I Åboland har största delen av höstsäden gått förlorad. Vinterns hårda isbränna tog kål på det mesta av grödorna. Höstvetet, höstrapsen och höstkornet har i stort sett totalförstörts. Rågen däremot har klarat sig bättre.
Niklas Lönnroth i Kimito är en av de många odlare som drabbats. Isbrännan förstörde i stort sett hela hans 27 hektar stora odling med höstvete.
Två hektar av odlingen klarade sig någorlunda. Resten tvingades han så om med vårvete. Som tur hade han eget utsäde.
– Men det krävde en extra arbetsinsats och extra kostnader. Dessutom gick gödseln jag använde i höstas till spillo, säger Lönnroth.
Påverkar årets skörd
Att höstsäden gått förlorad påverkar årets skörd eftersom höstgrödorna vanligtvis ger en större skörd än vårgrödorna.
– Det betyder att man sannolikt får räkna med en mindre skörd i år, säger Lönnroth.
Och han är inte ensam. Största delen av de åboländska odlarna har fått sina höstgrödor förstörda och tvingats så om på grund av isbrännan. En isbränna som upplevts som den värsta på många år.
Det kraftigt växlande vädret där snö och kyla varvades med regn gjorde att det bildades mycket is på åkrarna.
Lönnroth har inte upplevt någon liknande isbränna under sin tid som jordbrukare.
– Med tanke på hur bedrövligt det såg ut på åkrarna i vinter är jag inte överraskad över att det gick så här. Det är annars ganska vanligt att höstgrödorna skadas under vintern i större eller mindre omfattning. Men det är ovanligt att isbrännan förstör allt som den gjort i år, säger Lönnroth.
För odlarna kom isbrännan mycket olägligt dels med tanke på lantbrukets akuta kostnadskris och dels kriget i Ukraina som pressat upp spannmålspriserna till rekordnivåer.
– I höstas valde många odlare att satsa på höstsäd eftersom skörden av vårsäd blev dålig och förhållandena för höstsådden var goda. Nu när det skulle ha funnits mycket höstsäd och spannmålspriserna är rekordhöga harmar det verkligen att vi drabbats av isbrännan, säger Lönnroth.
– Men vad kan man göra. Det är bara att bita ihop och försöka vara positiv och se framåt.
Målet är att spara kostnader
Lönnroth har vid det här laget långt över hälften av vårbruket undanstökat. Två tredjedelar av åkerarealen är sådd, största delen med vårvete.
På det som återstår ska han så korn och ärter samt viltåker. Viltåkern fanns inte med i planerna från början och inte heller kornet som kommer att ersätta en del av vårvetet.
Men dagens situation med höga priser på bränsle och gödsel gjorde att han tänkte om. Allt för att spara kostnader.
– På viltåkern behöver man ingen gödsel. Och när det gäller kornet räknar jag med att det går lättare att torka än vetet. På det viset kan man spara på torkningskostnaderna, säger Lönnroth.
Eftersom han inte brukar odla korn regelbundet hade han inget eget utsäde på lager utan var tvungen att köpa. Men det höll på att sluta illa.
– Utsädet höll på att ta slut, allt flerradigt korn var slutsålt. Jag hade ändå tur som fick tag i utsäde så att jag kan så som planerat. I år har jag med tanke på omständigheterna planerat vårsådden noggrannare än vanligt, säger Lönnroth.
Situationen är exceptionell
Peter Fritzén, växtodlingskonsulent vid Pro Agria Finska hushållningssällskapet, har kontaktats av många odlare som fått sina höstgrödor förstörda.
I fjol såddes ovanligt mycket höstsäd i Åboland. Enligt Fritzén ökade arealen med nästan 50 procent jämfört med året innan. Nu har det mesta gått förlorat.
– Situationen är exceptionell. Jag har inte varit med om något liknande. När det gäller höstvete, höstraps och höstkorn är grödorna totalförstörda. Det är ett stort bakslag. Det som finns kvar är under fem procent av arealen, säger Fritzén.
För rågens del är situationen bättre. Den har inte tagit lika stor skada som de övriga grödorna. Fritzén uppskattar att 70 procent av höstrågen har övervintrat. Det beror på att den är tåligare än de övriga höstgrödorna.
Den förlorade höstsäden orsakar extra kostnader för odlarna när allt ska sås om.
– Alla har dessutom inte utsäde utan man är tvungen att köpa, säger Fritzén.
Och har man inte hunnit skaffa gödsel innan priserna steg ökar kostnaderna ytterligare.
– Läget är fatalt i synnerhet för dem som tvingas leva från hand till mun, säger Fritzén.