Enorma mängder ny vindkraft kan förbättra den finska ekonomin, stärka försvaret och ge tusentals nya arbetsplatser. I den vildaste versionen av Resileast-programmet byggs 13.000 vindmöllor för 100 miljarder euro längs Finlands östgräns. Men vägen dit är lång.
Spontant kan planen verka som galna fantasier eller storhetsvansinne. Men:
– De allra flesta som bekantat sig med programmet förhåller sig positivt till det, säger Jari Sistonen, som kläckt idén till Resileast.
Han sitter vid datorn i sitt arbetsrum hemma i Jorois i norra Savolax när vi samtalar över Teams. Han har på nära håll sett den östfinska ekonomin klappa ihop och som företagare själv drabbats av tvärstoppet i handeln med Ryssland.
– Riksväg 5 delar landet från norr till söder. I den västra halvan går utvecklingen framåt, men inte i den östra, säger Sistonen.
Den ekonomiska kräftgången, och framför allt Rysslands krig mot Ukraina, satte så djupa spår i Sistonens själ att han inte kunde låta bli att börja fundera ut nya lösningar för både ekonomin och försvaret i landets östra regioner.
– Jag är en uppfinnarnatur, säger den 64-årige savolaxaren som efter pensioneringen fortfarande är aktiv i familjeföretaget U-Cont Oy som säljer och bygger bränslestationer och bränslesystem för industrin i Norden och i Polen.
Småningom började han diskutera möjligheterna att koppla ihop energi och försvar med bekanta och med personer vid Villmanstrand-Lahtis tekniska universitet (LUT). Resultatet är Resileast-programmet som enligt Sistonen till slut gagnar hela landet.
Resileast tar fasta på att förbättra resiliensen (förmågan hos t.ex. energisystem och samhället att återhämta sig eller motstå störningar) i Östeuropa, med start i östra Finland där ekonomin och framtidstron haltar och arbetslösheten är hög. Det ska ske genom massiv produktion av energi och förädling av den, samtidigt som försvaret stärks.
Tre gånger mera el än vi förbrukar
I det mest optimistiska scenariet snurrar inte mindre än 13.000 vindmöllor i längs den 1.340 kilometer långa gränsen mot Ryssland. Tanken är inte att resa dem med 100 meters mellanrum, utan i vindkraftsparker med allt från några tiotal till 100 möllor. De minsta möllorna placeras närmast gränsen och de större längre inåt landet.
Enligt preliminära beräkningar, gjorda på LUT, genererar så här många vindkraftverk upp till 266 terawattimmar el per år. Det är tre gånger mera än hela den finska elproduktionen år 2023. I fjol producerade vi knappt 20 TWh vindkraft.
Med en uppskattad livslängd på 46 år skulle propellrarna generera en BNP-ökning på 430 miljarder euro och 174 miljarder i skatteintäkter. Detta efter en totalinvestering om cirka 100 miljarder.
Den här modellen skulle årligen ge arbete åt 26.000 personer. Det betyder arbete för alla i arbetsför ålder i en medelstor finsk stad (ca 36.000 invånare) eller totalt 1,2 miljoner årsverken.
Ett moderatare alternativ bygger på knappt 6.200 turbiner, varvid investeringarna skulle uppgå till 37 miljarder euro. Turbinerna kunde ge 126 TWh elektricitet per år. BNP-tillväxten skulle vara 205 miljarder euro och skatteintäkterna 83 miljarder.
Upptäck fienden
Tanken är att möllorna förses med sensorer och radar för att upptäcka och alarmera om drönare, jaktflyg, missiler och rörelser på land och till havs. Utrustningen skulle, av kostnadsskäl, inte finnas på alla möllor, utan flyttas mellan dem, på samma sätt som kamerorna i de s.k. plåtpoliserna.
– Tack vare att möllorna står i flera rader får vi en försvarslinje med ett djup på tiotals kilometer, säger Sistonen.
Han kan inte låta bli att påpeka att han inte känner till andra försvarslinjer som samtidigt genererar pengar.
Enligt Jari Sistonen räcker till och med 1.000 vindkraftverk till för en fungerande och lönsam verksamhet och för att försvaret ska ha långsiktig nytta av dem. Idén är att bygga i etapper och att varje mölla tjänar in pengar som investeras i nya turbiner.
– På det sättet kunde man nå upp till den moderata modellen på 10-15 år och till den optimistiska på 20-25 år.
Sistonen framhåller att östra Finland geografiskt lämpar sig väl för vindkraftsparker. Här blåser det ofta i en annan riktning och vid andra tidpunkter än i västra Finland där de flesta vindkraftverken nu finns. Därmed kan möllorna i öst producera energi då propellrarna i väst står stilla.
– Därför lönar det sig nu bättre att bygga vindkraftverk i östra Finland.
Gott om mark i östra Finland
Vindkraftsparkerna kräver också hundratals kilometer nya vägar och kablar. I modellerna ingår dessutom underjordisk bunkrar för försvaret, service, maskiner och personal. I kristid kan de också fungera som skyddsrum och fältsjukhus.
Enligt Sistonen kräver möllorna inte omfattande kalhyggen.
– En mölla behöver inte mer än en hektar. Tiotusen hektar är inte mycket i östra Finland, säger han.
Kabeldragningarna för vindkraftsparkerna kräver mark på ett sätt som inte ännu går att beräkna.
Hur markägarfrågorna ska lösas har Jari Sistonen inte ett patentsvar på, men han är optimist.
– Det finns redan modeller för hur hyra betalas för mark där vindkraftverk står. Men vi måste också hitta lösningar för hur ersättning för kablar och bunkrar betalas, säger han och understryker att allt handlar om samarbete i nationens intresse.
I söder är det privata ägandet stort, medan det statliga ökar ju längre norrut marken är belägen.
Gruppen bakom Resileast har också tänkt ut en fortsättning. Från Kymmenedalen kunde linjen dras mitt genom Finska viken och vidare genom Östersjön till Sveriges sydspets. Vindkraftsparker har också ritats in längs de baltiska ländernas östgränser och i Polen fram till Ukraina.
Förädlad el bästa affären
Enligt Sistonen är storskalig export av el inte ett alternativ.
– Vi måste tänka marknadsmässigt. Strömmen ska förädlas för att ge en bättre avkastning.
Ett förslag är att använda elen för att ta till vara väte ur vatten. Förenat med koldioxid blir det metanol, som ytterligare kan förädlas till exempel till förnybar flygbensin. Strömmen kunde också användas till att ta för konstgödslet kväve ur luften.
I Villmanstrand har man beslutat att i stor skala börja utvinna protein, som påminner om äggets, med hjälp av el.
En del av elen kunde användas i datacentraler. Då blir förädlingsvärdet, enligt Sistonen, 2-3-falt. Han påpekar att också turismen behöver allt mera el, speciellt för att ladda turisternas bilar i Lappland.
Enligt Jari Sistonen är förståelsen för Resileast stor i östra Finland.
– På EU-nivå är idéerna lätta att sälja, men här hemma är det parlamentariska samarbetet svårt, trots att Resileast-helheten i sin mest omfattande tappning, kunde finansiera hela Finlands nuvarande budgetunderskott.
Programmet betonar att en förutsättning för att projektet ska lyckas är att man kan samarbeta över partigränserna under 5-6 valperioder.
– Det går inte att tillämpa regional millimeterrättvisa. Om alla bara kämpar för sitt blir det aldrig nåt av det här projektet. Vi måste göra det tillsammans.
Resileast-gruppens ambition är att få med Resileast i nästa regeringsprogram. Vad politiker, tjänstemän och militärer säger återstår att se.