På sura sulfatjordar och i svartskifferområden kan det uppstå betydande skadeverkningar när marken torrläggs eller jordmassor grävs bort. Om jorden får kontakt med luften, syrsätts svavelföreningarna som i sin tur bildar svavelsyra. I sur miljö övergår skadliga metaller i löslig form och kan hamna i grundvattnet eller vattendragen.
På den nya temasidan i Vatten.fi finns samlad information om hur man bör göra på sura sulfatjordar för att undvika olägenheter och skadeverkningar, meddelar NTM-centralen i Södra Österbotten.
På temasidan finns anvisningar om hur olägenheterna kan förutses och minskas. Åtgärderna beskrivs skilt för fyra verksamhetssektorer: 1) Jordbruk, 2) skogsbruk, 3) byggande och muddring samt 4) planering av markanvändning.
Det viktigaste är att låta bli att bearbeta potentiellt sura sulfatjordlager. Om det ändå är nödvändigt att gräva eller dränera jorden, ska hanteringen av grävmassorna och behandlingen av vattnet från området planeras omsorgsfullt.
Aktiviteter på sura sulfatjordar ökar oundvikligen även kostnaderna. Exempelvis byggande kan fordra korrosionsskyddade stål- och betongkonstruktioner, stabilisering av jordmassor och annan behandling av jord och vatten.
Klimatförändringen ökar riskerna
Särskilt i åarnas avrinningsområden vid kusten lider vattenkvaliteten och vattennaturen av försurning och skadliga metaller. När översvämningar och störtregn sköljer ut sur belastning i vattendraget, sjunker vattnets pH plötsligt och kraftigt, vilket i värsta fall leder till att fiskarna och annat djurliv dör.
Klimatförändringen hotar att öka miljöolägenheterna av sulfatjordar. Trots att problemen i praktiken alltid uppstår på grund av mänsklig verksamhet, förvärrar extrema väderleksförhållanden situationen. Allt fler torrperioder sänker grundvattenytan, vilket betyder att nya markskikt oxideras, som i sin tur ökar riskerna för försurning.
Riskerna kan hanteras utöver med enskilda åtgärder även genom planering av avrinningsområdet. Omsorgsfull planering gör det möjligt att rikta markanvändnings- och vattenskyddsåtgärderna i avrinningsområdet så att byggande och dikningar styrs utanför riskområdena, vilket innebär att miljöbelastningen minskar. De viktigaste metoderna för att hantera vattnen i avrinningsområdet är olika naturliga lösningar som håller kvar vattnen.