaland, där man kan utnyttja skogsdikade myrar för att nå klimatvänliga och ekonomiskt lönsamma lösningar.
Utöver klassificeringen av naturtillstånd borde man använda den egentliga dikningssituationen då man väljer skördeområde. Då kan skörden riktas till områden som redan har försämrade naturvärden.
Resultaten av projektet Vitmossa som klimatsmart växtunderlag – möjligheter till hållbar skörd (RahKoo) framhäver vitmossans potential som ersättare av växttorv. Det kan vara en hållbar lösning med tanke på klimatet och mångfalden att använda vitmossa som växtunderlag, men detta förutsätter att man reglerar vattennivån och ser till att vitmossan förnyas i skördeområdena.